Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Här har vi haft fredagsmys med fondye, 4 av barnen var med
I morgon blir det hockeyskola för minstingen, sen ett besök i zooaffären å se om jag hittar nått kul å BILLIGT.
Söndagen tror jag blir lugn om jag inte har missat nått. Har hjälpt mamma med flytt nästan hela veckan, börjar känna mig rätt slut i kroppen men fortfarande pigg i knoppen undrar hur länge den här hypon håller i sig egentligen, gör allt för att den ska det, men samtidigt vet jag att det inte e så bra...men men får leva för stunden
tjing tjing

Missfighter: Va snäll du är som har hjälpt din mamma med flytt. Bra träning oxå! Va spännande med besök i zooaffären, kanske ni kommer hem med en stor spindel med lurviga ben eller nåt annat spännande djur

Hur brukar dina svängningar se ut?

Mjaa jag e den dottern som får hjälpa henne med ALLT (troligen bipolär hon med har jag kommit på efter alla år). Men klart att jag hjälper henne med saker, men det kan bli för mycket i bland. Speciellt om man flyttar i snitt en gång om året å ska ha hjälp med allt från fylla i papper, handla, flytta mm mm haha.
Mina svägningar, ja dom har jag funderat på å pratade med terapeuten i onsdags. Har analyserat ett tag å sett mönster i allafall de senaste 1,5 året eller nått.
sommaren 2008 gjorde jag slut med xet. vi/han hade precis börjat bygga ut huset från 50 kvm till 140 kvm för att vi alla skulle få plats, men jag flyttade till kommunen brevid, (taskigt! jag vet! )  fick tag på ett andrahandskontrakt på en 1:a!!
skulle få ha den under uppsägningstiden ca 2.5 månad kvar. MYCKET stressig tid då jag inte fick tag på lägenhet, tjatade på soc, bostadsbolag mm 5 dagar kvar av uppsägningen fick vi en lägenhet.
Började en praktik på ett zoo, va där mycket mer än heltid, på helger. Alltså en hypotid på ca 4-5 månader.
Sen kom smällen. våren 2009 mådde jag skit taskigt, blev inlagd på LPT  (första psykinläggning överhuvudtaget) juni, juli, augusti, hösten å vintern var skit. Mars 2010 kom en vad jag tror "normal" tid fram tills nu, tror det va början på oktober nu som hypotiden kom, kommer inte riktigt i håg, men det va ungefär då jag började bli aktiv här i tråden igen. Så nu e det väl bara å vänta på smällen....hehe

Förresten på tal om håriga spindlar.....när jag jobbade på zoo så fick en av giftormarna bebisar som rymde, gissa vem som skulle leka indiana jones! självklart jag haha
Jag fick tag på en av dom inne hos silkesaporna, hittade även dom andra så alla blev infångade. Det va en rätt häftig upplevelse

Men du umgicks du väldigt mycket med ditt ex fortfarande vad jag förstod. Hoppas att de stabiliserar sig så de får bli normalt en lång tid nu. Hur upplevde du din tid som inlagd?

Indiana Jones yeah!

Ja vi umgås en hel del nu sen i våras, pratat om att bli tillsammans igen å allt, men jag börjar känna tvivel, han kan för sitt liv inte förstå att man kan vara bipoär (läs; psykiskt sjuk)  inget vi kan prata om överhuvudtaget, dessutom kan vi inte prata om ekonomi så det är de två största grejerna (som är VÄLDIGT viktigt) som vi troligen inte kommer över.
Tiden som inlagd kommer jag inte i håg så tydligt, men vissa minnen hit å dit, tyckte det va rätt ok, nåja mycket bättre än vad jag trodde i allafall, har aldrig sett mig själv som en "sån" som blir inlagd, fast jag skulle nog ha behövt det några gånger i mitt liv

Skönt att ni kan umgås och ha en bra relation iaf. Vissa vill ju verkligen inte ta till sig om att de faktiskt är en sjukdom och känsligheten (vissa mera lättretliga) som hör till att man kan svänga periodvis upp o ner. Jag vet när jag berättade öppet om min sjukdom så var de en som hade funderingen om jag inte själv kunde förstå att tankarna var felaktiga. Intressant diskussion, men när man är på väg att bli sjuk är ju verkligheten en annan. Du får banka vett i honom, slå han med en stekpanna och förklara Är de han som är pappa till dina barn?

Jag kommer ihåg tiden som inlagd mycket väl, har gjort en anmälan till HSAN om en händelse och person, men jag fick bara ett svar som var under bältet trist att läsa. Men personen kanske fick sig en tankeställare. Skall ringa till avdelningsföreståndaren en dag och prata igenom hur jag upplevde tiden, och få dem att försöka få till en ändring. Jag vart otroligt illa behandlad på en avdelning. Och hade otroligt svår tid där. De enda som var bra då var de underbara patienterna som jag träffade. Tyvärr har jag tappat kontakt med dem nu -(

Jobbigt att din tid "inne" inte var bra   Dåligt om dom inte gör något åt vad som nu hände!
Det värsta med "inne" tiden för mig va att jag kände några i personalen (inte sååå stor stad detta)
tyckte det va skitjobbigt att dom skulle se mig sån :S

Ja stekpanna i hövve vore kanske inte så dumt! hahaha nee jag lägger ner, har levt ensam mesta tiden. Tror jag har väldigt svårt att leva med någon, trivs bra själv. Fast visst kan jag sakna nån i bland, önskar det såg annorlunda ut. Han e pappa till minsta barnet, resten av gänget har samma pappa, fast det va ett väldigt fram å tebax förhållande där med, jag kom å gick med mina svängningar

Vi får pratas mer en annan gång missfighter Nu börjar filmen ¨'en andra chans' som jag tänkte kika på.

Kram och godnatt.

måste försöka lägga mig nu ändå. Rutiner rutiner
kram å godnatt till dig med