Unga Adoptanter

Jag är under 30. Har varit hemma med dottern i ca 9 månader (hon är nu 18 månader). Adopterat som ensamstående och där är min ålder ovanlig. Bestämde mig tidigt för adoption pga av olika faktorer. Och till slut blev det ju barn Adopterade via AC.

Man får stå i kö i kommunen innan man fyllt 25, så då har din kommun fel (Våran längtan).

Jag kommer ej adoptera igen som det känns nu. Pengar är en faktor och även att jag har ett sn-barn.

Våran längtan:

Jag vet ju nu att man får börja köa när man vill, bara man kan betala så
Synd att min kommun inte var påläst om vad som gäller, men jag informerade dom när vi hade våran utredning om vad som gällde, och fick som svar på det jaha men hur går det ihop, för du får ju inte adoptera innan 25.
hmm det är ju skillnad på att betala för en köplats och att faktiskt adoptera.

SN= special need= barn med olika fysiska, medicinska eller andra i förväg kända speciella behov.

När vi ställde oss i kö var jag 27 och min man 26 så det var ju relativt ungt. Det är två år sen nu och av olika skäl kommer det dröja länge innan vi kan adoptera, men vi fortsätter såklart köa i två organisationer ändå. Vi har gått utbildningen och var även godkända fram tills för nån månad sen ungefär.

Hej!
Du kan bara skicka ansökan till ett land i taget men om du står i två köer så är du ju en bit på väg om du vill adoptera syskon senare.
Jag rekommenderar verkligen 2 köer om ni har råd...

Jag ställde mig i kö hos AC i januari 2006 - trodde då att jag skulle adoptera från Etiopien. I maj 2006 ställde jag mig för säkerhets skull i kö hos BFA också - och det var hos dem jag kom fram i kön och har adopterat en underbar liten flicka från vietnam.
Det innebär att jag har min köplats kvar hos AC så om jag ansöker om medgivande igen någon gång så hoppar jag in i kön med kötid från 2006

Det är ju även så att det tillkommer nya länder hos organisationerna och även om det är Sydafrika ni är inne på nu så vet man aldrig vad som händer och då är det en trygghet att ha flera valmöjligheter. BFA håller till exempel på att försöka starta upp adoptioner i Burundi (om ni är inställda på Afrika)

Och angående unga adoptanter - jag var 32 när jag påbörjade min utredning och den första frågan jag fick var varför jag ville adoptera när jag nu var så ung... Jag tycker inte att man är särskilt ung när det handlar om att få barn när man är 32 - och jag hann ju bli 36 innan jag fick dottern i famnen

Vi är också unga i adoptionssammanhang. Jag var 26 och maken 28 när vi fick vår son då 4,5 månad gammal 2006 och jag var 29 och maken 31 när vi fick vår dotter då 13 månader gammal sommaren 2009.

Det bästa ni kan göra är att ställa er i kö hos en eller flera adoptionsorganisationer eftersom det är så lång kötid till de flesta länderna. Anmäl er också för att få göra en hemutredning, även om ni inte har åldern inne nu så kan det vara kö för att få göra en hemutredning (beroende på vart i landet ni bor). Det kan också vara bra att börja spara pengar til adoptionen medan ni väntar.

Vi har upplevt det väldigt positivt att vara unga när vi adopterar. Dels har barnhemmet i landet varit väldigt positiva till det och dels så har vi ju inte kommit "efter" våra vänner. Våra vänner och vi befinner oss alla i småbarnsåren som småbarnsfamiljer och det är så underbart, härligt att ha varandra att prata småbarnslycka, småbarnsbekymmer, småbarnsutveckling mm med.

Vi drog tillbaka det i samråd med vår utredare pga flytt samt jobbkrångel efter varsel. Det var den korta versionen Egentligen var det en ganska långdragen process att komma fram till det beslutet. Känns rätt, men oändligt sorgligt också. Men jag tröstar mig ändå med att vi såklart fortfarande SKA adoptera, men vi vet inte när.

GreenGal: Det är lite svårt att förklara lite snabbt så här men bl a med AC så kände vi oss verkligen bara som en plånbok. När vi frågade saker fick vi så många gånger svaret att det kommer stå i PM bla bla. Och med landet så låter det så bra allt med Gud hit o dit men med så många undantag de gör för det ena och det andra har gjort att jag tappat tron på dom. Fruktansvärt ytligt kändes allt när vi var där. Men det är många som varit mycket nöjda. Vår adoption var lite annorlunda eftersom vi visste om honom i några månader innan vi väl fick åka och hämta honom till skillnad från att man är i landet 2 veckor efter barnbesked.