Januarimammor 2006 del 21

Liljan: knepig sits du sitter i. Det är svårt att ge något bra råd då jag inte känner till bakgrunden, men jag hoppas att allt löser sig till det bästa för er och Jacob.

GRattis skuggan till lilla Anton.
skönt att allt gick bra.

Här hemma drivs allt på. Caesar börjat fotbollskola och älskar det.
Han har kommit int på skolan här närmast som vi hade första hans val som tur är.

Jag har börjat känna att det inte funkar längre mellan mej och J.
Det har inte varit på länge många år. Bara tjefs gnäll och iritation hela tiden.
Så det är så svårt. Får för lite kärlek, omtanke mm så det käns skit.
Har tagit upp det i många omgångar sen jag väntade Diesel.
Men liten sekund bättre sen detsamma igän.
Frågan är hur länge ska man vänta tills det är stop?
Just nu är jag inte lycklig, har inte varit på länge.
J värkar trivas i sitt liv, men inte jag. Ska man bara skita i allt och leva så här?
Eller ska man bryta upp det är frågan. Så svårt när man delar allt, barn, bostad och gifta. Men vet ialla fall att jag är less på allt och olycklig.
har ni några ideer?

caesar:Jobbigt när de känns så.
Vad säger J?
Vad e de som ligger bakom allt gnäll?
Nu e de snart semester,kanske ni skulle ta lite semester ifrån varann.
Spenderar ni mycke tid själva?

Här skulle vi försöka reda upp problemen å se om vi kunde få de å funka.
Men vi kommer ingenstans.J är en struts som varken vet vad han ska säga eller kan förklara sitt beteeende.
Men å andra sidan e jag kanske inte så lätt att tas med alla gånger.Avskyr de mesta runt omkring just nu.

Jag hade också velat ha jacob på fotbollsskola,men de verkar inte finnas någon här i närheten.Nu e hans gymnastik slut,å den saknar han.

Bara en tanke...har du pratat med någon utomstående om dina känslor vad de däller J å livet?Min underbara,provocerande,insiktsfulla,omtänksamma kurator har gått i pension.*saknar*

Ta hand om dig.

caesar: vad jobbigt och tråkigt att du känner dig olycklig Som jag förstår det har du redan berättat hur du känner för J? Kanske skulle familjerådgivning vara värt att testa? Kram till dig!

jo jag har sakt till han i flera omgångar.
han säger att han inte tänker på sånt, eftersom han
inte kräver närhet, kyssar mm på samma sätt så då tänker han inte
på mig så riktigt.
men det har nu gått så långt 9 år att jag årkar inte längre.
Vill inte lägre, men hur ska man börja prata om det?
vi har ju knapt tid från varrandra heller eftersom man bor ihop
gör allt ihop, det är ju oxå påfrästande.
käns som bi bara är bästa bästa vänner bara

Men nu i morgon tar jag barnen och bästis till landet på 4 dagar
egen semester så det ska bli GRYMT skönt.

Thezz:Hur har livet löst sig för dig?Om de e ok att jag frågar?
Har periodvis varit dålig på att läsa hela trådarna,men visst hade du väl de struligt med barnens pappa?

Gabbi: Innan ni beslutar något eller liknande så tycker jag att ni ska kontakta familjerådgivningen. Ni kanske bara behöver lära er att tala med varnadra och förstå varnadras behov och på så sätt skapa en tillvaro tillsammans igen. Jag är inte den som ska prata om lycka och kärlek och har själv inte vågat ta steget till parterapin än. Men jag kommer inte ge upp mitt äktenskap innan jag har talat med familjerådgivningen.