The return of the Lolilla
Jag kan iaf meddela att trots äckliga maskar, ögoninfektion och allt möjligt annat så är jag assnygg idag. Min nya röda skjortblus är jättefin och färgen känns så...........optimistisk liksom.
Kapitel 4
Som om de vore en tanke i en själ stirrade de på varandra i mörkret. De visste precis vad de skulle göra nu. ”Nu sluter vi leden” viskade den uppfinningsrika 2timern och tätt följd av de andra smög hon sig ut i natten. Regnet hade slutat ösa ner och molnen började skingras över gårdarna. Likt åkersorkar med adrenalin pilade de över till byns kloka gumma. Hon hade fått öknamnet ”lok-nisse” av bygdens yngre förmågor som av sina föräldrar blivit varnade då hon och hennes familj i flera sekler kunnat mäkla fred i de mest infekteradesituationer. Ingen visste hur! Hon bodde nu tillsammans med sin trogna vapendragare fröken ”hercule” på en avsides gård vid ett skogsbryn.
Nästan andaktsfullt knackade de på dörren och när hon väl uppenbarade sig visste ingen vad de skulle säga. ”Kom in” sade lok-nisse vänligt och öppnade dörren med ett segt gnissel. Stugan doftade bröstmjölk och saft. Hercule satt vid ett bord och blickade ut i natten. ”Blod har spillts denna afton” väste hon och började sedan med lugn stämma redogöra för nattens händelser. De fyra stod som förstummade och lyssnade, rädda att ställa några frågor eller på något annat vis stöta sig med den märkliga damen. Lok-nisse nickade eftertänksamt och bad allihop att följa med ut bakom gården. Där, i en kedja stod en tvillingvagn och glänste i stjärnljuset. Loknisse och hercule fattade varandras händer och började mumla på en mystisk ramsa. Då gick det för Don Blygdläppo igen. Från ingenstans dök en dimma upp och började dansa runt vagnen och när dimman slutligen skingrades satt en människa med ett långt störigt nick och en kvinna vid namn MC i vagnen. Båda var sända av en högre makt för att bekämpa pissfia.
De tog tillsammans spjärn och började knuffa tvillingvagnen tillbaka mot stallet. Ingen av dem var särskilt vältränad och de klagade och frustade. Väl framme vid stallet började det långa störiga nicket och MC vråla ett stridsrop om bajs och tarmar och samtidigt tog tvillingvagnen en väldig fart mot RN. Den manglade ner henne till en blöt pannkaka på marken och hela sällskapet dansade och sjöng. Solen började skymta bakom trädtopparna och i gryningsljuset reste sig pannkakan upp och blev en vacker ung kvinna som alla kände igen. Det var Erasmus fru som för flera år sedan försvann spårlöst när hon en tidig morgon begav sig till bygdens marknad för att köpa frukt. Här skulle ställas till med bröllop. Alla skulle dansa i 7 dagar och 7 nätter och leva lyckliga för evigt. Men det blev aldrig av för 2timern tvingade Mariohnym att komma och ligga med Sven Justus istället. Och så levde alla i misär i alla sina dagar!
SLUT
Nu ska jag koncentrera mig på jjulklappsrim UTAN snusk!
Har alla jävlar snö utom jag??

Är det fars dag på söndag?
Det är inte bara att det hälsas på TROTS att jag TYDLIGT sagt ifrån att folk måste ringa innan utan folk kommer hit, går in i köket och suckar om jag inte har kaffe (vi dricker inte kaffe)/kakor (vi äter inte kakor)/Mjölk, pålägg osv osv. Det är verkligen inte kul längre!!!!!!!!
I lördags hade jag födelsedagskalas för V. Jag hade bakat två stora äpplekakor och två pepparkakskladdkakor med saffransgrädde. Tillsammans med det stod det kaffe, mjölk, saft, julmust, mineralvatten, vanligt vatten och fruktsoda på bordet. Jag hade sagt till folk redan innan att vi inte tänkte bjuda på middag eftersom vi blir 25 personer och det finns inte plats eller möjlighet i vårt lilla hem att bjuda alla på middag samtidigt. Lik förbannat kommer en av familjemedlemmarna med tveksamt socialt beteende in i köket och blir sur för att det inte finns cola att dricka och menar att jag åtminstone kunde gjort ett par pajer eller ställt fram smörgåsar.