Inlägg från: Mariohn |Visa alla inlägg
  • Mariohn

    The return of the Lolilla

    2timearound skrev 2010-11-10 09:33:05 följande:
    Händer det ofta?
    Mariohnym skrev 2010-11-10 09:25:07 följande:
    Godmorgon! Jag ser att ni klagar på min novell. Det är ert fel om den är dålig. Ni ger mig inte tydliga riktlinjer. Nu skriver jag slutet och så får ni leva med det!
     Jag förstår att jag är dålig inspiration.

    Jag kan iaf meddela att trots äckliga maskar, ögoninfektion och allt möjligt annat så är jag assnygg idag. Min nya röda skjortblus är jättefin och färgen känns så...........optimistisk liksom. Speciellt som jag har parat den med en rosa scarf. Jag ska köpa ett par nya jeans idag också, ett par svarta har jag tänkt. 
    Tjusigt. Jag hittade mina svarta jeans igår. De ska bli snygga när jag kan knäppa dem!
  • Mariohn

    Kapitel 4


    Som om de vore en tanke i en själ stirrade de på varandra i mörkret. De visste precis vad de skulle göra nu. ”Nu sluter vi leden” viskade den uppfinningsrika 2timern och tätt följd av de andra smög hon sig ut i natten. Regnet hade slutat ösa ner och molnen började skingras över gårdarna. Likt åkersorkar med adrenalin pilade de över till byns kloka gumma. Hon hade fått öknamnet ”lok-nisse” av bygdens yngre förmågor som av sina föräldrar blivit varnade då hon och hennes familj i flera sekler kunnat mäkla fred i de mest infekteradesituationer. Ingen visste hur! Hon bodde nu tillsammans med sin trogna vapendragare fröken ”hercule” på en avsides gård vid ett skogsbryn.

    Nästan andaktsfullt knackade de på dörren och när hon väl uppenbarade sig visste ingen vad de skulle säga. ”Kom in” sade lok-nisse vänligt och öppnade dörren med ett segt gnissel. Stugan doftade bröstmjölk och saft. Hercule satt vid ett bord och blickade ut i natten. ”Blod har spillts denna afton” väste hon och började sedan med lugn stämma redogöra för nattens händelser. De fyra stod som förstummade och lyssnade, rädda att ställa några frågor eller på något annat vis stöta sig med den märkliga damen. Lok-nisse nickade eftertänksamt och bad allihop att följa med ut bakom gården. Där, i en kedja stod en tvillingvagn och glänste i stjärnljuset. Loknisse och hercule fattade varandras händer och började mumla på en mystisk ramsa. Då gick det för Don Blygdläppo igen. Från ingenstans dök en dimma upp och började dansa runt vagnen och när dimman slutligen skingrades satt en människa med ett långt störigt nick och en kvinna vid namn MC i vagnen. Båda var sända av en högre makt för att bekämpa pissfia.

    De tog tillsammans spjärn och började knuffa tvillingvagnen tillbaka mot stallet. Ingen av dem var särskilt vältränad och de klagade och frustade. Väl framme vid stallet började det långa störiga nicket och MC vråla ett stridsrop om bajs och tarmar och samtidigt tog tvillingvagnen en väldig fart mot RN. Den manglade ner henne till en blöt pannkaka på marken och hela sällskapet dansade och sjöng. Solen började skymta bakom trädtopparna och i gryningsljuset reste sig pannkakan upp och blev en vacker ung kvinna som alla kände igen. Det var Erasmus fru som för flera år sedan försvann spårlöst när hon en tidig morgon begav sig till bygdens marknad för att köpa frukt. Här skulle ställas till med bröllop. Alla skulle dansa i 7 dagar och 7 nätter och leva lyckliga för evigt. Men det blev aldrig av för 2timern tvingade Mariohnym att komma och ligga med Sven Justus istället. Och så levde alla i misär i alla sina dagar!


     


    SLUT

  • Mariohn
    M C skrev 2010-11-10 09:49:55 följande:
    Nu tänker jag berätta hur duktig jag varit och jag vill ha lite beröm efteråt - så det inte blir några missförstånd allså.

    Jag har ju köpt en motionscykel, en magnetisk som inte låter alls när man trampar. Första dagen var det 3km, andra 4, sen gick jag på 6km. I förrgår målade jag taket i köket sen var cykeln avstängd en lååång stund när jag cyklade så nånstans över 4,5km men troligtvis inte 6km.
    Igår slog jag till på EN MIL.
    Jag har inte ont, jag har inte sprängt några muskler på vägen, jag hade kunnat cykla lite till men röven, ack röven. Det var dessutom matdags.

    Vad tycks?Cool
    Grymme!! Jag trodde att du hade målat taket och promenerat samtidigt men du får klart en guldstjärna ändå
  • Mariohn
    lokisse skrev 2010-11-10 09:56:16 följande:
    jag tycker att det later som en riktig bauta bragd.
    det var en motionscykel jag skulle titta pa när jag rakade köpa tvillingvagnen...
    turligt nog är jag överbjuden pa dom andra vagnarna (andas ut av lättnad)
    Jag får nog säga att en tvillingvagn kan erbjuda samma goda motion som en träningscykel men en träningscykel kan aldrig erbjuda samma komfortabla transport för två små mopsar så det gjorde du riktit bra
  • Mariohn
    Jazza skrev 2010-11-10 10:40:24 följande:
    Ja, du fick ju ett påminnelse sms av din far...
    Han skrev inte vilken veckodag han ämnar bli bjuden på käk. En vacker dag bara står han här. Precis som resten av familjen . Vad är det för fel på folk som inte kan använda en telefon?? VA? *ARG*
  • Mariohn
    Jazza skrev 2010-11-10 10:44:17 följande:
    Ha festmiddag förberedd varje dag, så slipper du obehagliga överraskningar
    Ja det är nog fan lika bra. Sedan vi flyttade in i slutet av september har här varit middagsgäster VARJE fredag OCH lördag och minst en gång om dagen ringer det på dörren och det är någon släkting eller vän som vill ha kaffe och fika. Jag kommer att explodera snart. Jävla fan i helvete. 
  • Mariohn

    Det är inte bara att det hälsas på TROTS att jag TYDLIGT sagt ifrån att folk måste ringa innan utan folk kommer hit, går in i köket och suckar om jag inte har kaffe (vi dricker inte kaffe)/kakor (vi äter inte kakor)/Mjölk, pålägg osv osv. Det är verkligen inte kul längre!!!!!!!! 

    I lördags hade jag födelsedagskalas för V. Jag hade bakat två stora äpplekakor och två pepparkakskladdkakor med saffransgrädde. Tillsammans med det stod det kaffe, mjölk, saft, julmust, mineralvatten, vanligt vatten och fruktsoda på bordet. Jag hade sagt till folk redan innan att vi inte tänkte bjuda på middag eftersom vi blir 25 personer och det finns inte plats eller möjlighet i vårt lilla hem att bjuda alla på middag samtidigt. Lik förbannat kommer en av familjemedlemmarna med tveksamt socialt beteende in i köket och blir sur för att det inte finns cola att dricka och menar att jag åtminstone kunde gjort ett par pajer eller ställt fram smörgåsar.  

Svar på tråden The return of the Lolilla