Januarimammor 2006 del 21

bom honild??

hahahahaha!

Jag satt och försökte fundera vad du menar och tänkte fråga om du hade flippat... tills jag ser att det var JAG som hade bom honildat    

Min bärbara är så knasig och markören flyttar sig superlätt till fel ställe. Så mitt i allt skriver man mitt i föregående stycke Korrekturläste tydligen inte denna gång

Bild på dig ska det ju vara

Hihii

Grattis, förresten - och välkommen över på andra sidan 30

Jenny - vilken superfin bild på Alice!! & vad kul att få se henne...kan inte ni nadra också lägga in bilder på era finisar? Ska försöka ta mig i kragen och lära mig förminska kort så lägger jag in ett här!

Jag får instämma med doriah.Grattis fluffiga moln å välkommen till tantsidan ;)

JFL:Va söt hon e =)

Jag e dålig på å lägga in nya kort.
Nu har jacob fått sina glas med,så han ser ju ut som en helt annan unge. =)

Ah..jag tar upp lite mer plats när jag ändå e igång.

I eftermiddag ska vi in å få info om open.
Om en vecka e de dax.E så hemskt nervös å rädd ärligt talat.Tänk om nått går fel.
De e inget som jag visar jacob,utan vi pratar lite lättsamt om de.Jag har lovat att om jag också somnar hos fabror doktorn,så ska jag inte snarka.För då kan inte jacob sova,jag snarkar för högt =)

Tror inte att vi kan förbeeda honom speciellt mycke,men vi får nog iaf börja prata om de mer allvarligt ju närmare de kommer.
Eller vilket e de bästa sättet att förbereda Lillbus på open?

Tack. Alice är ganska lik mig, men Elsa är mera lik mig. Alice är mera lik sin pappa, men tjejerna är väldigt lika varandra.

 

JFL - Underbart att se bilder! Och jag måste säga, f*n vad bra att du vågade säga upp dig! Om du inte i alla fall testar att hitta ditt "drömjobb" så kommer du säkert att ångra dig. Det är viktigt att våga prova, speciellt när man får den känslan att man måste komma bort. Fint att din chef sa att du var välkommen när du ville, det måste också kännas bra.

Jag slutade ju jobba själv här i London. Jobbade ett slag som konsult för SAS, men kände att Spike behövde att jag var hemma mer, med ett sådant enormt miljöbyte. Jag skall fortsätta plugga i höst, men har fått en del skit för att jag är "hemmafru" i några månader, trots att Spike går på dagis. Men jag vet vad som är bäst och jag tror att alla mammor måste göra det de känner, om de kan. (Därmed inte sagt att man är en sämre mamma om man mår dåligt eller har ett jobb man inte vill. Men det är lättare att vara en "bra" mamma om man mår bra själv)

Håller med doria, kan inte ni andra också lägga in bilder?

caesar - Såklart tråkigt att det inte fungerade, men underbart att höra att det känns bra. Barnen kommer säkert att märka direkt att du mår bättre, och som man brukar säga så är det så otroligt mycket lättare att vara en "bra" mamma om man mår bra själv. Det är så himla fint att läsa att du vill bo kvar för barnens skull, det måste vara en enorm trygghet för dem att ha kvar sin lägenhet, skola och vänner nu när saker blir lite annorlunda, men absolut inte nödvändigtvid till det negativa (något av det bästa mina föräldrar gjorde för mig var att separera).

Fluffiga moln - Grattis i efterskott!

Liljan - Det är ju så himla olika beroende på barn. Vi trodde att Spike kanske skulle behöva operation i somras, men det behövdes inte till slut. Vi sa mest som det var, vad som skulle hända och så vidare. Vi är väldigt noga med att inte linda in eller småljuga, delvis för att han har en förmåga att väldigt tydligt se om någon ljuger. Han är väldigt intresserad av sjukhus och läkare som tur var, säkert delvis på grund av att hans farmor är läkare. Samtidigt som vi var väldigt rakt på, så hade jag absolut inte sagt samma saker till Spikes farbor som är fem veckor yngre, eftersom han är rädd för både sprutor och knivar, och det sista man vill är ju att skrämma upp. Så det är svårt, men bra att du inte visar din rädsla och att ni pratar om det. Barn har ju ofta en tendens att blir mer intresserade/ spända (både positivt och negativt) om de märker att man undviker något och i det här fallet är nog det bästa att försöka avdramatisera. Har ni fått någon mer information nu?

För oss flyter det mesta på bra, Spike har, till sin pappas stora förtjusning, börjat spela tv-spel och hans minne imponerar mig verkligen (även om det vissa gånger är lite selektivt ). Det enda är att han antar att alla andra har lika bra minne som honom och vägrar tro på en när man säger att man inte minns något (till exempel "var la du min blå racerbil?" ). Vi har äntligen hittat våra rutiner och vårt "flyt" här i London, vilket känns väldigt skönt. Dessutom är Spike inne i en relativt trots-fri period, även om dagis-hämtning och tunnelbaneresor fortfarande inte är varken min eller hans favoritsysselsättning...

Just det, här är en bild på Spike efter "första skolbesöket" i torsags: