Jag blev oplanerat gravid med Emmie och var bara 24 ar när hon föddes. Nu är jag 26 och det är bara jag och en kompis till som är 28 som har barn ur det urspringliga kompisgänget. Tror det kommer dröja rätt länge innan de andra skaffar barn, vissa är ju singlar ocksa.
Jag tycker det handlar mkt om att ge och ta. De som gör mig mest besviken är att ingen orkar aka ut till oss efter att vi flyttade till förorten. Eller jo det gar bra pa en söndag ibland men absolut inte en fredagkväll. Jag kan första att man vill festa men inte hela tiden. Det är väl lika trevligt att bli hembjuden pa middag hos nagon kan jag tycka. Det känns som det alltid är jag som maste aka in till stan, vilket jag ocksa gärna gör ibland. Vissa som skaffar barn verkar ju bara sluta hitta pa saker och det är ju inte heller sa kul. Fast sa är ju vissa bara de skaffar pojkvän. Jag far ett otroligt stöd av min man och det är nästan han som peppar mig att göra saker, da känns det ju lättare att aka iväg en sväng.