Violatricolor: Modig vet jag inte om jag känner mig, men det är en utmaning. Har en förhoppning om att kunna vara lite mer aktiv vid nästa graviditet.
Vi förlorade också en son 2009 i v21. Fick en liten blödning och ringde till förlossningen som bad mig komma in. Var öppen 3 cm och blev inlagd. Födde honom tidigt på morgonen efter.
I mitt fall misstänkte de cervixinsuffiens ganska direkt. Hade "alla" symtom på det, samt att jag har blivit opererad för cellförändringar 2 gånger.
Det var dock ingen självklarhet att jag skulle få ett cerklage, utan jag fick bråka till mig ett. Läkaren på mitt hemsjukhus tyckte inte att det gjorde till eller från, men hon vallde ändå att remittera mig till Lund, där de sätter cerklagen.
Jag hade ställt in mig på att behöva argumentera även med den läkaren, men hon gjorde inte ens en egen undersökning utan sa direkt att självklart ska jag få ett cerklage.
I vecka 33 ville han ut, men de lyckades stoppa förlossningen och han höll sig till 38+2. Från första värken tog det 3 timmar tills han var ute.
Oj, känner att nu blev det mycket

Var det en självklarhet att du skulle få cerklage?