Plus igen efter mf/ma

Det låter som ni valt rätt vagn för era behov Och vad mysigt med bebiskläder...åh.....jag längtar!!!!

Förresten, såg högre upp med din inkomst och FK...guuuud vilket flyt vännen!!! SÅ himla bra! *tummen upp*

Nu ska jag också gå lägga mig, det har varit en låååång dag.

*Nattinattkramisar*

WOOHOOO GUMMAN!!!! YES för ännu ett lyckat vul i denna tråd! Detta är precis som ursprungstråden en LYCKOTRÅD så nu ska vi ALLA få våra så efterlängtade bebisar!!!!

GRATTIS GUMMAN! ÅHHHH jag blir så GLAD

 *bamsemegakramisar*

när jag gått till specMVC förut (med lilleman och det som blev MA) så gjorde dem UL redan i v8....det beror heeeeeelt på vad dem har för maskiner

*kram*

GRATTIS TILL PLUSSET OCH VÄLKOMMEN HIT!!!!

Här kommer du att trivas, vi är jättesnälla

*kramisar*

Även om allt går bra så känns en ny graviditet aldrig som den allra första gjorde När jag väntade stora tösen så var jag så otroligt naiv och mf och sånnt fanns liksom inte på min världskarta! Det positiva testet var för mig lika med en bebis och att jag skulle bli mamma.

sedan blev jag mamma och nästa gång jag var gravid så visste jag så väl vad det är jag bar på och i det ögonblicket infann sig också oron att något skulle gå fel. Så naiv som jag var allra första gången, det har jag aldrig varit igen.

Nu är jag gravid igen efter 1Ma och 3 mf på raken och det positiva testet jag fick trodde jag inte på förrens det blev starkare och starkare. Jag tog minst 1 test om dagen fram till v9 ungefär...några dagar vågade ja hoppa en dag med test, men annars ja, testade jag varje dag. Sedan fick jag ju även 2 mf innan minstingen, så jag har allt som allt 1Ma och 5 mf i bagaget....

För mig (och min man måste jag tillägga) så ligger inte vårt mirakel i det positiva gravtestet. Vi är snuskigt fertila så ATT vi blir gravida är inte så överraskande. Däremot att FÖRBLI gravid...där är våran utmaning. Jag är i v15 nu (går in i v16 i morgon) och jag tror fortfarande knappt på att vi ska få vår efterlängtade bebis nu....och då har vi ändå sett den i v7, v9, v12 och v13 redan OCH jag har börjat känna små buffar!!!

Vad jag försöker få fram med allt mitt svammel är att går man igenom mf (och som många av oss här även flera) så blir man otroligt rädd och orolig, det är helt normalt! Men, även om man inte hade behövt genomleva mf så hade man, om man redan har barn, troligtvis blivit något orolig ändå.

*kram på dig* 

glömde skriva att jag har 4 barn allt som allt...ettan var jag naiv med och tvåan något orolig....med trean var jag jätte orolig också, trots att jag aldrig upplevt ett endaste mf.

(Sedan med mina nya man så har vi fått alla mf och ma...som jag skrev, 2 innan vi fick vår minsting (min fyra) och 4 som inte stannade innan denna graviditet)

*kram*

Men gumman då! *kramar om hårt*

Vet du....10 kg är verkligen INTE mycket med tanke på hur gravid du är!!! Och det är som du säger själv, du har inte gjort nummer 2 på länge...det väger också!

Så SKIT i BM våg och fokusera vad din våg hemma sa!!! Dessutom hade det blivit eftermiddag och då går man alltid upp nått kilo plus att kläderna vägen dem också Sedan tycker jag att du ska prata med din ordinarie BM och berätta om bemötandet du fick idag, så får det inte gå till!!!

När tankarna sedan kommer till vikten....fokusera på lilla bebisen! Du kommer föda fram en liten tjockisbebis med goa runda kinder som man kan pussa på och alldeles underbart knubbiga små armar och ben och världens goaste runda bebisrumpa...det är DET din vikt är!!! 

STORA BAMSEKRAMAR TILL DIG VÄNNEN!!!!

ÅH!!! TUMAR OCH TÅR håller jag här vännen!!!! Ett starkt plus är bra...GRATTIS!!!! Och nu är du ju härinne och här måste det gå bra, det är en regel! KRAAAAAAAM!!!!

vår lilleman har börjat på förskolan idag (första inskolningsdagen) och det kändes så bra innan och nu känner jag mig bara sååååååå ledsen

Förskolan är hur bra som hellst, barngruppen är bra den med (förutom en liten kille som är väldigt stökig och på hela tiden), köksan som vi varit lite nervösa för (pga lillemans allergier) har visat sig vara bättre än vad hon först gav sken av och all annan personal är helgo...så allt är toppen!

Men...

...jag har sådan separationsångest  

Jag känner mig så superlöjlig och som värsta hönsmamman just nu. Och gravidhormonerna hjälper inte direkt heller. Efter det som hände med töserna har jag utvecklat en enorm separationsångest ifrån alla som är mig kära....ibland har jag suttit och gråtit i flera timmar när mannen min gått till jobbet för att jag är så rädd att han inte ska komma tillbaks...sitter alltid på helspänn när jag vet att han är på väg hem och är han några minuter sen så blir jag direkt rädd att något har hännt, att han kört ihjäl sig eller så

Separationsångesten har jag jobbat jätte mycket med och nu går det för det mesta bra, men ja....jag tänkte inte att jag skulle få dem känslorna nu när lilleman börjar förskolan. Det kändes ju så genomgående positivt och bra och något som vi alla sett fram emot. Han är så social så förskolan kommer han trivas jättebra på!

Men så kommer dem där tankarna. Tänk om han sätter i halsen och dör och sånnt? Är så förbaskat livrädd att något händer, att jag inte får ha honom hos mig heller

Usch...känner mig inte riktigt klok när min hjärna snurrar iväg sådär och nu sitter jag och gråter...fan. Hoppas det känns bättre efter den här veckan...nästa kommer vi ju få börja lämna honom en liten stund och åhhhh det grämer jag mig för

Får försöka att tänka på att han faktiskt hade jätte roligt...
 

Idag är jag glaaaaaad!

V15+4 idag och vi har för femte gången fått se vår lilla minibebis leva! Tänk, det kanske blir en bebis denna gången trots allt...det vore ju nått!

*kram*