Skillnaden mellan mig och en del andra här, är att jag har lidit av överviktsproblematik samt matmissbruk i hela mitt liv, tills jag fick genomgå en gastric bypass-operation för nåt år sedan. Operationen har helt klart hjälpt mig på vägen för en sundare livsstil, men är knappast grejen som löst hela min matsituation.
Innan operationen försökte jag banta och göra livsstilsförändringar gång på gång, gick hos dietister och läkare, men det fungerade inte. Jag var, och är fortfarande, expert på viktminskning och alla de tusen sätt man kan gå ned i vikt på i form av dieter och s.k. "livsstilar". De flesta feta blir nämligen det, då det man allra helst vill är att bli smal och fin. Problemet är att man saknar verktyg för att ta sig fram till målet, för man är så pass skadad i huvudet p.g.a. maten, skammen, förakten för sig själv och skuldkänslorna. Och framförallt av folks förakt för feta människor.
Maten är inte lösningen på problematiken. Den finns där som ett bihang. Det som behövs, är hjälp av proffession för att ta sig fram till målet. Oavsett om man klarar det på "egen väg" eller via en operation, så behövs oftast terapeutiskt hjälp för att lära sig att hantera hela ens liv och sluta se maten som det viktigaste som finns i hela ens tillvaro.
Jag har fortfarande övervikt, och vet EXAKT vad som är mina svagheter (bl.a socker). Jag har dock fattat att jag inte ska förbjuda mig själv saker och ting, för då blir det desto mer lockande.
När jag slutade röka, förbjöd jag mig inte själv att röka. Jag hade alltid ett ciggpaket i väskan "ifall att". Det var inte lika intressant då, och funkade jättebra för mig. Och det är det jag menar: man ska inte förbjuda sig själv en massa, för det förbjudna är alltid mer intressantare än det man "får" ta.
