Första barnet, i Göteborg?

Lillebäcks mamma: Hehe ja dom är ju klart inte inte lika underbara hela tiden med alla exter
Vad jobbigt med illamåendet, hoppas det är nått övergående. Man tror ju att man skall vara ganska skyddad runt v.12

Bra att du fick tips så du kan forsätta med promenaderna, skall oxå försöka ta tag i det nu om det bara hade slutat regna:(

Idag var jag på inskrivning och på hälsosamtal, barnmorskan var jätte gullig. Fick bra kontakt så det känns skönt. Känns konstigt bara att jag inte skall dit igen förrän 22 september, är ju en evighet dit.

Är hemma hos mamma och ska fira storebror som fyller 40 men ville bara vara med på snacket om män. Hehe. Min man är den som tjatat om bebis hos oss med men så tog det ju oss ett år att iaf gå så här långt i en graviditet så det har ju fått mig att längta också. Iaf så är jagockså ganska daltad med men det roligaste var det du skrev Lillebäcks mamma om städningen när folk skulle komma på besök. Haha. Jag kom hem häromdan, och vi har ju precis flyttat och det finns massor att fixa med, då står karln och putsar våra halvsmutsiga fönster. Som att det är prio ett!? Haha. Han är också teknikfreak och sladdnörd. Men vi är båda besatta av sport så vi njuter av Fotbolls-VM ihop som tur är!

Här är jag fortf i lyckorus efter gårdagens ul (även om det känns som flera dar sen)!

Fast börjar fundera om jag inte också har en liten släng av foglossning. Ömmar rätt bra i svanken emellanåt...

Jag har inte hängt med så bra här känner jag, men tänkte gnälla lite.
Vet inte om ni vart med om det, men när jag pratar om att jag ska få barn så säger många "men det är ju inte säkert än".. Va f*n liksom?? Min syster bl.a. sa så när jag fråga henne om hur de känns att bli moster. Jag förstår verkligen inte det. Inte säger jag till min syster som har barn att hennes barn kanske hamnar under en bil imorn. Blir så arg!

Visst  vet jag att missfallsrisken är högre fram till v12, men måste man måla f*n på väggen?

Bjornis: Haha ja, framförhållning och prioritering verkar skilja sig rätt mycket mellan män och kvinnor  Men såhär i efterhand blir det ju ganska komiskt...

737 dagar: Man måste ju förvänta sig ett barn, inte ett missfall! När vi berättade så började alla berätta om vilka de kände som hade fått döfödda barn, MA, ofostriga graviditeter och in i minsta detalj hur det var när de fick missfall. Jag höll på att dö! Okej, man vet om att det finns risker, det är ju typ det enda man tänker på. Men det behövs ju inte spädas på med andras oro, för det är säkert det det är. Andra människor vill liksom på något sätt försöka skydda en genom att säga sånt, istället sårar de.

Min storasyster lämnade rummet när vi berättade för familjen och hon har inte pratat med mig sedan dess. Hon är sur för att hon skulle vara först. Jag vet inte hur jag ska bemöta det, så jag låter henne vara ifred helt enkelt. Förhoppningsvis kommer hon till sans snart. Men att konfrontera henne och riskera att få höra taskiga saker om mitt barn, det klarar jag inte av. 

Är lite besviken, verkar inte som jag får någon plats på Barnmorskegruppen som jag ville och jag har inte hört något possitivt om Torslanda MVC där jag bor.
Dessutom hade jag hoppats på att kunna göra ett UL så tidigt som möjligt eftersom jag inte tror att jag kommer kunna dölja graviditeten för tjocka släkten många veckor till. Den chansen är ju rätt minimal i Torslanda och dessutom har de antagligen mycket sämre utrustning...

JOSSAN är det så belastat på Barnmorskegruppen att du inte får plats? Jag går ju som sagt på mvc kungshöjd mitt inne i stan och är supernöjd. Om man ändå måste hoppa in i bilen för att ta sig dit så kanske det inte är hela världen att fortsätta en bit till?