Njut nu för fulla muggar! 
Det är så jag försöker tänka också. Vet att jag går upp mycket i vätska nu som inte kommer vara kvar efter att barnet kommit.
Och då kan vi gnälla ikapp medan alla andra vant sig 
Hoppsan, här är det dramatiskt! Vilka ivriga små bebisar ni har!
Själv har man väl det så odramatiskt det kan bli. Inga sammandragningar, inga förvärkar, endast "lite" foglossning till "tröst" 
Hoppas allt går bra för er! Nog är det lite tidigt ännu så knip och säg åt era små att stanna där inne och gro!
Blev lite rädd för mig själv i morse förresten.. Vi har en hund.. Och han är minst sagt speciell.. Så igår duschade jag och min karl ihop och blev lite heta på gröten vilket gjorde att jag inte lade in mina byxor och trosor i sovrummet som vanligt (där hunden inte får vara), i morse så hittade jag mina byxor och trosor inne i lilla rummet där hunden brukar sova.. Han hade käkat upp halva trosorna samt hela grenen på mina byxor.. FAN vad jag blev ARG! Det är dom enda byxorna jag kan ha just nu, annars har jag bara leggings och strumpbyxor och nu hade alltså hundf*n ätit upp dessa enda byxor.. Det kändes som om jag ville mörda honom, så jag sa bara "ta med dig hundjäveln idag för jag står inte ut med att se honom" sen började jag gråta. När man har ett par byxor som är så bekväma och har väldigt svårt att hitta nya (väger 110+ och dessutom gravid liksom) blir man minst sagt ledsen, även om det bara är ett par byxor.. "Hoppas han dör av förstoppning eller något" sa jag innan karln gick. Det menade jag såklart inte i efterhand, men just då så önskade jag nästan att något skulle hända. Ska tillägga att jag aldrig skulle kunna göra något, men så svarta tankar har jag aldrig haft innan.. Det är inte första gången han äter upp mina byxor i grenen heller.. Grrr..
//byxlös.