GreetaGarbo skrev 2010-10-08 08:43:38 följande:
Hmmm... hade äntligen tagit modet till mig och ringt vårdcentralen för en remiss om GBP, slits mellan önskan om att göra en operation och ångesten över eventuella biverkningar (är superrädd att dö och lämna mitt lilla barn) Satt och grät igår och tänkte att imorgon (läs idag) skulle bollen mot en GBP vara i rullningen med allt vad det innebär. Nu på morgonen ringer de från VC och säger att doktorn är sjuk och jag måste vänta någon vecka till innan jag får prata med doktorn igen. Snacka om anti-klimax.... Vet inte vad jag vill ha sagt, ville bara skriva av mig lite.
Jag ringde vc igår och fick en tid den 19 oktober hos en läkare. Hon frågade vad jag säkte för och jag svarade att jag ville ha hjälp med min övervikt varpå hon efter en lång stunds tystnad sa: Viktväktarna! jätteglatt, ungefär som hon kommit på nått nytt...
Jag förstår precis hur du känner dig med rädslan! Jag är rädd att dö från mina barn men å andra sidan hur länge kommer jag att leva om jag fortsätter så här? Jag sitter mest och nojjar över att jag aldrig mer kommer att äta normalt igen, när jag började tänka så förstod jag hur sjukt beteendet är i min skalle. Jag är dock absolut redo nu även om jag fortfarande är rädd, jag har inget liv just nu känns det som. Vill inte gå ut mer än nödvändigt, tycker det är jobbigt att gå till skolan på föräldramöten osv för det känns som alla stirrar, jag vet att jag är fetast av alla föräldrar och det känns blä...
Kommer jag kunna att röra mig obehindrat länge till? Just nu är rygg och höfter helt förstörda och det lär ju knappast bli bättre. Men precis som för dig finns rädslan där, tänk om liksom...
Kram!
