Plus igen efter mf/ma

Jag måste gnälla lite tror jag.

Har idag fått en ny variant av ont i magen, som om det inte räckte med de tidigare. Det känns som om övre 2/3-delarna av livmodern är i konstant kramp/sammandragning. Det spjärnar och spänner och ömmar och gör lite ont; även när jag med handen kan känna att livmodern faktiskt är avslappnad! Så har det varit hela dagen... Det är också ömt om jag lägger handen på magen. Ngn som har en teori om vad det är?

Jag ringde MVC i morse pga min konsiga (?) magsmärta; som en konstant, brännande sammandragning som suttit i i ett dygn. Inte fick jag sovit ngt i natt heller...

MVC hänvisade vidare till förlossningen, som fixade fram en tid på specialistMVC nu kl. 15. Eftersom det har lättat under dagen, och jag nu mest är öm i magen, ringde jag upp och ville avboka tiden, det känns fånigt att ta upp deras tid nu när det lättat såpass mkt ändå... Men se, det fick jag INTE. När hon hade kollat min journal, ville hon absolut att jag skulle komma in så de fick göra en kontroll, även om det var så mkt bättre nu.

Så det är vad som står på schemat för mig nu på eftermiddagen, till spec-MVC och titta till Tilde! (som verkar må bra iaf, och har sparkat som vanligt hela tiden)

Maken har sagt ända från plusset att det är en Tilde (eller Tilda). Och när det nu visade sig vara just en tjej, så. 100% säker på att namnet känns rätt sedan kan vi väl inte vara, men just nu känns det bra!

Hemma igen med en ny krämpa att skryta över NAVELBRÅCK. Tämligen oskyldigt, men smärtsamt! Blir det större får man operera, men just nu behöver inget göras. Jag kommer troligen ha ont av det till och från, men går det värsta bara över inom ngt dygn så är det ok, annars får jag komma in för koll och ev operation. Vilka grejer man ska dra på sig då! Maken bara flinade och sa att "nu får du sluta pilla navel hela dagarna!". Hm.

Nu är jag bara öm, det gör ont att tex resa sig, böja sig, vända sig etc, och är väldigt väldigt ömt om man tar på magen, främst i navelregionen, men annars känns det helt okej!

Vi fick även beundra Tilde lite på ultraljudet, men hon vägrade frekvänt visa upp sin profil idag, huvudet bortvänt hela tiden. Läkaren (väldigt trevlig, henne träffar jag gärna igen!) sa att det var en ovanligt livlig bebis. Så blev det lite mätningar; Tilde väger nu i v 26+4 ca 1150g, vilket är +10%. Lite lustigt, hennes huvud och mage låg på plus, medan hennes lårben låg på minus (men allt inom det normala, ingen avvikelse utan bara normal variation) Det är bara att konstatera att hon redan brås på maken.

Våran Tilde är en ovanligt livlig tjockskalle med korta ben!

Jo tydligen. Och eftersom magen växer och det dessutom är en bebis därinne som sparkar, så brukar det göra överjävligt ont tydligen (till skillnad från navelbråck på bebisar som brukar vara helt smärtfritt)

Jag fick ont, som kramp i vaden men över hela magen, en riktigt otäck, brännande smärta. När det lilla lilla bråcket åkt in igen, är jag bara ordentligt öm i ett ca 10cm brett bälte tvärs över naveln där det bränner vid reörelse eller om man tar på det. Ingenting är synbart, men det blir en liten kula i naveln som man ev kan trycka tillbaka (vilket gör jätteont) Min navel har inte ploppat ut ännu, när den gör det så ser man ju tydligare...

Läste på lite, tydligen ska man inte bära (det undviker jag redan så gott det nu går med gård och massa djur...) när man har navelbråck för påfrestningen kan förvärra. Och inte göra saker som gör ont, -nähä, men just nu gör ju allt on: resa sig, vända sig... ligga?

Hur är det med det där med hinnsvepning egentligen, är det normalt att vanliga BM gör det? (kan göra/vill göra?) Har aldrig hört talas om det annat än här på forumet, aldrig IRL, sas...

Samma med igångsättningar, tittar man på forumet får ganska många igångsättning, för att de vill det eller är oroliga. De få jag träffat IRL som fått igångsättning, har fått det för att de gått över mer än 2 8eller 3...) veckor alt. för att bebis mådde dåligt, aldrig av annan orsak... Hur motiverar man igångsättning för bm/läkare?

Jag vill själv gärna få både hinnsvepning och tid för igångsättning, med alla mina krämpor kommer jag nog inte orka gå över flera veckor... (15 dagar med första barnet som vägde 4600g) men det sistnämnda verkar mer eller mindre omöjligt här omkring?

På väg mot syskon: hoppas eran lille prins kommer snart!!!

tack för infon!
Vi får väl se, när det närmar sig... TUL i v 27 visade +10%, och sedan blir det väl ett till TUL i v 32. Så får vi se hur stor hon verkar bli. (dottern var +24% i v 32) Men här är de inte alls bekymmrade över stora barn tydligen, dottern beräknades väga 4600 vilket stämde så när som på 20g, och det tyckte de var helt obekymmrat. Inte heller ville de göra TUL för att jag var orolig för stort barn, det är inget problem, hette det bara. (Nu tar jag dock medeciner så det blir TUL ändå, eftersom medecinen kan orsaka tillväxthämning. Men än så länge finns iaf inga tecken på det.)Det går väl så sakta framåt, men jag ska inte påstå att det är roligt. Jag känner mig som världens eländigaste och gnälligaste gravida. Fortsätter spy, har fått näringsdrycker så jag har iaf inte gått ner mer... Fogarna bråkar, ont i ryggen av allt liggande har jag... Massa sammandragningar, och nu ett navelbråck som gör skitont. Allt det gör att jag sover skitdåligt och vaknar hela tiden, och att jag inte får gjort ngt av det jag vill och borde på dagarna, får vara glad om jag lyckas fixa mat på bordet. Ja och så den ständiga oron då, jag vågar fortfarande inte tro att vi ska få en levande bebis, trots att allt ser ut att vara toppen där inne.

Så i ärlighetens namn mår jag rätt uselt. Och det är minst 3 månader kvar dessutom. Pessemistisk, känner jag mig!

Kan man inte få det då? Jag har ju haft GBS-bakterier vid ett av mina missfall, på tappen, inte i urinen dock... Då kanske hinnsvepning är uteslutet för mig också`?

kul. Gillar gratisgrejer! Tar gärna emot fler förslag på sådant!