Unga Adoptanter

Jag söker föresten jobb för fullt just nu... Hoppas att det ska dyka upp något! Hur bor ni och hur ser eran ekonomiska situation ut på ett ungefär?

Ja, det hade väl inte varit så dumt med en syskonadoption (tvillingadoption)

Hej!

Har haft så fullt upp runt omkring mig nu ett tag med bröllopsplanering och dylikt så jag har inte hunnit skriva här på ett tag.

Ja jag förstår precis hur du tänker med syskonadoption. Det verkar vara både för och nackdelar med detta. Dessutom verkar det vara ett medgivande som är ganska svårt att få. I synnerhet om man är relativt ung och väntar sitt första barn som jag tolkar det.

Vi byter stad nu till hösten och vi kommer att leta 3:or till en början. Hus är något som vi skulel kunna tänka oss i framtiden men inget som för oss är lockande just nu. Vi har tillgång till en sommarstuga inte långt ifrån stan, så jag tror att det räcker med den för oss just nu.

Vad kul att u har ditt drömjobb! Vår ekonomiska framtid är just nu oviss som sagt men jag hoppas att vi båda kommer att ha det stabilt till nyår. Men som sagt, vi får se hur det går med det... Precis som du nämnde så är det ju inte helt lätt i dessa tider.

Har det hänt något nytt annars för er på adoptionsfronten, eller Husletarfronten?

Hej! Vad roligt med bröllopsplanering!

När vi bestämde oss för att adoptera hade jag inte fyllt 25 men så fort jag gjort det och vi hade allt annat ordnat för oss med jobb och så tog vi kontakt med kommunen för att utredas och blev samtidigt sökandemedlemmar i BFA och AC. Nu drog allt ut på tiden och jag hann bli 26½ innan vi fick medgivande, 27 innan vår ansökan landade i Kolkata i Indien via BFA, dryga 29 innan vi fick barnbesked och var 29½ när vi kom hem med sonen. Före och under tiden vi utreddes av kommunen gick vi studiecirkeln och där var jag klart yngst och även maken som är 6 år äldre än mig var yngst av männen. Många börjar ju idag inte försöka få barn förrän en god bit efter 25 och försöker sedan ofta på egen hand ett tag och sen med diverse behandlingar så det är rät naturligt att de flesta som adopterar passerat 30 innan de ens statar processen...

Jennie med ie

Jag säger detsamma, tack för att du delade med dig! En fråga: Var du inte för ung för just indien? Jag har fått för mig att man måste vara minst 30 år innan man skickar ansökan dit, eller har jag fel? Är de inte så hårda med sådanna regler?Ja det blir det verkligen! Allt är väldigt spännande men ganska osäkert just nu... Aha, det låter spännande, förstår att ni tänker pröva det! Vad kul med huset. Jag håller tummarna för att budgivningen går bra för er!

idoli

När vi skickade vår ansökan sommaren 2002 fanns ingen åldersgräns på 30 år från BFAs Indien-kontakt. Däremot gick en del andra länder bort p g a min ålder, Korea t ex. Hur det ser ut nu vet jag inte men de har i alla fall haft ganska generösa åldersregler _uppåt_ så att säga, har bekanta som adopterade barn nummer 4 därifrån för inte så länge sedan och där var pappan nog minst 45 i alla fall.

GreenGal. Det var som sagt några år sedan vi adopterade och en hel del har nog hänt sedan dess. Vår utredning gick i alla fall på ca 5 månader från första mötet tills medgivandet kom, men jag vet att en del som vi träffade på i samband med vår adoption hade utredare som menade att utredningen skulle vara graviditetslång, d v s 9 månader, för att allt inte skulle gå för fort. Men de verkar ju missa att utredningen ofta bara är den lilla biten tidsmässigt, själva adoptionsprocessen som helhet är ofta betydligt längre.

Ja det var ett konsigt sett att se på det, en graviditetslång utredning!