Plus igen efter mf/ma

Sugar: Jag är fortfarande rädd att nåt ska hända så just nu vill jag BARA ha bebis på utsidan. Läst imorse om en vars bebis dog i magen i slutet..... Allvarligt varför läser man sånt liksom. jag försöker också sova på vänster sida men det går ju sådär......... Varje gång jag går på toa kollar jag efter blod fortfarande så du får försöka gilla läget för nu SKA det gå bra för oss alla!

Idag är det äckligt varmt här. Svetten rinner av mig HELA tiden det måste vara skyhög luftfuktig het så jag hoppas på ÅSKA............ Dessutom inledde vi dagen med storstädning av nedervåningen. Min första plan för dagen var att åka och plocka blåbär men det har jag gett upp vi ska åka och bada sedan istället!

Prommis: skönt att någon känner igen sig! Jag har en kollega som berättade om hans bebis som för många år sedan dog två dagar innan BF i hans sambos mage.. Det berättade han för en annan kollega som skulle föda barn 2 veckor senare.. Pucko!
Sånt vill man ju INTE höra om nu när man snart ska få barn liksom... Den historien har jag tänkt på många gånger genom åren, och inte minst nu...!
Ja, nu SKA det gå bra! Det måste det göra!

Jag va också orolig, tills ja va inne på förlossningen me ctg, då kunde dom ju göra ngt om de skulle hända nått.. Sen när han va ute började oron för psd istället utanför magen. Börjar dock lugna ner mig nu, även om han mer än gärna borrar ner huvudet i filtar o snuttefilten som ska ligga över ansiktet när han sover..

Vink vink till mct! Nu passerar jag Willys! ;)

Nä, oron går aldrig över! Idag har jag bland annat tänkt att jag hoppas att min man och dotter klarar resan mellan Göteborg och Lund (bil) och senast igår tyckte jag att dottern sov väldigt hårt på kvällen när jag kom in. Fick buffa på henne lite. Hon är snart FYRA ÅR! (ja, jag är lite nojig! )

Men det som är bra är att risken/sannolikheten minskar hela tiden för varje dag som går om man tänker efter vecka 12, genom graviditeten, bebistiden och småbarnstiden.

Men sen lär man väl börja noja för att hon ska råka illa ut på stan, bli självmordsbenägen, träffa en destruktiv partner eller vad som helst. Hjärtat är verkligen utanför kroppen. Och snart har jag två små barn att oroa mig för!   Men kärleken och rädslan går ju alltid hand i hand, så är det ju. Det går inte att älska utan att vara rädd att förlora. Och det är ju helt klart värt det!

hahah vink vink!! ;)

Tredje trimestern idag! Jippie!!! Nu är det bara 1/3 kvar!  

Håller med safiree om att oron aldrig går över, den ändrar lite karaktär men försvinner inte.

Sugar, jag förstår din oro och delar dina tankar! Innan V föddes var jag livrädd att han skulle dö innan vi skulle hinna få träffa honom och när han kom blev jag rädd för psd istället. Nu är V 6 månader gammal och jag är lika rädd än (men å andra sidan har vår V varit väldigt sjuk och faktiskt slutat andas vid flera tillfällen så det är inte så konstigt).

Jag tror att det viktigaste man ska tänka på är att det är ok att vara orolig så länge man ändå tillåter sig att älska också! Jag hade svårt att tillåta mig det tills jag kom fram till att skulle det värsta hända så skulle det jag skulle ångra mest vara att jag i så fall inte njöt medan jag kunde. så när oron tar över, tänk på att inte låta den hindra dig från att njuta och älska!

Det är helt normalt att oroa sig vännen och dem flesta barn mår bra och klarar sig fint i livet

Jag håller med Odd. Det är klart det är OK att oroa sig bara det inte tar över allt i livet liksom. Att man ibland funderar och oroar sig är nog ett friskhetstecken bara det inte tar över hela ens liv om ni förstår hur jag menar.

Sedan Odd kan jag verkligen förstå att du oroar dig eftersom han varit mycket sjuk....

Nu börjar jag dock lära mig när bebis är vaken och inte. Det är väldigt lungt på natten och förmiddagen mest rörelse på kvällen ändå funderar jag VARJE förmiddag varför bebis är så stilla

Sedan tycker jag också det är skönt att höra att fler oroar sig!

sugarrush Jag frågade min mor som jobbat i vården å hon sa att de va ok att sticka där. så jag ska testa där ikväll. För de svider som satan när jag tar de imagen. å ändå e jag försiktig med att inte få in bubblan.

sen ang rädslan du har kan jag säga att jag e likadan. e jätte rädd att något ska hända.. försöker ligga mest på vänster sida men de händer att jag vaknar på rygg. Och om bebben e tyst på morgonen så blir jag helt nojjig. Får buffa igång den å funkar inte de tar jag fram dopplern :-P Man vågar liksom inte hoppas att de ska gå vägen förens man har bebben ute hos sig!

 Safireee Grattis till tredjetrimestern!

Ego Idag är man i v30+0 bara 10v kvar nu! känns overkligt! Känner mig stor som ett hus å undrar hur stor man kommer hinna bli på dessa sista 10v! Pyret har börjat med en ny grej. H*n ligger å trycker ryggen upp i magen å boxas i sidorna, så börjar jag stryka/massera där jag känner ryggen å då blir h*n helt lugn, men slutar jag så boxas de igen tills jag fortsätter. ibland somnar h*n nog dock.

Sen har vi varit på shopping tur idag. Först va vi på babyland å skulle hämta blöjhinken men den hade inte kommit än (suck 3dje gången vi försöker hämta den) men vi fick köpt andningslarm. vet att vissa tycker de e onödigt med sånt men då jag själv slutade andas 2ggr när jag va liten så vill jag ha ett. Sen va vi på stadion å köpte en "skötväska" . Efter de så tog vi en tur till Ikea å köpte spjälsäng, madrass, kudde, Spjälsängsskydd, en söt kanin, Skötbordsbyrå, häng leksak och lampa till pyret. Måste säga att jag är imponerad över att vi fick in allt de PLUS min rullstol i vår lilla Aygo.. Så nu ska vi börja boa här hemma. Måste möbelera om i både vardagsrummet och sovrummet.  Skulle väntat lite till med att börja boa men maken ville börja nu, tror han vill försöka distrahera mig från morfar, vilket funkar granska bra även om man har moffe i bakhuvet hela tiden. Sitter inte och lipar hela tiden iaf. Men iaf har vi köpt allt nu typ förutom en mobil till sängen. (å lite mer kläder behövs) fast de vill vi vänta med tills vi vet vad som gömmer sig i magen. Förhoppningsvis vet vi de den 15de...