enlitenbitkaka skrev 2010-04-10 13:04:24 följande:
Tänker inte skapa någon diskussion om det här då jag talar för döva öron. Och alla har rätt att tycka precis som de vill. Men JAG ser att människorna runt omkring mig alla är olika; en del är tyst, försiktiga, rädda, osäkra osv. Andra är gapiga, skräniga, måste synas/höras, ta plats. Andra är lugna, trygga, fasta osv. Några har driv och drömmar, andra nöjer sig, några tror att de absolut inte kan. Dessa skillnader uppstår någonstans och jag är helt övertygad om att det ligger i uppfostran. Medveten OCH omedveten sådan. Och märk väl, här säger jag inte att det inte finns undantag; men jag är också helt övertygad om att barn som får gå i fsk med trygga, kunniga pedagoger utvecklas mer och bättre än de som inte gör det. Och det är inga skillnader man ser när de går i förskolan. Det är sådant man märker sen, i vuxen ålder. Men det är MIN åsikt.
Hu, vilken otäck syn. Så fort du ser ett gapigt barn tänker du att dess föräldrar misslyckats??
Nejdu, du lägger allt för stor vikt vid uppfostran. Och glömmer helt bort ARV. Hur förklarar du att en syskonskara som uppfostrats likadant kan vara radikalt olika varandra? Att ofta tvillingpar är helt olika varandra?
Och om dagis nu är enda vägen till ahrmoniska barn, hur förklarar du att de som gått heltid sedan späd ålder ÄNDÅ är mycket olika varandra och kan vara gapiga, blyga, lugna osv TROTS detta?
Jag tycker det är skönt att veta att barn inte är så formbara som vissa inbillar sig. Barn är individer redan från allra första början, och ingen uppfostran kan ändra på det.
Låt mig gissa, du har inge egna barn va?