Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Har din litiumsköterksa förklarat det här med sårbarheten hos en bipolär? Det fick iaf mig att förstå lite mer.
Man har helt enkelt en lägre gräns än "friska" och utgår man från det så kan man kanske sänka kraven?

Sen finns en bra film på bipolarna som ett läkemedelsföretag gjort, har du sett den?
Jag brukar pracka på mina anhöriga den emellanåt *s*

Jag litar inte på att läkarna har full koll, jag brukar vara bättre på att ifrågastta men eftersom ingen vet på jobbet att jag är "sjuk" kunde jag ju inte prata med läkaren just då, tydligen har de BYTT min läkare utan att säga något    hon ställde hundra frågor om jag ville ha massor med mediciner utskrivna, mediciner jag sagt att jag inte äter längre 4 gånger nu, och de HAR fört in det, likförbannat så skriver de ut nya med jämna mellanrum. SUUUUCK! Gillar dom at trycka i mig tabletter eller liksom?

Sen kämpar jag som en gnu just nu för att få dom att kolla upp om mina mediciner fungerar tillsammans, och om jag är intolerant mot något... låååång historia, någon som orkar lyssna?

Jag har förresten narkolepsi med, det står tidigare i tråden tror jag men det är många nya!

Var hos ny barnmorska idag för första gången på inskrivning. Hon verkar jätteglad och verkligen positiv. Jag kände mig verkligen glad och framförallt trygg i kontakten med henne. Skall få träffa en läkare om en dryg vecka, då vi skulle gå igenom min medicinering med lithium mera. Hon gav mig ett papper från www.janusinfo.se angående lithionit och graviditet,  Källa: http://www.janusinfo.se/gravXML/template/substance.xml?searchID=0&searchText=632&contenttype=text/html De stod de som jag läst om tidigare med 6% risk att barnet får en missbildning på hjärtat. Usch ja nu börjar verkligheten, tankarna snurrar. De skall bli skönt att få prata med läkaren och de såg ut som att jag skulle få komma på extra ultraljud.

Hoppas att ni sover gott, nu skall ja hoppa i säng bums!

Okej, men då låter det ju som att det hjälper riktigt bra ändå. Om jobbet är pressande just nu är det kanske nästan "normal" ångest du känner. Svårt att avgöra vad som är "normal ångest", men i pressande livssituationer reagerar väl alla (utom Dali Lama och sånna ) med nedstämdhet, dåligt humör, ångest eller liknande, tror jag.

Litium har samma effekt på min man. Hans ilska och negativa tankar hinner inte skena iväg lika långt med honom. Han kommer till och med själv på att han borde be om ursäkt. Och det är ju väldigt bra för vår relation.
Vilken tur du haft, som inte har haft värre biverkningar. Min man har fortfarande väldigt dålig mage. Han kräks inte längre, men han måste akut springa till toan minst 10 gånger per dygn. Han får även gå upp på natten och bajsa. Illamående är han till och från, och han kan fortfarande inte äta helt som vanligt. Att maten smakar salt har han inte sagt något om. Han älskar salt, så det skulle han nog inte se som något jobbigt. Däremot tycker han att metallsmaken är besvärande. Fast det kanske är samma sak som du menar. Han har den smaken i munnen hela tiden. Jag slickade lite på en av hans tabletter, och det är verkligen en stark och speciell smak.

Min man är inte heller törstig. Men man ska väl försöka dricka lite extra i alla fall, eller?

Hej och godmorgon!

Visst smakar de vedervärdigt? Jag försökte få min man att slicka på en men han vägrar

Det som är trist med ångesten är att jag verkligen inte får luft, psyk höll på att skicka mig till sjukan för de trodde jag fått ett allergianfall, men ångesten spänner musklerna i halsen och bröstet så mycket att de tillslut dessutom blir inflammerade!

Så stesoliden behövs på alla plan, det enda är att jag blir så jävla TRÖTT av dom! Jag äter redan uppiggande preparat för narkon, och ligger på en hög dos så jag kan ju inte justera mot det heller.

De säger att jag inte får dricka mindre kaffe än nu för då ökar lithiumkoncentrationen... så... jag funderar på att dra ner och se vad som händer  *schhhh* mitt liv, mitt val

Nu har jag ätit lithium i 13 år, och de har fungerat bra! Jag tycker den medicinen är gammeldax, men den är fortfarande väldigt använd och bra, men sliter tyvärr på hjärtat under långsikt. Den är ju väldigt farlig oxå om man får i sig för hög koncentration. Min mamma fick ju de (ingen stor mängd över de normala) och i samband med de reagerade kroppen med en liten hjärnblödning, blodförgiftning och ett kritiskt tillstånd som gjorde att blodplättarna klumpade ihop sig, hon var nära att dö helt enkelt och låg medvetslös i fyra dygn på IVA. Nu mår hon bra och har istället blivit insatt på zyprexa.

Kommer ihåg när jag började med lithium att jag hade viss tremor (skakningar) i händerna. Började på 1+0+1. Sen efter att jag fick öka upp till normalkoncentration så vart sömnen bättre. De informerade mig om att de ver noggrant att jag ringde o berättade när jag hade feber, under flera dagar. När de väl hände så var de ingen som tyckte de var viktigt att jag ringde o berättade de... Jag hade inga problem med magen unbder inställningen men gick väl upp sisådär 10 kg på 3 månader, mindre roligt!

Jag har stora pro blem med lithiumet, jag går ner i vikt,. Jag hade stabiliserat mig i vikt ganska bra på 56 kilo efter att ha gått ner från 64kg men har nu hunnit gå ner till 53,5kg sedan insättningen. Jag äter mer än innan och har nu slutat träna för gör jag det går jag ner ännu fortare.

Sliter på hjärtat, det gör min ritalin redan, jag ligger på 100-120mg om dagen nu. De sliter på hjärtat! Jag har förtaskiga arytmier redan men lithiumet har inte gjort dom värre.

Jag tål ju inga andra mediciner i princip, ett par av medicinerna hallucinerade jag på, en antipsykosmedicin. Theralen gjorde att jag tappade all kraft i mina händer/handleder i 2 dagar efteråt. Vanliga antidepp går jag upp i totalspinn av. Hermolepsin gav mig så svår yrsel att jag inte kunde gå och fick stanna akut under en bilfärd för jag var påväg att svimma.

Vanliga värktabletter fick mig att hamna på sjukhuset i en vecka, de gjorde sår i tarmarna så jag bajsade blod och hade sjuka smärtor, då gav de mig morfin, fy fan! Jag ska aldrig mer ta morfin, mådde faaan direkt.

Jag är hypersensibel gällande mediciner överlag så jag har specifika tillverkare som ej är utbytbara med, det skiljer tom mellan tillverkarna av samma medicin.

Stealth: Hur lång är du? BMI? Har du fått prata med en dietist om detta? Du vet säkert alla basala råd, så de är ingen ide man rabblar de. Tråkigt att du går ner i vikt, ofrivilligt. 

Det låter jobbigt att vara allergisk, och som att du har fått prova en del mediciner. Jag fick morfon efter att min axel hoppade ur led, när jag ramade (läs flög) av hästen. Kräktes som en gris efter detta ända in till dagen efter. Fy säger ja bara, de var inte roligt.

Sov så gott!

Jag ligger på 18,4 nu, är 170cm lång. Dietisterna eller läkarna kan inget göra för jag äter mer än vad någon med min nivå av aktivitet bör göra och äta mer går inte, då skulle jag få äta jämt!
Jag har nog gått igenom hela skalan nu av mediciner, så egentligen är u lithium jättebra förutom viktminskningen, och lite mer arytmier men men. Hellre det än må piss!

Åh vad jag önskar att jag hade samma problem med vikten, jag väger alltså 24 kilo mer än du!! men är bara 1 cm längre... Var med i viktväktarna tills jag blev gravid, men hann bara gå ner 3 kilo. Självklart är undervikt inget man vill ha.

Nu är de äntligen fredag! Vad skall ni göra i helgen? Jag tog på mig ett extra arbetspass, precis som att heltid inte var nog, men hinner med lite festligheter oxå Behöver extra pengar inför resan vi skall göra i januari.