Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Jag ska till VC i morgon för att få en remiss. När hon frågade varför jag ville träffa en läkare sa jag bara att jag ville ha hjälp med min övervikt, tycker inte hon har med att göra exakt vad jag har där att göra även om jag förstår att det är viktigt att man säger varför... Från början var jag väl dessutom lite inne på att ta den hjälp dom kunde erbjuda men medans jag har väntat har jag bestämt mig för att det bara finns ett, en operation så hon får skriva en remiss till St:Göran i morgon helt enkelt. Går inte därifrån utan en skickad remiss :)

Jag bor i sthlm. Jag har funderat länge men har hela tiden sagt att jag klarar det själv. Vändningen kom för tre veckor sen när jag glömde sonens gympakläder hemma och eftersom dom har gympa direkt var det bara att springa. Det är nog max 200 meter till skolan men jag kunde knappt gå hem efter springturen hem och dit igen, jag hade ont överallt och kunde knappt andas. Jag har ett bmi på ca 43 nu och nu känner jag att det är dags att söka hjälp! Det här funkar inte längre och jag är så jävla trött på att inte kunna leka ordentligt med mina ungar, att jag måste välja mellan att diska eller dammsuga för efter en grej är kroppen så förstörd.

Jag låg och tänkte inatt när jag hade vaknat (jag vaknar varje gång jag ska vända mig eftersom jag har så ont i höfterna varje gång jag vänder mig, plus att magen trycker på blåsan så jag måste kissa flera ggr/natt) och jag kom fram till att jag gick till viktväktarna för första gången när jag var 16 år. Idag är jag 34. Jag har med andra ord hållt på ett tag och det känns ju inte som det blir bättre om man säger så.

Jag återkommer efter besöket i morgon så får vi se vad dom säger :)

Det var samma när jag bokade min tid! Kändes som ett ljusår bort men så idag är dagen plötsligen här! Jag vill bara att det går fort nu, när jag väl har bestämt mig efter alla år av vägande för och emot vill jag ha det gjort, helst igår ;)

Sköterskan jag pratade med när jag ringde trodde nog hon fick världens snilleblixt när jag sa att jag ville ha hjälp med min övervikt. Hon formligen ropade: Viktväktarna! Ungefär som jag inte hade haft det i tanken innan liksom... Jag svarade bara att: Jo, jag har provat det, ett antal ggr... Då svarade hon att: ja det är svårt...

Vet inte riktigt vad hon ville ha ut av detta tips faktiskt... Jag återkommer sen och berättar :)

Hemma från VC och idag skickar läkaren remissen till St: Görans sjukhus som jag ville. Jag fick träffa en supertrevlig läkare som frågade mig om vad jag gjort innan för att gå ner och hur jag mådde dåligt av det idag fysiskt. Jag svarade och sen lyssnade hon på hjärtat och lungor, frågade hur lång jag var och vad jag vägde. Hon avslutade samtalet med att säga: Jag förstår att det varit ett svårt beslut men jag tycker att du gör helt rätt! Så skönt att höra och skönt att slippa känna att hon tyckte jag misslyckats fram till nu, äbven om hon skulle tänka så så var det inget hon visade. Jag har ju varit en idiot och ätit som en tok för att väga så mycket som möjligt idag (för jag hade fått för mig att jag skulle bli nekad men kroppen har gjort tvärtom och bara gått ner *skrattar*) och efter besöket köpte en Ralösa istället för en Cola och det var såå gott :) Nu känner jag att jag kan slappna av, så skönt!

Det går fort på St Göran, det är en anledning. Den andra är att det tydligen är det enda sjukhuset i Sverige (rätta mig om jag har fel någon) som har sjukgymnastik för dom som genomgått gbp, dvs man får komma dit och komma igång med träningen efteråt med andra som också är opade och inga andra, skönt att slippa känna att alla stirrar i början!

Men framförallt så är det ju för att det går fort. En tjej jag snackar med på nätet var på infomöte igår och hon berättade att man får komma på läkarbesök ca 4 veckor efter infomöte och sen op 4-6 veckor efter det. Från hennes första besök på vc tog det cirka 5 veckor till infomötet.

Tack för grattiset :)

Grattis! Vad härligt att ha ett datum att se fram emot!

Hur klarar man av flytet när man samtidigt måste göra mat till resten av familjen? Jag har nojjat som sjutton över det där :) Går det fort att få operationen så kommer sambon vara hemma och vara pappaledig då och då får ju han laga maten men annars är det jobbigare... Hur ska man klara det? Jaja, det går väl men det är såna här knasiga funderingar jag sitter med nu, helst vill jag ha operationen NU men jag gissar att jag måste vänta på att läkaren tycker att det är dags... :)

Är bara sambon pappaledig funkar ju det jättebra men annars kommer han inte hem förrän 20.30 från jobbet och då går det mindre bra :( Känns som det blir mycket snabbmat den tiden tyvärr... Mycket enkel mat som jag inte måste smaka av i tid och otid :)

Jag gick till VC och träffade en läkare. Hon skickade en remiss till det sjukhus där jag ville göra den (i sthlm finns ju ett par stycken att välja mellan).