Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Tack!  Kram

Någon som har erfarenheter av att gå i en självhjälpsgrupp för bipolära och anhöriga?

Jag har ju vart med i en i snart 5 år och det var från den gruppen som jag skrev om att ifall de skulle startas en ny uppdatering av denna tråd så kunde de stå upptill att man kritiserar inte de någon sagt och ger inga råd såvitt någon inte ber om de. Det är ett slags mantra som någon läser upp vid varje tillfälle i min självhjälpsgrupp. De är sånna basala saker som gjort att de fungerar å bra. Jag tycker att HÄR är vissa är väldigt snabba på att gå in och peka på när saker och ting är fel, med stora pekpinnar. Och till och med peka ut personer, de känns lite förlegat. Alla som är med i en tråd, och här verkar de vara max 10 verksamma, borde kunna samsas och få diskutera vad som helst (som har en grund i egna erfarenheter).

Jag väntar på att få gå med i en sån grupp, vet inte om det beror på platsbrist just nu eller om dom väntar på att en ny grupp ska starta.
Men det du skriver tycker jag låter vettigt. Även det som trötta frugan skrev typ att vissa dagar har man kanske inte lika bra omdömme som andra dagar. Kommer det en sån situation kan man kanske påminna på ett snällt sätt hur vi ska göra i stället för pajkastning fram och tebax vem som har rätt å fel?

Ur min personliga synvinkel så känns det konstigt att inte få ge råd till någon som inte ber om det, jag hoppade ur den här tråden ett bra tag också för att vad jag kunde se så fick man inte ställa frågor om mediciner vilket verkade ha ändrats nu.

I vilket fall, nu när man får igen, jag hade 0,47 i värde på lithiumet och läkaren var nöjd med det, men jag känner inte direkt av det (lite, det hindrar mina maniska perioder, jag är rapid cycling, det är väl ett par fler anonyma härinne som är det va?)

Läkaren ringde dessutom mig på jobbet...

Tack, vi delar samma synvinkel. Tycker det är märkligt att ens inlägg tas bort bara för att nån inte kan läsa. Men en del vet bäst så bättre att lyssna på dem...

Jag låg på 0,47 och de ökade dosen med en tablett på kvällen. Och jag märkte en omedelbar skillnad.
Min läkare tyckte väl det var okej men jag stod på mig. Man bör ju helst ligga mellan 0,5 -0,8. Prata med läkaren igen och säg att du vill testa en tablett till om du inte är nöjd?
Vi har samma typ :) Vilket är lurigt som fan.

Nej vad kul, eller ja, du fattar! Hur ofta svänger du? Jag svänger flera gånger i veckan fast olika starrkt varje vecka typ. Nu har lithiumet stoppat väldigt bra uppåt!

Jag får försöka ringa dom igen, hatar att tjata om medicin och så. Just nu är jag inne i en PÅ period. Jag har panikångest runt 9-10 timmar per dag, så det blir att äta stesolid som attan. skittråkigt men vad gör man!

Tackar för tipset!
Ska även prata med psyk om de andra tabletterna som ni andra skrev om. Har aldrig hört om dom. Har bara ätit Sobril och xanor och xanor depot i mina dagar för att bota min ångest.
Läser era inlägg ofta och jag ser att fler av er äter Lithium. Tycker det är så trist att det aldrig funkade på mig för det ska ju vara så beprövat. Nu äter jag topimax. Stabiliserar lite men inte så mycket som jag hoppas.
Äter även cipralex till och från men blir ju vansinnigt manisk tillslut av "lyckopiller"

Tycker förövrigt att det är intressant att kunna läsa och kunna få skriva om medicinering osv med andra som har samma diagnos. Känner ingen annan som har samma sjukdom som mig själv.

Jag är ganska dåligt insatt i lithium. Började läsa på för 5, 6 veckor sedan, då min man började med den medicinen. Men om du trots lithium har så mycket pankiångest...då fungerar väl medicinen inte optimalt än, eller? Fast det beror kanske på vad man jämför med...alltså hur du mådde innan. Hur mycket bättre fungerar/mår du sedan du började med lithium?

Jag är ju en utsliten anhörig som nästan hade börjat förlora hoppet, så jag hoppas väldigt mycket på lithium. Kanske för mycket...? Min man har ingen ångest nu, förutom den som och hör livet till, t ex som igår, då han blev påmind om en väldigt dum grej han gjorde i sin senaste hypomana fas. Vi blev påminda om det samtidigt, och då kände han skam samtidigt som han såg hur illa jag har tagit vid mig av händelsen. Då blev han sådär stressig och höjde rösten både mot mig och barnen, men han sansade sig när jag sa ifrån. I vanliga fall (innan han åt lithium) hade han varit arg mycket längre tid, kanske i flera dagar, och inte sett (eller brytt sig om?) att jag och barnen blev ledsna.

Jag har bara ätit lithium sen i mitten av september så jag är ju nyinsatt

jag är i en ganska pressad sits med jobbet just nu och det utlöser gärna ångestperioderna, men jag hanterar de bättre nu. Jag märkte också att en typisk maniperiodutlösare för ett par dagar sedan inte alls gjorde mig hyper! Det var häftigt fast lite skumt, det har ju aldrig varit så innan!

Jag fick ett psykbryt i helgen tyvärr där jag blev sådär arg och hatade alla och allt, men jag gick och la mig en stund och lipade, gick upp och kunde be om ursäkt för att jag var sur. Det händer inte heller! Idag så handlade jag på ica utan att köpa en trisslott. det är också häftigt!

Jag har haft en enda biverkning av lithiumet, det är att mat smakar salt, men det har börjat avta. Jag dricker inte mer än innan. (och att hjärtat ballar ur och slår i otakt mer än vanligt men jag är van...)

*s* Jag fattar! Ingen vill ju vara ensam på den öde ön :P

Jag svänger flera gånger om dagen, sen har jag större svängningar mer sällan, det kan gå en hel vecka eller till och med två.

Just panikångest har jag sluppit, men vanlig ångest har jag. Dock medicinerar jag inte mot det för jag vågar inte med barn i huset :/

Jag kände att ångesten gick ner när jag kom på rätt dos med litiumet. Så prata med läkaren och ifrågasätt. Det är ju dennes ansvar att få dig att förstå. Men vad jag märkt så vill ju inte alla ha en del i sin behandling utan litar blint på läkare. . .