Slå sitt barn på fingrarna?

Vad har en knäpp på fingrarna för effekt om barnet inte upplever det som obehagligt - hårt eller inte? För att det ska ha "effekt" så behöver ju barnet uppleva knäppen som negativt= förnedrande, smärtsamt el dyl. Och därför tycker jag självklart det är att likställa med aga.

Fast det är ju just det som är aga. Att kroppsligt bestraffa barnet för att händerna är på "fel plats". Om du inte hade tålamod med att flytta undan barnets händer gång på gång hade ett alternativ varit att du flyttade skärbrädan.

Och klart att det kan fungera men det har ju inte med saken att göra.

Efter det resonemanget borde även ett hårt tag i armen ses som aga även om det görs i syfte att rädda barnet ifrån att skada sig.

För jag är väldigt säker på att barnet upplever just rädsla, smärta, kränkning och förnedring när man gör det.

Samma sak gäller när en förälder tillrättavisar barnet "inför andra". Det borde isåfall kunna klassas som psykisk misshandel.

Jag är absolut inte ute efter att försvara fingerknäppningar, jag tycker som sagt att det fins mycket bättre sätt att tillrättavisa på. Men i mina ögon är det dubbelmoral att tillåta det ena men inte det andra om alternativen i slutändan innebär samma sak.

Jag ser det inte som en bestraffning över att barnet hade händerna på fel ställe.
I mina ögon var det att skydda barnet ifrån att skära sig.

Man skulle ju isåfall lika gärna kunna säga att det hårda taget i barnets arm och ryckandet i det var en bestraffning för att barnet var på fel ställe (vägen).

I mina ögon är alternativen likställda och om det är rätt eller fel är det situationen som avgör.

Men det är väl ändå en stor skillnad på att tillfoga smärta i undervisande syfte och att oavsiktligt utsätta barnet för det? Efter en sådan incident kan man ju be om ursäkt och förklara varför. Jag blir lätt illamående vid tanken på hur förklaringen lyder när man ska få barnet att förstå varför man knäppte det på fingrarna. 

Men vad är det då man ska utgå ifrån när man ska avgöra om något är rätt eller fel?
Barnets upplevelse av det, orsaken bakom eller själva handlingen?

Och hur menar du egentligen med oavsiktligt? Visst är det väl en naturlig reaktion att ta tag och dra. Men man är ju knappast som förälder omedveten om att det gör ont på barnet när man gör det...

Och hur man förklarar att man knäppt barnet på fingrarna. Tja, "det var inte meningen att gör att du fick ont, förlåt, men du lyssnade inte och det gör mer ont att skära sig (eller vad det nu gäller). Det är bättre att du får ont för att mamma knäppt dig på fingrarna än att du får ont av kniven".
Varför skulle det vara svårare att be om ursäkt för att det är en knäpp på fingrarna det gäller. Det är väl samma ord man ska använda sig av?

Men åter igen.
Jag förespråkar inte "fysiska tillrättavisningar". Jag har bara svårt det dubbelmoralen att det ena är ok men inte det andra. Speciellt då både utgångspunkt och barnets uppleelse av det är exakt samma sak.

Om du viftar med armen och sonen står i vägen och får en smäll i huvudet, så är det inte aga. Det är en beklaglig olyckshändelse.
Om sonen står under en lampkrona, som håller på att trilla i hans huvud, och du kastar dig fram och knuffar undan honom, så är det inte aga. Även om du råkar bryta en arm på honom är det inte aga el misshandel. Du räddade helt enkelt hans liv.
Om du klappar liten baby i rumpan för att få fram en rap, så är det inte aga. Det är en kärleksfull handling för att han ska slippa få ont i magen.
Om du klappar sonen i rumpan för att han ska sova, så är det inte aga. Det är en hjälp för honom att somna, precis som att vagga honom.

Om du slår honom på fingrarna för att straffa är det aga.
Om du biter honom för att visa att man inte får bitas är det aga.
Om du trampar honom på tårna för att visa att det gör ont är det aga.
Om du drar honom i örat för att han är olydig är det aga.
Om du knäpper honom på näsan för att han inte ska våga röra spisen igen är det aga.

Det är alltså orsaken bakom handlingen som är själva huvudpunkten?

Om jag knäpper sonen på fingrarna för att han inte skära sig på kniven så gör jag det för att han inte ska skada sig = av kärlek.

Enkelt kan man säga att det är avsikten bakom handlingen som avgör om det är aga eller inte. Men då måste man utgå från någon allmän norm och inte enbart från vad man själv tycker. Och att knäppa/nypa/bita/slå i uppfostringssyfte är aga. Oavsett vad man själv tycker. Och personligen är jag övertygad om att barn är tillräckligt smarta för att förstå och känna skillnaden mellan att bli dragen i armen för undivka att bli påkörda och att bli knäppt på händerna hemma i köket.

Nej, dumhet, eftersom det finns massor av alternativ som inte innebär barnaga. Du kan t ex stå och skära där han inte når, du kan ha din egen kropp i vägen så han inte når skärbrädan, du kan skära vad-det-nu-är när sonen inte är i köket, du kan sätta sonen i barnstolen medan du skär - osv osv.