Lakritsnapp skrev 2010-11-03 11:13:58 följande:
Min teori är att det är meningen att man ska må så dåligt som möjligt mot slutet, ha alla krämpor man kan ha, allt för att man ska va så trött som möjligt på att vara gravid. Då är den känslan så mycket starkare (och längtan efter att få träffa sin bebis naturligtvis) än rädslan inför förlossningen. Så då vill man inget hellre än att krysta ut ungen, haha!
Haha! Kan inte annat än hålla med! (Och så funkade det förra ggn för min del..)
Förra ggn hade jag foglossningen från helvetet, hade inte kunnat röra mig sen v 15 mer eller mindre. Var i behov av hjälp att klä mig och ... ja allt. När jag låg och hade krystvärkar (i 45 min...), min tanke var inte bara att jag snart skulle få träffa Emilia utan lika mkt SNART kan jag gå igen... Hemskt men sant.
nannii: Här tycker jag mest att livet är skit. Har gått med pinvärkar i 4-5 dagar nu. Äter Alvedon konstant, Bricanyl när det blir överjävligt. Bricanylen hjälper, Alvedonen inte direkt. Livmodertappen är kvar på 2 cm, men mjuk. Med Emilia hade jag regelbundna pinvärkar i 1,5 vecka innan det blir ngn förlossning. Nu är de långt ifrån regelbundna och gör bara skitont!
Jag hoppas ju på att det "bara" är 2 veckor kvar, men räknar nog mer på 5. Då har jag gått över 1 vecka, precis som med Emilia. Men då blir bebisen född i v 43, med tanke på att UL-dateringen inte stämmer. Tror man kan sammanfatta mig som jävligt less just nu.