BF November,2010 DEL 2

Det komme rinte bli brfa, har blivit värre trots terapi mm...jag får helt enkelt flytta ut fast han inte vill. O vill inte lösa ut mig ur huset så får jag lösa ut honom, han flyttar o jag säljer kåken.
Han verkar vilja ta den krångligaste vägen istället för att lösa det på ett bra sätt för oss o barnen.

Taniko- Usch vilken jobbigt sits. Blir de inte bättre med terapi utan sämre, ja då måste man ju ta och göra ngåonting annat.... Ni behöver kanske bo va för sig...

taniko: Usch Det låter som en jättejobbig sits. Och sen när du är gravid oxå
Jag tycker verkligen att du är stark som insett detta och orkar genomföra det. Det är bra att du tänker på dig själv och barnen nu. Speciellt när det kommer en till. det är inte meningen att man ska må dåligt i ett förhållande.
Massor av kramar

Provbo isär funkar inte, vi har ett hus där ingen av oss har råd att bo ensam..någon av oss får köpa ut den andra o sälja det sen.
Jag kommer nog orka dett agenom att jag har så mkt stöd från min familj...alltid ngn som kan hjälpa med bostad mm...samt att jag kommer vara mammaledig en längre tiod,  borde man juhitta ngt jobb sen.
men jag tänker ju flytta till min hemstad..men det kan ju han sätta käppar i hjulet för.

taniko: Hur långt blir det mellan er om du flyttar till din hemstad?
Även om jag förstår att du vill hem till familj mm så måste du nog tänka på vad barnen behöver oxå. Och att ta dom från sin pappa brukar inte vara det bästa.
När jag separerade från min sambo ville jag inget hellre än att fly hem. Men där satt jag själv med ett barn och knappt någon kände jag. Men det fanns ju ingen möjlighet att flytta. och det var ju inte schysst mot min son heller att flytta bort från pappan.
Så du kanske ska tänka över det lite innan du flyttar.

Det är 20 mil, tar under 2 timmar med tåg. Jag har haft mkt tankar på att stanna kvar också men jag har inga vänner här alls..o sen kan inte o pappan ha barnen varannan vecka heller, kanske varannan helg. O jag jobbar ju skiftjobb, blir tufft när jag är ensam o ingen barnvakt.
Så jag mår skit över detta..kanske bäst att bita ihop o stanna kvar hos honom?

Sonen var inte så pigg på att somna idag så jag har fått köra fem minutarn nu. Han sov ju hos sin farmor och farfar inatt och då hade han fått sova i deras säng.... Brukar ställa till det lite.

Nu är det tyst i alla fall, får hoppas att det håller i sig. Känner på mig att det kommer bli en jobbig natt.

taniko: Nej du ska verkligen inte bita ihop.  Du ska göra det som DU känner är bäst för dig och barnen.
Förstår att du är jättestressad om det ser ut så för dig.... usch Då är det som du säger svårt att bo kvar.
Hoppas att han inte sätter käppar i hjulet för dig gällande flytten. kram

Usch ...trodde inte det skulle bli så här illa, har kämpat i 2 år snart.
Jag hoppas han kommer träffa barnen mkt ändå, kostar som sagt inte många kronor o tar inte lång tid att åka dit, handlar mest om viljan.
Känns som det är mitt fel allltihopa.

Så ska du inte tänka tycker jag. Känner du att det inte finns något att rädda i förhållandet så är det ju över. Så länge man känner att man vill och orkar så stannar man ju och kämpar. Men den dagen man inte vill längre, då är det redan försent och över. Det har jag lärt mig.
När jag väl lämnade, då var allt redan försent och känslorna var borta. Inget han sade eller hans familj sa kunde få mig att ändra mig. Hur dåligt jag än mådde och hur mycket skuld jag än kände gentemot min son. Man kommer må dåligt, det är oundvikligt. Även fast man vet att man gör rätt. Men man kommer förbi det.
Idag har jag och min sons pappa ett superbra förhållande till varandra. Han är världens bästa pappa och vi är jättebra vänner. I början hatade han mig över allt annat och vi kunde knappt prata.
Idag mår vi båda jättebra.