Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Min pres.
Jag är 40 snart 41 (november) har 6 barn ålder 5, 8, 14, 17, 21, 23.
 2 stycken barnbarn 9 månader och 15 månader gamla och ett till på väg om allt går bra.
Just nu också lite lighthypo på väg ner? normal? har varit så i en månad snart och det är ungefär så länge mina hypo tider håller i sig. Nyligen börjat med Lamotrigin (igen) som enligt läkaren tar bort dom djupare dalarna?
Har haft lithium vilket funkade bra, men jag slutade i december förra året för jag fick finnar!
Jag är också Bipolär 2. Jag är ensamstående och har varit det mesta tiden då jag inte klarar att vara i ett förhållande en längre tid. Återvänder oftast till en å samma person för att prova lyckan på nytt
tjaa det va väl lite om mig..........Nästa som vill 

Hmmm.. Inte för att kommer komma ihåg nåt sen, skriver ändå.

33 år och bor med sambo och son på snart 2 år.
Diagnotiserad bipolär 2 och borderline.
Har nu äntligen (tror jag) fått mediciner som passar mig och jämnar ut mig lite iaf. Lamotrigin och tryptizol.

Impulsiv och det kan ställa till det ganska mycket. Får ofta saker som sätter sig i huvudet och jag blir då manisk nån dag för att genomföra. Fått lämna tillbaka mycket grejer jag handlar osv.  
 
Min son är mitt ankare. Han är den enda som jag inte har mitt svart-vitt tänkande, älska-hata om.

Förra året hamnade jag i depression-psykos. Var inlagd i stort sett hela förra året så jag missade hela min sons första år och minns inte de saker jag gjorde, folk jag träffade och rent allmänt inte mycket. Det jag sörjer är att jag inte minns sonens utveckling som att sätta sig upp, alla såna småsaker som ju är stora. Minns inte hans första steg eller hans 1-års kalas. Har ju kort på en del händelser men det är ändå svart för mig.
Var tydligen inlagd i 3 olika städer då det inte fanns plats i min stad. Otast stod jag på tur att komma till min stad så fort som möjligt så jag kunde få träffa min son.
En läkare på nåt av ställena sa tydligen att jag gått igenom halva fass (svår medicinerad) och då hade jag en drös piller och den läkaren tog bort alla på en ggn och så fick jag väl börja om från början.

Jag far ofta iväg i mina tankar och därför kan ni nog få läsa lite röriga inlägg. Som nu.

Ger mig här innan det blir en bok.  

Kastar mig in här igen då och fortsätter...

Bipolär typ(?) alltid deppig och nervös skulle jag säga. Har aldrig fått någon etta eller tvåa på mig.
Är 31 år är gift och har 3 barn som är 1,7 och 10 år gammla.
Mår ofta dåligt och har gjort det i stort sett hela mitt liv,kan ha små pauser ibland i livet då jag blir bättre.

Behöver rutin i mitt liv annars blir det kaos. När jag varit gravid har jag alltid mått bra i psyket av någon anledning. Inte behövt några mediciner sovit jätte bra och aldrig någon ångest.

Just nu lever jag i en hemsk ångest. Har fått slut på mina sjukpenning dagar så jag var till arbetsförmedlingen igår. Hann vara där i 20 min sen fick jag en panikångets attack och blev skickad till psyk.
Kommer få söka om sjukpenning under särskilda omständigheter eller vad det hette nu. Tur jag har ett personligt ombud.Skämms så i efterhand för det som hände på af,men jag kan inte styra panik-attackerna :(

Hur går det för er andra med bipolär,orkar ni jobba när ni är i ett skov? Kan ni ha fasta jobb? Jag för min del har aldrig klarat 100% vare sig skola eller jobb. Intressant att höra av andra.

Kul initiativ förresten

Jag åt litium i början av grav. men bebis var ok fiick vi veta i v.18 annars hade det blivit ettt avbrytande. Jag fick akutsnittas i v.33 och sen följde en månad på neo. UTAN medicin.

Varför fick du akutsnittas i v.33. Hade det något att göra med att du åt lithium?

Jag äter lithium och är gravid och kommer få göra de under hela grav, sen inte amma. Men jag skulle få specialistmödravård, va de nu innebär?

Roligt med allas presentationer, känner mig jätteglad över att det initiativet togs Min presentation kommer snart...

De jag saknar från de flesta är väl hur ni löst de med ekonomin, vad jag förstår så jobbar de flesta inte?

Jag jobbar iallafall jag har varit med tidigare i tråden men inte orkat skriva på ett tag.

Jag har varit sjukskriven i perioder och aldrig fått några problem, socialstyrelsens riktlinjer till försäkringskassan har varit jättetydliga så sjukskrivningarna har alltid beviljats utan några problem pga diagnosen, skönt!

är bipolär typ 2 (rapid cycling), jobbar 100% sedan nästan ett år tillbaks efter lithiuminsättningen.

Varför fick du akutsnittas i v.33. Hade det något att göra med att du åt lithium?

Jag äter lithium och är gravid och kommer få göra de under hela grav, sen inte amma. Men jag skulle få specialistmödravård, va de nu innebär?

Roligt med allas presentationer, känner mig jätteglad över att det initiativet togs Min presentation kommer snart...

De jag saknar från de flesta är väl hur ni löst de med ekonomin, vad jag förstår så jobbar de flesta inte?

Jag har antingen varit sjukskriven, haft föräldrapenning, A-kassa, lön å nån sväng på soc.
Har alltid levt på typ existensminimum och det har blivit en vana, tycker att jag har mycket pengar