WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Vet inte om det där var till mig men jag har aldrig förespråkat någon metod överhuvudtaget. Tycker att alla metoder är som "parenting for dummies" ungefär...
Du fortsätter tjata om forskning. Snöa inte in på det- försök lita på dig själv.

Jodå, självklart måste man lyssna till sig själv i första hand. Men det var ju du som sa att forskningen säger emot sig själv och att det inte spelar någon som helst roll vad vetenskapen säger, eftersom du inte kan visa på några motstridigheter så får vi ju helt enkelt inse att det inte stämmer i detta fall. Då kanske man ska fråga sig varför somliga ändå är så envisa att de går emot all kunskap och "sunt förnuft" och låter bebisarna skrika sig till sömns för att en Eckerberg talar mot bättre vetande och påstår att det ska vara så.

TS. jag är emot 5mm och andra CIO metoder OM de innebär att barnen måste skrika sig till sömns ensamma. CIO metod (cry it out metod) är ett illa valt namn eftersom det inte är det som är syftet med metoderna. Syftet med metoderna är att barnet ska somna utan föräldrars inblandning. Ibland säger barnet inget (hade kanske längtat efter att blivit lämnad själv) och ibland gnäller det bara. Problemet är att om barnet gråter med dessa metoder så ska man strunta i barnet i x antal minuter beroende på metod. Det tycker jag är riktigt hemskt!
Jag har inte använt en CIO metod utan en metod där jag var hos barnet. Han skrek dock lite grann men jag var där. Det finns säkert de som tycker vi skulle ha fortsatt att vagga tills han tyckte det var nog men inte vi då han också led av sina långa och många uppvak. Vi hade provat samsovning och allt det där.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med mitt inlägg men jag ska försöka förklara. Jag tycker inte om den regelrätta 5mm om den innebär att barnet måste ligga och skrika ensamt och övergivet. I ert fall verkar det ju dock inte gått till så och det är ju i så fall bra. Jag förstår känslan. Det är svårt att se sitt barn trött och det är tufft att vara trött själv jämt och ständigt. Jag tycker dock Vittra är väldigt klok många gånger så där skiljer vi oss kanske åt.

Fram tills våran son var 6 månader sov han brevid mig, snuttandes hela natten. Vilket var helt okej för mig, jag tyckte det var jättemysigt och bekvämt! Men helt plötsligt ville han inte sova brevid mig, han sparkades och puttades och vägrade somna. Då bar vi, å bar, å bar, å bar tills han tillslut somnade och han fick sova brevid mig.
Tillslut vågade vi testa 5-minuters metoden. Jag trodde inte att jag skulle klara det, men så tänkte jag, vi testar 1 natt, blir han alltför ledsen så plockar vi upp han sa vi. Men han smågnällde i 25 minuter första natten, varje gång vi gick in var det som att vi väckte honom, som att han gnällde halvsovande. Sen i kanske 1 vecka behövde vi gå in max 1 gång och klappa lite på han. Sen sov han hela nätter! Han hade aldrig sovit mer än 1 timma i sträck innan.
När han var runt 8 månader blev han förkyld och började få tänder och vi tyckte synd om honom och började bära igen, vilket resulterade i 1,5 timmes nattning av skrikande bebis VARJE natt i 1,5 månad. Nu för en vecka sedan tyckte vi att nu verkar allt vara lugnt med förkylning och tänder och sa att nu kör vi igen, och var berädda på att det skulle bli jättejobbigt, eftersom att han hela tiden sätter sig upp nu, men till våran stora förvåning tog det drygt 25 minuter av smågnäll, och han la sig själv och somnade. Nästa natt och alla nätter sen dess har det bara varit att lägga ner honom och han har kramat sin nalle och somnat gott!

Lång berättelse för att säga att det funkade för oss med!

Kan ju bara säga som så, med tanke på mammatillMiltons inlägg, grattis till er som har det så enkelt. Alla har det inte så lätt. Många har det betydligt krångligare än så med sömnen och kanske under ett par års tid, och att lämna själv gör bara saken ännu värre! Och det är då jag kan förstå den frustration, maktlöshet och trötthet som resulterar i att man mot allt sunt förnuft testar att låta bebisen skrika själv tills den kräks osv. Men det är såklart inte rätt!

Jag tror att en anledning till att jag ofta tänder till på alla cylindrar just i dessa diskussioner är för att jag vet hur jäkla jobbigt det kan vara men ändå visste jag någonstans innerst inne att det inte är rätt att lämna en hysterisk bebis ensam bakom stängd dörr. Ja, för skillnaden i metodens resultat är ju just om bebisen faktiskt ville vara ifred och därmed bara gnyr en liten stund och sedan somnar utan problem själv, eller om bebisen faktiskt protesterar och blir allt mer panikslagen ju längre tiden går (och det är ju där själva huvudpoängen ligger i metoden, barnet ska lära sig somna själv och behöver alltså utsättas för detta, trots protester). Eckerbergs enorma misstag enligt mig är att han uppmuntrar den typen av skrik och menar att det är så det ska vara!

Tänk er då hur denna TS skulle bidra till att dessa trötta, maktlösa föräldrar faktiskt uppmuntras till att totalt ignorera sin egen bebis när skriken blir så hysteriska att det skär i hjärtat? För så blir det! För väldigt många!

Som ett tillägg blir det ju näst intill bara skrattretande när någon kommer och tycker att det är såååå jobbigt att behöva amma 1-2 gånger per natt eller att bebisen måste ammas till sömns 10 min innan han somnar etc och därför måste utsättas för skrikmetoder... då har man faktiskt inga problem, då är det helt och hållet den egna inställningen som behöver få sig en rejäl förändring.

För att tydliggöra detta ytterligare är det här ingen attack mot TS utan ett generellt inlägg om 5mm som sådan.

Vittra; du verkar kunnig på det hela.vet inte om du läste mitt inlägg innan men det enda som hjälpe min dotter var att vi markerade att NU är det natten.vi hade en timma innan som vi varvade ner mm.Sedan blev det sängen,välling på med en ljudbok.nattning och sedan fick hon vara.Efter en kväll med mer förbannat skrik än ledsen så somnar hon nu med samma rutin fast själv.fast blir hon ledsen eller dyl så går vi ju självklart in.men det var det enda som "bet" på henne. jag vill jätte gärna ha tips på vad man kan göra för att få henne att somna utan att göra så.hon skrek minst 1h VARJE kväll och minst 1h VARJE natt i 5månader.det är ingen utvecklingsfas och hon är trygg i sin säng.MEN hon skrek förbannat heela tiden.inte ledsen eller panik och vi kunde INGET göra,hon skrek lika mycket om vä bärde,sjöng,matade mm mm.Vill mer än gärna ha tips om det blir så igen.! Tack

Hur orkar en del människor alltså? Klaga och ha så extremt mycket negativt kritiserande åsikter åt ALLT?
Snälla lägg er energi på något viktigare i ert liv och unna den personen ni så gärna vill hacka på lite glädje istället och håll vissa åsikter för er själva. Så slipper ni verka så enormt patetiska. Det är verkligen ingen glädje och lycka som finns hos en sån person hur mycket den än säger att den är lycklig osv. Visar bara hur patetsikt, negativ och deprimerad en sån person måste vara. Sorligt för er bara. Tycker nästan synd om er! Att ha så snedvridna och konstiga värderingar på livet är definitivt inget bra som förälder.

Till TS: Jag är jätte glad för din skull! Du är INGEN dålig mamma!

Kram och lycka till!

O k provar att skriva snääällt nu idag igen då eftersom jag ser att "någon" sett till att få mitt inlägg från igårkväll bortplockat för att det ansetts som "riktat mot en person"...

 - huvudbudskapet i mitt inlägg var i a f HELT GENERELLT att om man är bekymrad över att barn får för lite uppmärksamhet, fysisk och känslomässig kontakt så tycker jag att det är bättre att man är med sitt eget barn mycket, kramar och pussar och bär på det o s v istället för att sitta framför datorn timme efter timme och hacka på andra människors föräldraskap i ett forum som jag anser är till för att stödja varandra och på ett respektfullt sätt diskutera frågor om föräldraskap. Stor eloge igen till alla mammor som precis som Lovas mamma sett till att hon själv, hennes bebis och sambo fått en skaplig nattsömn så att tillvaron blir dräglig och alla får må bra. Grattis till alla er som inser att också era barn har alla fördelar av att ni också tar hand om er själva och i och med det kommer att orka med att vara förälder så pass mycket mer och bättre!

Det är ju svårt att säga något alls bara utifrån det du skrivit här, hur gammal var hon? Var det de fem första månaderna?? Eller var det nyligen, eftersom du resonerar att hon var förbannad och med tanke på att hon ändå är 20 mån nu?

Något kan jag ju säga i alla fall, och det är att små spädisar inte skriker för att de är förbannade och för att uttrycka en ilska, de skriker för att förmedla ett behov. Alla spädbarnsskrik i hela världen fungerar på samma sätt. Och oavsett vad man sen tror om att bebisen är ilsken eller bara rent tjurig så är det bevisligen också så att bebisar blir oerhört stressade av att behöva skrika ensamma. Det är en stor skillnad att bebisen skriker vad som kan tyckas vara lika mycket i ens famn, än om bebisen skriker själv. Många resonerar tyvärr så att det inte spelar någon roll och då kan man lika gärna skita i det. Så är det inte. Man vet att skadliga stresshormoner utsöndras när bebisen skriker själv, men inte när man ger fysisk närhet som tex en famn, även om bebisen skriker lika mycket.

Utifrån ert fall skulle man lika gärna kunna resonera som så att hon gav upp efter bara en natt, och insåg att det inte är någon mening att uttrycka behoven för att ingen lyssnar ju ändå. Det är vad som generellt sett sker när bebisar inte får adekvata svar på sina behov (skrik). Och det är en omedveten process som skapar denna "bild av omvärlden" som man kan kalla det, och har ingenting med tex långtidsminne att göra...

Hur som helst, man kan ju markera att det är natt på tusen olika sätt och det behöver inte nödvändigtvis innebära att man lämnas helt ensamen. Förstår du att det är natt om du lämnas övergiven? Nej troligtvis inte. Den enda förståelsen man skapar då är ju just att man blir lämnad. Inte att det är natt. Man kan vara bestämd och bara sitta vid sängkanten också tex, eller stolmetoden som vissa kallar något liknande. Man kan använda moment ur tassmetoden, kika upp baby whisperer eller somna utan gråt för att få tips och råd som kan passa den egna situationen. Det finns ju hur många tipstrådar som helst gällande barns sömn där det flödar av humana råd. Men framförallt, om det nu var en nyfödd det rörde sig om, så måste man hålla ut! Inse att något inte stämmer om bebisen skriker "argt" tex magont, hunger eller vad som helst, och försök lista ut vad istället för att bara strunta i varningssignalerna som så tydligt finns där...

Vår tjej skrek ibland i timmar om kvällarna, men aldrig att jag skulle ha kunnat ignorera hennes skrik. Vi bar, och bar tills hon äntligen somnade... men det var ju bara då! Hennes första halvår... en kort period, sen krävde hon andra lösningar. Beroende på ålder osv. Man måste lyssna till sitt barn, oavsett vad man påstår så gör man inte det om man ignorerar bebisens skrik. Hur mycket man än försöker intala sig att bebisen bara är förbannad... Vi bär förövrigt inte dottern till sömns nu som 2½-åring om du tror det
Hon somnar efter 5 min saga, trots att vi stod ut när det var som jobbigast och försökte hitta andra lösningar än att lämna henne skrikandes.

Du verkar tro att alla har det precis som du hemma, vaddå, hemma dygnet runt med en spädis som behöver just dig 24/7? Så är det inte riktigt, långt ifrån alla som skriver på FL är ens hemma när de skriver. De kanske sitter på jobbet, eller pluggar och passar på att surfar lite mellan varven. Barnet kanske inte alls är i närheten, eller att vissa inte ens har egna barn alls. Vem är då du, att anklaga andra för att försumma sina egna barn för att sitta "timme ut och timme in" när du inte har ens en susning om hur alla andras liv där framför skärmarna ser ut?! Dessutom varierar givetvis ålder och behov enormt hos barnen till alla medlemmarna här på FL, vissa har skolbarn, andra barn går på dagis, vissa barn är så pass självständiga att de i allra högsta grad kan roa sig själva några minuter här och där, vissa barn kanske sitter med vid datorn i förälderns famn och tittar, det brukar även finnas andra familjemedlemmar och papporna är förhoppningsvis också med sina barn ibland, tror du inte? Dessutom så brukar barn behöva sova, faktiskt betydligt mer än vuxna. Och du vet ju inte vilka tider alla andras barn sover. Så man kanske ska tänka lite längre innan man kläcker ur sig tankar om hur alla andra lever sina liv.