Åh...nu känner jag mig stressad 
Hela tiden har det vart bestämmt att min mamma ska vara med under förlossningen och att mannens föräldrar ska vara barnvakt åt lilleman. Det var liksom bestämmt.
Nu pratade jag med svärmor och hon ville komma att datumet för igngsättningen var bestämmt och jag sa att det blir datumet som vi pratade om. DÅ SÄGER HON "VAD BRA, FÖR DAGEN EFTER KAN JAG ABSOLUT INTE"
Nähä???
Men altså...hur tänkte hon då? Lillemans igångsättning tog 2 dagar (drygt 2 timmar aktiv förlossning resten väntan) och även om bebisen kommer fort samma dag så kommer inte jag få åka hem förrens tidigast 12 timmar efter födelsen i alla fall. Man skrivs inte ut på kvällen så hela torsdagen (igångsättningen är på en onsdag) faller ju helt klart bort och hem kommer vi då altså på fredag.
Och så kan hon absolut inte tordag?
Jag frågade henne hur hon tänkte och då sa hon att hon då tänkte att hon kunde släppa av lilleman på hans dagis på torsdag morgon. Jag frågade vem som ska hämta honom då och då tycker hon att det kan ju mannen göra. Att han ska åka ifrån sjukhuset för att hämta lilleman och sedan ha honom och hämta mig när jag blir utskriven!!!
Nejnejnej...jag vill INTE vara på sjukhuset själv Och tänk om bebisen inte ens är född då? Ska han åka ifrån förlossningen? Knappast. Det som blir kvar är då att min mamma gör det, oavsett om bebisen är född eller inte....men då blir ju inte förlossningen alls som vi tänkt oss
Så nu funderar jag på att fråga min mamma om hon kan ta hand om lilleman helt för jag tycker inte det känns bra att han ska bollas runt sådär och jag inte vet exakt hur det ser ut. Han är lika viktig som att förlossningen går bra och känner jag stress kring detta så kommer jag känna mig stressad under förlossningen. Fatta att behöva sitta där och hålla koll på tiden så mamma kan åka iväg och hämta honom i tid!? Nej Så tar mamma honom helt så kan jag känna mig lugn att han har det bra....men priset blir att en del av min förlossningstrygghet försvinner, hon ska ju vara min doula!
Och vad har jag för andra alternativ? Jo...ändra igångsättningsdagen....men det vill jag ju inte heller Helt plötsligt känns allt som var så välplanerat som väldigt väldigt struligt och stressigt.....inte alls vad jag vill eller behöver
Fanfanfan säger jag bara. Hur tänkte min svärmor liksom? Inte kan hon väl säga att "men vi är barnvakt under förlossningen" och inte räkna med att en sådan sak drar ut på tiden. Det har jag, är jag tämligen övertygad om, nog dessutom talat om för henne...att dem kommer att behövas DAGARNA KRING den 26. Känner mig lite besviken just nu faktiskt...tycker inte man säger ja till något man inte helt 100 kan göra...inte i sådanna här situationer liksom. Usch...jag tycker om min svärmor, men just nu är jag allt lite ledsen.
(förvisso är fortsätta sova en helt annan sak, men men. Jobbar på saken.)
Tar gärna emot fler förslag på sådant!
