December Bebis 2010 :)

Usch...sådana dagar e inte roligt att ha...vet att de inte hjälper med ett käckt "de e snart över iaf" heller, de gör de hela värre många gånger......

Ta du å gräv ner dig en stund.....orkar du så ta en påse med glasflaskor å gå å släng sönder dom i återvinningen, ljudet av krossat glas ger en enorm tillfredställelse ibland (iaf för mig) 

eller ring någon å ös gallan ur dig....

 

jaaa*S* tänker oxå ibland att de kanske vore bättre om bebbe bllir 3 veckor sen, så hon blir en 2011 ist för en vääääääldigt sen 2010.... å samtidigt vill man ha bort magen NU, inte SEN, vill tillbaka till hur de va förut, med kropp, sambo, jobb,mys...ja ALLT helt enkelt.

Tycker du ska shoppa på  själv har jag inte vart på shopping tur sedan jag vart i ullared för 2 månader sedan...klarar inte av att gå längre, pga fogarna......

Usch jag känner mig så deppig.. Vi har en hund som sambon hade sen innan vi träffades.. Nu driver han oss båda till vanvett och känns som om vi bara skäller på honom. Orkar inte dra upp allt han gör, men vi kan väl säga att han skäller och morrar vid minsta ljud och liknande... Jag är ingen hundmänniska från början så jag är väl extra otålig vad gäller honom, samt att jag känner att det "rinner över" lättare nu när jag är så hormonstinn, så han får skäll vid minsta lilla av mig. Vi har prövat att ignorera honom och att bara sätta honom i ett annat rum när han börjar, men till slut orkar man inte längre ignorera och man orkar DEFINITIVT inte bära in hunden i ett annat rum, för då skulle vi inte göra annat här hemma.. Jag vet att jag nog överreagerar, men jag TÅL honom inte.. Försöker tänka på hur go han är ibland, men blir mest bara tokig.. Och nu börjar sambon prata om att avliva honom (även om vi faktiskt har ett omplaceringshem redo eftersom vi inte vet hur det funkar med bebis) och då blir jag så ledsen.. Vet att hunden inte har det så bra hos oss, eftersom han håller på som han gör, men vad gör man liksom? Blir så stressad av att inte kunna slappna av, det har gått så långt att varje gång jag hör något i trappuppgången förväntar jag mig att hunden ska börja skälla och så spänner jag mig.

Vi vet nog varken ut eller in, vi bara känner oss så hopplösa. Han är jättego och positiv, men antar att han är både understimulerad och frustrerad.. Och vi har inte riktigt tid för en sådan hund nu och bättre lär det väl inte bli heller..

Ville väl bara skriva av mig..

Kan du inte hitta på något att göra då?
Vet att det är skitjobbigt att vänta å du har ju som sagt ca 2 veckor kvar.
Sysselsätt dig med nåt, typ börjar sticka om du aldrig gjord det, börja med nåt pussel, börja brodera eller nåt.
Förstår att du vill ha ut bebis nu, var inte länge sen jag kände likadant.