Ni som sprack!!

Det beror ju lite på var/hur man spricker och hur bra de lagar det. Jag är en sådan som haft otrolig tur med min bristning och inte har några men, men många med liknande bristningar har en del problem under lång tid. Jag hade ont och tokbråttom till varje toabesök i kanske ett halvår, och den första månaden var jag deprimerad och trodde inte att jag någonsin skulle bli hel eller fungera normalt igen. Fick äta laxermedel 6 veckor och smärtstillande i ca 6 månader. 18 månader efter sfinkterrupturen födde jag mitt andra barn vaginalt utan att gå sönder ett smack, inte ett endaste stygn behövdes. De vill helst att man föder nästa barn med kejsarsnitt efter en total sfinkerruptur, men eftersom jag inte ville det och hade läkt så bra så fick jag klartecken för en vaginal förlossning ändå. Men storleken på barnet kollades upp extra och jag fick gå på extra samtal och undersökningar på spec mvc under graviditeten. Hade min tvåa varit ett stort barn så hade jag inte fått föda vaginalt.

De brukar ju sy en direkt efter barnet är fött och då när man ligger där med barnet på magen tänker man faktiskt inte ens på att man blir sydd. Man är så upptagen av annat och jämför man det med själva förlossningen så är det ju verkligen en ren bagatell och knappast något att oroa sig över! ;)

jag sprack tydligen rejält och dom lappade i hop mig och jag märkte inget alls mer än att jag maste ligga stilla när jag igentligen ville kliva upp och kolla in undret

Käns inte. Men jag hade efterverkar och ont imagen som var besvärligare. Jag kunde inte ha barnet på magen. 

ag fick en total sfinterruptur vilket innebär att man spricker helt och hållet, överallt...både invärtes, utvärtes, från hål till hål, muskler och allt gick sönder på mig. De sövde mig och jag opererades ca 6 timmar, själva förlossningen tog 2 timmar.. Hade mkt ont efter och fick infektion  pga att de missat sy igen allt. Jag är dock ett myyyyyyycket ovanligt fall då även tarmen gick sönder (och den är inte lagad än 2 år efter pga slapphet i sjukvrden)..

Jag syddes med sju stygn. Hade ingen bedövning alls under förlossningen och fick bedövningspray när BM sydde. Där sprayen tog gjorde det inte alls ont. Vid några stygn var det inte nog med spray och då gjorde det ont. Men det gick över snabbt!

Jag var också väldigt rädd för att spricka (alltså innan förlossningen) men kan säga att det kändes inte ett smack!

Jag läkte fort men anser inte att jag är helt återställd. Jag känner inte av att jag spruckit i mellangården. Men det är ju inte slätt osm vanligt utan man känner ju att det vart en spricka där.

Undra om det finns någon kvinna som ser ut som innan hon föde barn..

Jag kände nästan ingenting, fick bedövningsspruta innan.

Kan ju bara svara för hur det blev för mig.
Det läkte fort, men gjorde förstås ont att gå på toa i någon vecka. Förlossningsarbetet är inte bara de timmar man har värkar utan pågår i kroppen ett tag efter också. Jag blödde mycket i ca nio veckor efter förlossningen, men det är nog inte så vanligt...
Nu när jag ska föda igen är just detta med att spricka och hur det blir efter, som oroar mig mycket...
Men det finns ju många som inte spricker alls eller som mår bra direkt efter.
Man läker fort därnere och det är ju tur.

De bedövar om det behövs och bedövningssprutan gör ju ont men det är ju bara ett par stick. Jag ska dock ärligt erkänna att vissa ställen där hon sydde var inte bedövade så det kändes men ändå överkomligt. Hon erbjöd sig att bedöva mer men å andra sidan så kan det ju bli jämt ut, ett par bedövningsstick med bedövningssprutan eller ett par stygn. Men hur som, det finns bedövning att få även medan de syr. Endel använder lustgas även då har jag hört.. =)

Hej jag födde ett mycket stort barn 5,8kg och jag klipptes plus att jag sprack tyckte att det kändes mycket när dom skulle sy mig trots bedövningsspray. Hade mycket ont efteråt och fick granulom som fick etsas ca 3 månader efter förlossningen sen fick jag gå och ha ont ett tag till. Kände mig återställd efter ca 1 år.