Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Dom är underbara mina ungar när det gäller julklappar och presenter, Dom har alltid fått massa klappar, vet inte hur jag fått till det, men jag har snålat och lagt undan alla xtra pengar (skatt, fonder mm) för att jular och födelsedagar ska bli bra. Dom 4 större barnen VILL inte ha nånting dom tycker att jag gör för mycket, dom säger att dom har fått under alla år så dom är nöjda? Det viktigaste för dom är att alla samlas och är glada. jag ger för att jag tycker att dom är värda det och för att jag vill ge, "ja bara det inte kostar för mycket"  tycker dom, men det är svårt. Nu har vi sagt att jag ger i första hand barnbarnen i stället för föräldrarna, men föräldrarna får ju alltid nått ändå. Och sen får så klart de övriga barnen klappar. Själv fick jag väldigt sällan julklappar och födelsedagspresenter så därför är det viktigt för mig att barnen ska få det.
När jag läser vad jag själv skriver så ser det väldigt rörigt ut. Fattar inte själv hur jag fått till det varje år.

När jag läser de här så tycker jag din familj verkar underbar! Och du verkar väldigt duktig på att ta hand om dem!

tack det värmde, ja dom är otroligt omtänksamma mina barn och jag kan inte begripa att det är jag som uppfostrat dom. (är väldigt självkritisk)
Jag lever endast för mina barns skull. Tack igen för dina ord.

Kikar in efter en misslyckad myskväll :/ Liten har feber och har vaknat hela kvällen + blöjeksem så han är inte på topp..

Ja, den spärren är jag lycklig att jag har, men samtidiggt finns ju rädslan att det ska klicka. Tror det å andra sidan är sunt att ha lite rädsla.

Helt ok med dett smeknamnet *s* Och tackar ochh buggar för välkomnandet =)

Jo, stark på mitt sätt.. Vet liksom inget annat. Tycker de som vågar bryta ihop helt eller lägga in sig på psyk är skitmodiga. Själv finns det inte på kartan att göra det själv, mestadels av rädsla.

Det där med stressnivå. Håller med till tusen. Förr när jag var ung så var jag igång jämt och jobbade osv. Nu fixar jag ibland inte att handla ens. Sen vet jag ju inte exakt vad som är ADHD:n eller vad som är bippon men ju mer litium jag äter ju mer kommer adhd:n fram.

Utredningar av soc är fruktansvärda. Så himla skönt att höra att det giick vägen för er. Det är ju hjälp och stöd man kan behöva, inte att de stjälper en som i vårt fall.

Det där med att skämmas.. Är du inte rädd för vad andra tycker och tänker? Typ att man är sjuk i huvudet, ett psykfall? Jag jobbar på att våga stå för det för det blir ju såå mycket enklare när det kommer naturligt liksom.Jag fick svår havandeskapsförgiftning och efter igånsättningsförsök så gick bebis hjärtljud ner så det fick bli akutsnitt en stund efter..  Åt bara litium till och med v.8 innan jag fattade att jag var graviid och då avbröt.

Specialisttmödravrden är ungefär som vanlig men man har en läkare varje gång och man får göra fler ultraljud (tror jag)  Vi fick göra en organscreening bl.a. och sen gå på några samtal hos läkaren.Då har vi samma typ av bippo *ler* Cyklotomi även kallad rapid cycling på engelska =)

Pendlar du många gånger per dag eller hur funkar det för dig? Flåt jag frågar men har aldrig sprungitt på någon med samma som jag =)

Oj, nu har jag nästan kluddat på en hel sida själv *s*

Måste (måste så mycket ;)) fråga er som äter litium. Inte för attt det spelar någon roll alls men hur många tabletter tar ni och vad ligger ni på då?
Jag har äntligen fått provsvaren *otålig* Och med en dos på 3+ 0 +4 ligger jag på 0,59

Sen undrar jag om någon mer har ätit Stratera här? Det är ju inte helt ovanligt med dubbelldiagnoser. Ska ev. börja med den närmare jul men efter Concertavurpan är jag självklart lite orolig. Det är ju inget centralstimulerande men iaf.

Och till sista frågan, har någon av er God man? Hur funkar det för er, vadd får ni hjälp med?

Mycket nyfikna frågor, hoppas ingen tar illa upp, menar absolut inget illa =)

Och som vanligt är det inte fel på er skärm, det är mitt tangentbord som stammar :P

Kram och nattis på er

Tråkigt med sjuk liten. Hopas han blir bättre snart.
Jag blir alltid så nojjig när lillen är sjuk. Stammis på 1177.

Ja, när jag var yngre så var jag igång, delägera i ett café och äslkade stressen. Hade massa vänner och var mittpunkten i kretsen, alltså alla samlades alltid hos mig. Jag fick aldrig vara ifred.

Sa att jag vill bli utköpt från cafét då jag började känna mig instängd och att jag var för ung för att bara vara på ett ställe. Ville ha mer erfarenheter. Då var jag 22. Efter det har allting gått fel. Det var det absolut bästa jobbet jag haft.

Ang. soc. Såg en dag strax efter jag blev utskriven tror jag, en lapp på kylskåpet med 3 nr och namn till soc. Fatta ingenting, sambon sa att det var de vi träffade och att vi kunde kontakta dem om det behövdes.  Jag tror de i första hand utreder om man som förälder klarar av vardagen med barn och om man ev behöver hjälp/stöd av dem eller annan myndighet.
Har iaf slängt lappen då jag inte visste vilka namnen hörde till eller att jag träffat dem.
Tråkigt att du fick så dålig erfarenhet av dem.

Att våga bryta ihop och lägga in sig.. Ofta finns inte valet. Förra året var första ggn jag blev inlagd. Det blev ju tyvärr mitt andra hem under -09. Bord ha varit inlagd tidigare ggr för år sen också men det var ingen läkare som reagerade när jag var till VC. Fick piller och sjukintyg. Alltid varit så fram till förra året.
Jag minns ju inte alls varför jag blev inlagd första ggn och hur det gick till. Tydligen hade min kompis kört mig till psyk.. Jag minns inte och det är det enda jag vet. Blev dessutom inlagd på annan kommun pga platsbrist. Helt svart för mig och iom att jag tydligen redan frågat henne så känns det dumt att fråga igen. :-/ 

Jag kan väl skämmas om jag söker jobb eller praktik. Inget man vill dra upp då direkt.
Gäller det andra så är jag helt öppen fast det är ju inte som att jag springer runt och skriker ut det.
Frågar nån så tycker jag bara det är skönt för då kan man stilla "psykfalls-varningen" lite och jag tycker bara det är kul om folk är nyfikna då "vi" inte riktigt syns som sjuka eller att vi trots allt kan vara normala.
Jag har ganska svart humor. Funkar inte riktigt på alla. *fniss' Satt en dag med sambo och lilla syster och jag fick väl för mig att vara lite ledig och rolig. Började prata om mitt första su-försök förra året, som jag faktiskt minns en del av. Jag skrattade och tycker de är ganska roligt, för det var så sjukt men de visste inte riktigt hur de skulle reagera. Fast det är bara det första jag kan skratta åt, de andra är väl lite känsligare fast jag minns inte så mycket heller. Min konstiga humor är bra för mig för då tar jag inte lika hårt på vad jag gjort osv. Den är tydligen inte bra för andra.

Sanna, om du läser så tänker jag inte dra upp de känsligaste delarna från förra året eller göra det till olika vitsar iom din sorg så skulle det nog såra dig oerhört att nån annan kan sitta och skratta. Kram!! 

Så, visst kan jag vara lite... ostabil...
Har dock normala dagar också.

Du ser! Jag kan inte svara utan att det blir en bok. Rörigt dessutom och ibland inte som jag vill få fram det.
Kramar! 

Lysande! Jag gillar böcker Det är inte alltid ett svar ryms i en mening liksom =) Dessutom skriver du i ordning som jag tänker, så det är helt toppen!

Det där med humorn har jag också. Jag sa till mina 2 arbetsterapeuter en gång att det inte är nån mening att jag försöker ta livet av mig för jag e så klantig att jag bara skulle misslyckas. Det vill sig liksom inte vad jag än försöker med i dagliga livet och jag är övertygad om att även en sådan grej skulle misslyckas. (Tidigare försök har ju gjort det)
De blev helt förskräckta, särksilt den unga tjejen som gick brevid min ordinarie. Sambon är van och jag tror humorn är det som gör att vi orkar med allt runt.

Vi benämner mina sjukdomar som "plusmenyn" för det är ju vad det är känner jag. Jag har fått lite extra *ler*

Som tur är slarvar jag jämt bort telefonerna så inget 1177 här ;)  Just den biten är jag ganska lugn med, skumt. Men jag har allt ringt dem också. Sists slängde jag på luren och ringde ambulans. Sonen hade över 40 grader i feber och jag ville ha råd om suppar (första gången) men hon bara tjattra om att jag skulle tvinga i honom vätska. Lätt när han bara spottar ut det. :/

Normala dagar? Fungerar hela dagen utan att du vill dö ens lite?

Tack för så utlämmnande svar =) Är så glad att jag funnit tråden och alla er här inne

Nu får jag ta och sätta mig i bilen, hann aldrig till f**tapoteket igår för de stängde halv sex *suck* Måste ha mer inotyol för blöjeksemet som är på tillbakagång  *jublar* Sambon hade tydligen tassat upp redan vid 5 med Liten men låtit mig sova. Det är kärlek för mig

Godmorgon på er alla också

Bippo2,
Normala dagar... jag vill inte dö, är så inne på att jag vill se min son växa upp.
En bra normal dag så är jag faktiskt nu mer stabil. Inte alltför uppåt och inte alltför neråt. (pendlar mycket annars) tror jag äntligen funnit medicin som funkar.
Fast idag känner jag mer och mer hjärtklappning så det är nog tid att ta stesolid snart. Det började bra men nu vill jag gråta (vilket jag oftast inte kan) mår illa, stress röker och skulle bara vilja gömma mig under täcket och väcka sambon så han får gå upp och ta hand om lillen men, jag kan inte bara ligga och "gömma" mig, får mig också att må dåligt.

Min son är mitt ankare, min livsglädje och samtidigt ibland, min börda. Om du förstår vad jag menar.. 

Nej ingen god man här. Min bror hade en i yngre år, han har ingen psykisk diagnos men han hade andra orsaker då. Han fick hjälp med räkningar och hjälp att hålla kolla på ekonomin.

Jag ligger på 2+0+2 i lithiumdos, och jag ringer aldrig och kollar vad jag har i provsvar, Om nåt är fel så kontaktar de mig, vilket har hänt en gång, då jag hade tagit på fel tid. Viktigt med 12h +- 15 minuter sedan senaste dos.

Så du slutade bara med lithium i v.8 bara sådär? hade du kontakt med psykiatriker om de? Jag tycker de är konstigt att man skall vänta till v.18 för att se på ultraljudet om de är nåt fel på barnet, och eventuellt avbryta då. Man vill ju helst berätta för släkt och vänner efter v 12, då de börjar bli säkrare att inget missfall inträffar.

Varför får man havandeskapsförgiftning?

Kram kram!!

ujujuj.....måste andas lungt....... nu har jag fått aningen för mycket huvudbry!!! Och ingen att fråga under helgen. Skall be min psykiatriker skicka remiss till specialistmödravården och be om att tidigarte ultraljud. Kommer ta upp alla mina farhågor hos barnmorskan, vid inskrivningsbesöket nästa vecka... Nu måste jag finna ro i tankarna nånstans.....