December Bebis 2010 :)

Ja det måste vara supersvårt att "släppa taget" och gå vidare när man iallafall måste ha en relation pga av barnet när ni inte vill riktigt samma sak (upfattar det som om du kan tänka dig en partnerrelation med honom..?)
Tycker trots allt att DU ska fundera på hur DU vill ha det och gå mycket på det!
Självklart ska han ha del i barnets liv och stå som fader på pappret. För det ÄR han ju.
Men det är lättre att ge en vårdnad senare när barnet är större och du verkligen vet att han finns där och ser till ditt och barnets bästa, än att försöka få till ensam vårdnad då det inte alls fungerar pga olika omständigheter.
Jag önskar dig ALL lycka och hur som helst kommer ni bli de BÄSTA föräldrar till just ERT barn!

KRAM

Hej! Ser att det är fler som ska ha i dec..jag är beräknad till den 5 dec och det är vårat 3:e barn, har em pojk på 8år och en tjej på 6 år och en tjej till på väg:) lycka till allesammans

Ondar
Håller inte med de andra råden du fått. Tycker att du inte ska påverka pappan till att gå med på enbart umgänge och inte delad vårdnad. Du gör det för ditt barn och inte för dig själv. Klart att det blir smidigast för dig om du har det rättsliga på din sida och kan "bestämma", men ni är ju föräldrar till lika stor del, och ni borde istället pusha varandra till lika stort ansvar, lika stora rättigheter och skyldigheter, och till att få lika stort inflytande och vikt i er dotters/sons liv. Klart att problem kan uppstå, men det kan det ju i alla mänskliga relationer, och borde inte vara något man använder som motiv till att ändra maktförhållanden i något så viktigt som föräldraskap. Ert barn behöver er båda lika mycket! Hoppas ni får ett bra snack!

Välkommen

Har nu jobbat första dagen ..... fick samandragnigar efter ca halva dagen ... var tvungen att vara låst på en arbetstation resten av dagen för att orka med ... jobbar på volvo pv och monterar bilar. fick även reda på att det var beordrad övertid på lördag.....

inget vidare

Nepp det är det inte. blev sjukskriven i v25 förra graviditeten på grund av samandragnigar... är nu i v25+6.. hoppas att man orkar jobba vill väldigt  gärna jobba ett tag till

Usch, det låter inte kul alls.

Jag är så glad över att jag lyckats ordna det så att det blir distansplugg hela hösten. Ekonomiskt sett blir det jobbigt men jag hade aldrig klarat av ens ett halvtidsjobb just nu.

Jag kom precis på något jag glömt hela sommaren. Jag fick i uppdrag att skriva en artikel till en tidning med deadline 17 juli. Det är en månad sen och först nu slår det mig. Det är andra gången jag gör bort mig med den tidningen. Ingen har skällt på mig eller ens sagt något vilket gör att jag känner mig ännu dummare. Folk har nog pratat om det i min frånvaro och stämplat mig som opålitlig och jag tror inte att jag kommer att kunna rädda det. Usch och fy.

Det är mycket som försvinner ur minnet nu, har ni märkt av det? Jag glömmer allt möjligt och är otroligt disträ. Jag glömmer ingredienser när jag bakar, att ta med mig busskortet till bussen, att ringa viktiga samtal, att jag skulle vara på en uppstartsträff för distanskursen i kväll kom jag på en kvart innan bussen gick.
En sak när det är oviktiga saker men den där artikeln ger mig magknip nu när jag kommit på det...
 

Ja det är har i princip bara handlat om pengar och om hur mkt man får och var man får ifrån, och tyvärr en hel del fantasisummor, han kläckte tom en dag för längesen att jag ju kommer tjäna på att bli mamma, då höll ja på att svimma av och satte in honom i vad för summor jag kommer få och att det absolut inte kommer bli någon dans på rosor eller lyxtillvaro. Förklarade även att barn inte är ett dugg gratis, speciellt inte om jag inte kommer kunna amma pga en operation ja gjorde för några år sen, då blir det ju även ersättning direkt från början som ska inhandlas. Enda positiva med det är att han kommer kunna vara med och mata och knyta det bandet redan från början.

Nu är han dock helt enkelt bara en sådan människa som gärna vet mer än andra osv och kommer förhoppningsvis ändras med tiden.

Jag vill allra helst få honom insatt i vad delad vårdnad osv innebär och allra helst vill jag att vi har det. Barnet är lika mkt vårt och han ska ha helst ha lika stor del i dess liv som jag har, inklusive hans familj.
Jag skulle tex aldrig vilja flytta flera mil ifrån honom och eventuellt sabotera möjlighet till ett varannanveckaboende osv, det var ju saker jag fick ta i beräknande den dagen det sades högt att vi ska ha barn ihop. Sen om han väljer något annat i framtiden, ja då får man ta det då.

Är som sagt själv skiljsmässobarn och mina föräldrar bodde oftast minst sex mil ifrån varandra vilket gjorde att vi skulle träffa pappa varannan helg. Vilket oftast inte blev av för han hade bättre saker för sig. Och sen började mina bröder rymma hemifrån dagen innan vi skulle dit. Så som sexåring o uppåt fick ja oftast ta bussen själv, sitta ensam i hans lägenhet hela helgen för att han jobbade natt/festade osv.
Först idag när jag är vuxen vet mamma hur illa det var och kan nu i efterhand ångra att hon skickade mig dit. Min relation med min pappa är väldigt ansträngd än idag, trots ihärdiga försök från honom att reparera, tyvärr är det för sent.

Jag känner att så länge jag sliter för att få allt så som jag önskar att mitt barn har det, som tex en fungerande o helst bra relation med sin pappa. En relation som även funkar mellan oss, där barnet kan gå o komma mellan oss lite grann som det vill och inte ska behöva följa veckodagar och absolut inte ska behöva känna hur spänt det blir mellan mamma o pappa- då hade jag vart som mest nöjd.
Hittills är det också vad pappan känner att han vill, men som Emelle skrev så är det mkt som kan hända och framtiden ligger många år framför oss så även fast jag känner vad jag i hjärtat vill ska ske så känns det tryggt att höra andras åsikter och tankar så man kan tänka på saker en gång till, dra upp mer saker till Pappan att tänka på osv. så är jättetacksam för folks åsikter!
För tyvärr lever vi ju inte i en perfekt värld:(.

Första tiden är han redan insatt i att barnet bor hos mig även fast vi har delad vårdnad, blir det så att han är hemma sista halvåret så är han dessutom förmodligen det hemma hos mig.

Men det är massvis som inte är klart, och som inte är genompratat eller bestämt, och jag har en känsla av att han kommer ändra sig tusen gånger, höra andra hittepåhistorier om pengar och vårdnad som han kommer tro på och dra upp. Dispyter blir det ju mellan alla någon gång, jag hoppas bara att vi försöker att gemensamt hålla det vi bestämde för några månader sedan- att båda har rätt till sina tankar och den andra får lyssna på det, och sen säga sin åsikt- men inte bråka för inget blir bättre av det.