• LivetMedLova

    WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

    Nätterna började bli ett riktigt helvete för oss. Min lilla Lova som nu är 6 månader bökade jättemycket och vaknade 4-8 ggr per natt. Det resulterade i att hon inte var så utvilad och blev mer och mer gnällig om dagarna och sov oroligt då också. Alltid skulle man vara på alerten och bädda om henne igen, eller dra runt henne i vagnen här hemma så att hon somnade om (det var oftast det enda sättet hon somnade på under dagarna), klappa och smeka på henne och ge nappen som åkte ut ständigt!

    Tänkte att nu måste vi göra något åt det här! Jag höll på gå i taket av sömnbrist!

    Lova har alltid varit beroende av att somna med napp och dessutom på sidan! Så att man fått bädda henne så mot en kudde som stöd. Hon hatar att ligga på rygg och så fort hon tappade nappen var det gnäll.
    Jag orkade inte tillslut. Den här sömnbristen gjorde mig galen. Började känna mig deppig och min hy blev dålig.

    Så jag tänkte att jag skulle testa på 5-minuters-metoden i förrgår. Jag var sjukt laddad och tänkte inte ge med mig hur jobbigt det än blev! Hade hört om så många som det funkat så bra för men att de första dagarna och nätterna är riktigt jobbiga. Att det kunde ta upp till 2 veckor innan det var bra. Jag tänkte, nu eller aldrig. Snart kommer den där separatinsfasen också.

    Jag var jäkligt nervös över hur det skulle gå med tanke på att hon inte hade någon napp och att hon låg på rygg.

    Hon låg och tjötade med sig själv i typ 25 minuter. Kom in var 5e minut och sa godnatt m.m, men gick inte nå nära henne. Sedan kom gnället och gråten. Men det tystnade efter en dryg kvart och jag undrade vad som nu hade hänt! Det kändes misstänksamt tyst..

    Men då sov hon!! WOW tänkte jag. Men var osäker, detta kunde ju bara ha varit en engångsförteelse. Hade förväntat mig att hon i värsta fall skulle skrika 2 timmar!

    Hon sov då i 4 timmar i sträck. Under natten vaknade hon en gång och gnällde och grät. Då tog det ca 45 minuter innan hon somnade. Jag och min sambo sa godnatt och sådär varannan gång. Den kvällen och natten var ju ingen fara alls!
    Sedan på dagen efteråt gick det bra också, gnäll i ca en kvart båda gångerna hon sov under dagen.
    Och igårkväll somnade hon utan NÅGRA som helst gnäll!!! Och sov i 7 timmar i sträck innan hon vaknade i ca 10 minuter och bara smågnällde lite lite innan hon somnade om i 5 timmar. Så mycket och länge i sträck har hon inte sovit sedan hon var nyfödd typ!!!
    Det har gått kanon idag också! Hon verkar förstå att när jag lägger henne och säger mina "godnatt-ord" och pussar på henne och går så ska hon sova..
    Man ska nog inte dalta så mkt med dom som man tror..

    Alltså jag är helt lyrisk!!!
    Är det möjligt att det kan gå såhär snabbt och bra? Har någon annan varit med om samma sak?
    Jag hade förväntat mig en riktig helvetes vecka och verkligen laddat för det här!

    Wow. Såhär mkt sömn har jag inte fått på lääänge. Jag mår helt fantastiskt! {#lang_emotions_laughing}

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 15:38
    Skriver det här också, skrev det som ett inlägg tidigare. Att vi gick in några få ggr och gick nära, stoppade om och pussade på och nattade igen då det var som "värst". Vilket var första kvällen och natten, men hon skrek aldrig på ett sådant hjärtskärande sätt. Annars hade jag inte klarat av detta och tagit upp henne.
    Observera att vi ALDRIG ignorerade henne vilket en del får det till här tydligen.

    Skriver ni här för att bara kasta skit på mig kan ni väl försöka hitta någon roligare hobby... Det här har funkat kanon för oss så varför ska vi sluta med det här? Har ALDRIG sett min älskade dotter såhär glad och pigg om dagarna efter detta!!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 21:59
    Och för att förtydliga "bökade" så menar jag att hon i princip vaknade till. Inte klarvaken men låg och bökade, vred på sig/ vred på huvudet massor, gnydde/gnällde och främst ville ha nappen. Så var det var 20-30 min dygnet runt!! Så Lova sov typ aldrig ens en hel timme i sträck. När hon var vaken var hon gnällig, lättirriterad, grät, var allmänt nedstämd, inte så nyfiken av sig och inte så nyfiken på att äta, med mera.
    Hon led av sömnbrist!

    För er som tycker att jag är en hemsk morsa som gjorde något åt min dotters sömn, som gör att hon mår superbra nu, kan väl bara knipa ihop och fundera över varför ni känner er så bittra och måste hacka på andra! Det är ytterst märkligt att man vill hugga på någon och ifrågasätta när något gått alldeles superbra...

    En del hävdar att det skulle vara normalt att bete sig såhär dygnet runt för en 6 månaders bebis. Det är det tammefan INTE. Hon kunde aldrig komma till ro, knappt med vår hjälp men definitivt inte utan. Det är en annan sak ifall hon hade vaknat 1-3 ggr per natt, det hade jag klarat av men det här gick för långt. Varken HON eller jag eller min sambo mådde bra av att det var såhär så jag förstår inte varför det inte skulle vara Bra att vi tog tag i det och gjorde något åt det? Vi gjorde något som resulterade i något helt fantastiskt!?

    Min dotter är numera en riktig solstråle heela tiden när hon är vaken! Hon har tagit ett stort språng i utvecklingen sedan hon börjat sova gott om nätterna och även dagarna. Hon har börjat KRYPA, kan SITTA SJÄLV, babblar på som aldrig förr och älskar att äta! Och hon utforskar omgivningen med glatt humör dagarna långa och vill Så mycket. SÅ var hon inte innan!!! Detta har hänt på bara 1,5 vecka!! Det säger mig ganska mycket om att hon mår bra och att det här gjorde henne gott!

    Varför ska man liksom bara bita ihop och låt sig själv gå in i väggen när min dotter Tydligt inte mådde bra av att ha det såhär? Förstår inte hur en del av er resonerar. Lägg ner pekpinnen och att säga åt mig vad jag ska göra och inte göra och vad som är rätt och fel här i världen. Alla bebisar är olika och alla föräldrar är också olika!
    Det här funkar bra för min dotter, min och min sambo och alla mår fantastiskt bra.

  • Svar på tråden WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!
  • Lana

    vittra,det var från november till nu mars. så från 15-19mån ungefär. Vi har provat det mesta,sådet kändes hopplöst.Det var mest för att markera inte ignorera men jag förstår att kanske hon känner så. Köpte faktisk "somna utan gråt" men då började det funka men jag har den hemma. men jag skummade lite i den och det verkade handla mer om spädbarn upp till året? men jag har inte läst den då "behovet" försvann. Ja nej när hon avr liten så bärde vi hela tiden på henne med,fast hon somnade relativit lätt då med strykningar över ryggen eller lätt buffande eller dyl.hon ahr aldrig varit en som direkt somnat men detta var något nytt. Just nu så funkar det jätte bra med en ljudbok då hon blir för uppspelt med en bok Så nu är det ljudbok på kvällen och om hon vaknar på natten är det lugnande musik.inte om hon bara vaknar till utan om hon är ledsen eller dyl.så går vi in,visar att vi är där osv.Måste tillägga att min dotter är väääälidgt trotsig och SKA ha sin vilja igenom så man måste markera för henne ibland!

  • vittra
    Lana skrev 2010-04-20 21:38:58 följande:
    vittra,det var från november till nu mars. så från 15-19mån ungefär. Vi har provat det mesta,sådet kändes hopplöst.Det var mest för att markera inte ignorera men jag förstår att kanske hon känner så. Köpte faktisk "somna utan gråt" men då började det funka men jag har den hemma. men jag skummade lite i den och det verkade handla mer om spädbarn upp till året? men jag har inte läst den då "behovet" försvann. Ja nej när hon avr liten så bärde vi hela tiden på henne med,fast hon somnade relativit lätt då med strykningar över ryggen eller lätt buffande eller dyl.hon ahr aldrig varit en som direkt somnat men detta var något nytt. Just nu så funkar det jätte bra med en ljudbok då hon blir för uppspelt med en bok Så nu är det ljudbok på kvällen och om hon vaknar på natten är det lugnande musik.inte om hon bara vaknar till utan om hon är ledsen eller dyl.så går vi in,visar att vi är där osv.Måste tillägga att min dotter är väääälidgt trotsig och SKA ha sin vilja igenom så man måste markera för henne ibland!
    Eftersom hon är så pass mycket äldre så är ju omständigheterna totalt annorlunda, och ett barn över 1½ år har ju nått en betydligt större förståelse och medvetenhet än vad en bebis har. Dessutom har de såklart också börjat uttrycka sina känslor och då även de negativa så som aggression och ilska Vilket nog ingen undgår med barn i den åldern! Vi har också haft perioder av sådana "trotsbeteenden" och jag tror de flesta har upplevt det, fast mer eller mindre jobbiga kanske.. vi har gjort lite olika, och mellan varven har det blivit ett jäkla spring då man får gå tusen gånger och bädda ner henne igen. För oss har det dock i första hand varit just pga utvecklingsfaser, samt att det har rört sig om att minska sömnen dagtid. Vid 2 år hade hon tex en fruktansvärt jobbig period då hon vägrade sova på kvällarna, men när vi helt tog bort dagssömnen så löste sig allting...

    Jag tänker inte säga att ni gjorde fel, det kan bara ni känna, och det verkar ju ha fungerat trots att hon blev väldigt förbannad en kväll. Det kan ju bara ha handlat om att ni behövde bryta ett mönster, en vana, vilket självklart är jobbigt för barn, men inte farligt. Om man ska säga något som hjälp inför nästa barn så är det väl kanske att försöka skapa bra vanor redan från början Givetvis på barnets villkor! Ett råd jag har gett till mig själv inför nästa är iaf att i högre grad lita till mig själv och mitt barn och inte lyssna så mycket på när alla andra påstår att man skämmer bort bebisen... Det tog tid innan man insåg och accepterade att det var helt ok att bebisen samsov, blev buren och fick närhet så ofta hon faktiskt visade att hon behövde det. Man behöver inte "vänja" dem vid att klara sig själva, det sker automatiskt.

    Och ja, somna utan gråt är nog främst inriktad på mindre barn, mycket handlar ju om napp, amning osv om jag inte missminner mig.
  • mammatillMilton
    vittra skrev 2010-04-20 09:53:54 följande:
    Kan ju bara säga som så, med tanke på mammatillMiltons inlägg, grattis till er som har det så enkelt. Alla har det inte så lätt. Många har det betydligt krångligare än så med sömnen och kanske under ett par års tid, och att lämna själv gör bara saken ännu värre! Och det är då jag kan förstå den frustration, maktlöshet och trötthet som resulterar i att man mot allt sunt förnuft testar att låta bebisen skrika själv tills den kräks osv. Men det är såklart inte rätt!Jag tror att en anledning till att jag ofta tänder till på alla cylindrar just i dessa diskussioner är för att jag vet hur jäkla jobbigt det kan vara men ändå visste jag någonstans innerst inne att det inte är rätt att lämna en hysterisk bebis ensam bakom stängd dörr. Ja, för skillnaden i metodens resultat är ju just om bebisen faktiskt ville vara ifred och därmed bara gnyr en liten stund och sedan somnar utan problem själv, eller om bebisen faktiskt protesterar och blir allt mer panikslagen ju längre tiden går (och det är ju där själva huvudpoängen ligger i metoden, barnet ska lära sig somna själv och behöver alltså utsättas för detta, trots protester). Eckerbergs enorma misstag enligt mig är att han uppmuntrar den typen av skrik och menar att det är så det ska vara! Tänk er då hur denna TS skulle bidra till att dessa trötta, maktlösa föräldrar faktiskt uppmuntras till att totalt ignorera sin egen bebis när skriken blir så hysteriska att det skär i hjärtat? För så blir det! För väldigt många!Som ett tillägg blir det ju näst intill bara skrattretande när någon kommer och tycker att det är såååå jobbigt att behöva amma 1-2 gånger per natt eller att bebisen måste ammas till sömns 10 min innan han somnar etc och därför måste utsättas för skrikmetoder... då har man faktiskt inga problem, då är det helt och hållet den egna inställningen som behöver få sig en rejäl förändring.För att tydliggöra detta ytterligare är det här ingen attack mot TS utan ett generellt inlägg om 5mm som sådan.
    Då har jag väl inte kört 5mm metoden då{#lang_emotions_smile}. Jag hade aldrig klarat av att lämna en hysterisk bebis i sängen.
    Och jag håller med ditt senare inlägg- man kan inte skämma bort en bebis! Han sov i min famn på dagarna tills han var 4 månader.
    Det var många som sa att "du måste låta han ligga själv bla bla bla" men det löste sig ändå. Man måste bara fortsätta att prova att lägga ner dem på golvet eller i babysitter. Så att man inte missar när de faktiskt vill börja ligga själva och leka. 
  • Igelkotten

    Men somnar inte era barn när de äter?

    Hur gamla är barnen ni skriver om?
    Mina tjejer har somnat av amingen och sedan är det bara att lägga dem i spjälsängen. Även när de vaknat på nätterna somnar de om när de ätit.

    Har jag bara tur eller menar ni ädre barn?

  • vittra
    Igelkotten skrev 2010-04-21 23:12:24 följande:
    Men somnar inte era barn när de äter? Hur gamla är barnen ni skriver om? Mina tjejer har somnat av amingen och sedan är det bara att lägga dem i spjälsängen. Även när de vaknat på nätterna somnar de om när de ätit. Har jag bara tur eller menar ni ädre barn?
    Många bebisar somnar vid amning men iofs inte alla. Dock tror jag ett större problem är att många inte vill amma till sömns, bland annat därför att det får höra av bvc att det är dåligt att göra så! Vi fick själva höra det, när dottern var 4 mån tyckte de att vi skulle köra 5mm för att det kom fram att jag ofta ammade henne till sömns på kvällarna! Vilket är helt åt helvete galet, kan man få bebisen att somna så då är det givetvis ett jättebra alternativ och ett mycket enkelt tillvägagångssätt som oftast inte heller är särskilt tidskrävande.
  • allakantralla
    Igelkotten skrev 2010-04-21 23:12:24 följande:
    Men somnar inte era barn när de äter? Hur gamla är barnen ni skriver om? Mina tjejer har somnat av amingen och sedan är det bara att lägga dem i spjälsängen. Även när de vaknat på nätterna somnar de om när de ätit. Har jag bara tur eller menar ni ädre barn?
    Det är en ganska vanlig föreställning att de flesta barn fungerar så, och det bidrar såklart till att m an själv som nybliven mamma tror att ens eget barn ska fungera så. När man då får ett barn som INTE gör så, och där man av tex BVC (och nu talar jag om små barn) får det enda icke-rådet "det går över", då är det inte konstigt att man blir frustrerad. 
    Min son har ALDRIG somnat vid bröstet (förutom den första veckan). Den första tiden (3 veckor) kunde han bara somna om han låg mot min kropp. Om jag när han somnat lade ifrån mig honom, då vaknade han. Dygnet runt var det så. Och det förstår ju vem som helst att det är en ohållbar situation. Det absolut enda jag kunde göra var att halvligga i soffan och titta på tv. Så sov han i 5-15 minuter i taget, dygnet runt.
    så nej, alla barn somnar inte när de äter. Alla barn går inte att "bara lägga ner i sängen" heller.
  • MalinEddie
    Igelkotten skrev 2010-04-21 23:12:24 följande:
    Men somnar inte era barn när de äter? Hur gamla är barnen ni skriver om? Mina tjejer har somnat av amingen och sedan är det bara att lägga dem i spjälsängen. Även när de vaknat på nätterna somnar de om när de ätit. Har jag bara tur eller menar ni ädre barn?
    Min son somnade inte vid amning utan han vart oftast pigg istället. Han ville helst somna själv på kvällarna utan någon som helst hjälp om man inte räknar med nappen. Han kunde däremot somna om med hjälp av amning.
  • Igelkotten
    vittra skrev 2010-04-22 12:19:00 följande:
    Många bebisar somnar vid amning men iofs inte alla. Dock tror jag ett större problem är att många inte vill amma till sömns, bland annat därför att det får höra av bvc att det är dåligt att göra så! Vi fick själva höra det, när dottern var 4 mån tyckte de att vi skulle köra 5mm för att det kom fram att jag ofta ammade henne till sömns på kvällarna! Vilket är helt åt helvete galet, kan man få bebisen att somna så då är det givetvis ett jättebra alternativ och ett mycket enkelt tillvägagångssätt som oftast inte heller är särskilt tidskrävande.
    Varför är det dåligt att amma till sömns enligt erat BVC?

    Min första tjej sov också bara på mig. Men jag lät henne göra det. Jag hade henne i bärsjäl på dagarna och hon sov på min bröstkorg på nätterna.
    Jag tyckte det var mysigt, det var ju första barnet och allt.

    Då anser jag att jag har tur som kan amma till sömns och gör så.
    Hoppas att ni andra lyckas med era små!!
  • vittra
    Igelkotten skrev 2010-05-05 01:19:34 följande:
    Varför är det dåligt att amma till sömns enligt erat BVC? Min första tjej sov också bara på mig. Men jag lät henne göra det. Jag hade henne i bärsjäl på dagarna och hon sov på min bröstkorg på nätterna. Jag tyckte det var mysigt, det var ju första barnet och allt. Då anser jag att jag har tur som kan amma till sömns och gör så. Hoppas att ni andra lyckas med era små!!
    De anser att man på något bakvänt sätt då vänjer barnet vid det och så kommer barnet aldrig någonsin att kunna somna och sova själv... eller nåt. Min dotter slutade självmant att ammas till sömns när hon blev äldre, hur länge man än ammade henne så somnade hon inte utan var fortfarande vaken men ok lite slumrig var hon. Då började vi med andra tillvägagångssätt, i början fungerade det jättebra att bara lägga ner henne i sängen i halvslumrande tillstånd och sedan somnade hon själv. Så med andra ord gick vi direkt från att amma till sömns till att lägga henne själv i sängen i vaket tillstånd. Så bvc snackar öht ofta i nattmössan... Sedan kom det perioder av en hel del sömnkrångel, men det är en annan historia.
  • bily

    GRATTIS!!
    Vad glad man blir när man hittar sätt som funkar! :)

  • DariaM

    Har bara läst TS och måste säga....Grattis till at ni hittat en metod som fungerar. Strunta i alla martyrföräldrar och deras försök till moralpredikningar. Du känner ditt barn bäst och vet vad som fungerar eller inte. Hoppas det håller i sig. Återigen Grattis till er!

  • Newbride2008

    Jag har bara läst TS men jag är väldigt skeptisk till olika "metoder" när det kommer till det mesta men i synnerhet när det kommer till bebisar. Min personliga övertygelse är att ett tryggt barn är ett barn som inte behöver ligga och skrika tills de somnar, även om de tittas till lite då och då. Ett barn som skriker behöver oftast närhet och får de närhet så blir de lugnare, en bebis manipulerar inte utan reagerar biologiskt. En del barn somnar lätt utan problem, en del behöver mer uppmärksamhet och närhet. Är vi som föräldrar för lata för att ge dem det (inget personligt mot TS utan rent generellt) så tycker jag att problemet ligger hos föräldern och inte hos barnet. Alla barn är olika och behöver bemötas olika för att utvecklas till trygga individer.

    Men om ditt barn är glad, trygg och lycklig som du säger så får vi ju lita på det.

  • Dr Mupp

    När ska folk lära sig att störd sömn inte är det samma som förstörd sömn. Självklart skulle jag aldrig köra nån metod för att få barnen att sova på nätterna. De sover hela nätter självmant när de är mogna för det.

  • Sunkiissed

    Får jag fråga er vad ni hade gjort om ni haft tvillingar/Trillingar?!

    För jag var då tvungen att låta barnen ligga i sängen & jag stod och klappade dem osv.

    Det går inte att vara så "perfekta" som ni med ett barn vill få det till, ni ser ner på alla tvillingföräldrar ( eller de med ett äldre barn som måste få uppmärksamhet någongång )

    & kom inte med massa tjat om att man kan gå runt med dem hela dagarna i sjal för det funkar inte..

    Man måste byta/mata/kramas med det ena barnet ibland.. Sen att man kör stenhårt på 5 minutersmetoden kanske inte funkar.. Men så som jag märkt är att när jag matat klart ena barnet, lägger h*n i sängen så kanske det blir lite gnäll/gråt men jag måste faktiskt mata den andra också. Oftast tar det inte mer än 2 min & så somnar de. 

    Sen är det skillnad på gråt/gnäll/hysterisktskrik.. Jag har fått lära mig deras olika signaler. & det finns olika gråt, jag lovar, jag har fått lära mig det


  • Flickan och kråkan
    SandraLindholm skrev 2010-05-07 20:18:06 följande:
    Får jag fråga er vad ni hade gjort om ni haft tvillingar/Trillingar?!För jag var då tvungen att låta barnen ligga i sängen & jag stod och klappade dem osv. Det går inte att vara så "perfekta" som ni med ett barn vill få det till, ni ser ner på alla tvillingföräldrar ( eller de med ett äldre barn som måste få uppmärksamhet någongång ) & kom inte med massa tjat om att man kan gå runt med dem hela dagarna i sjal för det funkar inte.. Man måste byta/mata/kramas med det ena barnet ibland.. Sen att man kör stenhårt på 5 minutersmetoden kanske inte funkar.. Men så som jag märkt är att när jag matat klart ena barnet, lägger h*n i sängen så kanske det blir lite gnäll/gråt men jag måste faktiskt mata den andra också. Oftast tar det inte mer än 2 min & så somnar de.  Sen är det skillnad på gråt/gnäll/hysterisktskrik.. Jag har fått lära mig deras olika signaler. & det finns olika gråt, jag lovar, jag har fått lära mig det
    Jag har inte tvillingar och kan självklart inte föreställa mig hur det är. Jag burit mina två mer eller mindre hela tiden första månaderna och det måste vara klart besvärligare med två om man säger så . Jag har dock två små rätt tätt, med tanke på att du kom in på det, storebror var 16 månader när lillebror föddes. Jag har burit båda samtidigt och även sövt båda bärandes, men det har ju varit mer i nödfall så att säga och inget man vill göra varje dag . Nu är min yngsta 1 år och storebror börjar närma sig 2½. Ingen av dem har någonsin somnat själva....man hittar lösningar. Självklart besvärligare om man är ensamstående, men många är ju trots allt två. Lite planering och finurlighet har det så klart krävts när jag varit själv, inte minst dagtid då jag har båda hemma på heltid, men man hittar lösningar. Och nej, visst har det funnits tillfällen då båda varit ledsna samtidigt och jag måst ha den ena i famnen, men då lämnar man ju inte den andre ensam, eller hur? Man kan ha den man inte har i famnen tätt intill sig ändå. Man behöver inte låta små barn gråta ENSAMMA för att man har mer än ett litet barn....och framför allt inte för att man tror att det ger någon slags pedagogisk vinst.
  • Sunkiissed

    Men alltså! Nu menar jag inte att jag LÅTER dem ( eller jo, på ett sätt gör man det ) men inte med mening, fast det vet ju inte de om, alltså varför man lämnar dem.

    De sover i varsin säng & då kan man ju klappa dem på samma gång osv.

    Men på dagen då de ska byta blöja/äta eller något annat som kräver att jag lämnar det ena barnet så blir det gråt ibland, rätt ofta. & att säga till mig då att mina barn kommer bli skadade är bara dumt, för då borde nästan alla tvillingar vara otrygga. För ni kan fråga vilken tvillingmamma som hellst & det är väldigt mycket gråt då man kan bära EN & samtidigt göra mat tex, men den andra då?

    & det är skillnad på att ha 1 & ett halvt år emellan än att ha två spädbarn på samma gång..

    Att ta upp två stycken & gå runt och bära på dem blir sällan bra eftersom de inte riktigt kan hålla i sig själva, man måste vara försiktigare med småbebisar & kan inte hålla & ta upp dem hur som hellst..


Svar på tråden WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!