Första barnet, i Göteborg?

Vad tråkigt att höra att så många får höra negativa saker när man berättar tidigt Själv är man ju liksom super glad och då vill man ju inte höra om allt som kan gå fel... Men som vissa skriver, man vill ha stöd om nåt skulle hända, 
Jag brukar tänka att det ska inte hända nåt så klappar jag mig lite på magen och ler, då intalar jag mig själv om att snyltis (vårt arbetsnamn på bebisen) mår bra

Jag var för övrigt på en ganska stor fest i helgen, jobbit att vara på fest när man inte har berättat att man är gravid. Det är galet svårt att dölja, många frågar ju när man inte dricker vin som de flesta andra. Som tur var hade hon som fyllde är köpt alkoholfritt bubbel, så man kunde smita undan och fylla på glaset själv

På jobbet idag fick jag även övningsköra lite har en kollega som har en 8 veckors bebis, hon var tvungen att gå på ett möte på jobbet idag, så jag fick ta hand om godingen i 2 timmar. Snacka om att man längtar ännu mera nu

Jag är galet sugen på att berätta tidigt, trots att jag och sambon bestämt oss för att vänta till efter v12. I dagsläget vet en avlägsen kompis (också gravid) och våra två närmsta vänner. Inte våra föräldrar och syskon... Det känns väldigt konstigt att inte ha sagt något till dem och jag skulle verkligen vilja göra det nästa helg när båda familjerna ska äta middag ihop (de träffas inte så ofta annars, så det hade varit ett utmärkt tillfälle). Då kommer jag att vara i v 8+6.
Men så resonerar jag också som så att OM det nu går åt h-vete efter v 8+6 och det blir ett MF, så kommer vi givetvis att försöka bli gravida igen snabbt, men det kommer liksom aldrig att bli samma sak att berätta andra gången. Detta är våra båda föräldrars första barnbarn och jag vet att de längtat enormt efter detta, så jag är livrädd för att berätta och sedan få MF... Samtidigt så kan man ju aldrig garantera att det går bra efter v 12 heller...

Vad ska jag göra? Jag vrider och vänder på det här hela tiden. Om vi INTE berättar så måste jag komma på en riktigt bra lögn till att inte dricka vin till maten nästa helg (det är mer regel än undantag att man tar ett glas vin till maten, vi älskar vin hela släkten) och det duger inte med antibiotika, magkatarr eller så (mamma jobbar i vården så hon vet vilka mediciner man får dricka mer och inte) och att bara säga "nej, jag vill inte ha" är så olikt mig (låter som en alkis, märker jag, men jag menar mer ett glas gott, rött vin till maten hör till vanligheterna när vi går ut och äter stormiddag). Har funderat på att dra en lögn om att jag måste jobba, men då kan jag ju inte ens vara med på middagen och det vill jag gärna...

Vad göra??
Dessutom mår jag illa, är trött och är så gasig och svullen att jag ser supergravid ut så det hade varit sååå skönt att bara få berätta och kunna leva som vanligt.
Men som sagt... MF-risken.... Hatar den där jäkla MF-risken

Bad du om det och fick ul:et samma dag?
Det låter bra det där, jag funderar på att be om ett ul på torsdag också. Visst jag såg den vifta i torsdags men det känns som en månad sen, MINST!! Och jag skulle bara vilja se att allt OK innan resan. Alt. att man får höra hjärtljuden. Men är rädd att hon kommer tycka att nupp:ulet duger som försäkran att allt är ok... Och det borde det ju va! Ser iaf fram emot inskrivningen nu! Ska bli supermysigt nu när vi fått se den vinka. Synd bara att maken är borta med jobbet. Men det är ju mest tjöt så det gör nog inte nåt! Hehe.

Hörrni ni som funderar på att inte berätta eller berätta. Vi berättade för betydligt fler förra gången som då slutade i MA och det var skönt att ha berättat. Det fanns många att söka stöd hos. För de allra allra flesta så går ju allt finfint så jag tycker att man ska berätta, speciellt om man annars måste krångla till det med massa lögner. Att skippa att dricka en kväll med kompisarna går ju alltid att dra sig ur men om det blir många olika tillfällen så minns man knappt vilken vit lögn man drog sist. Haha. 

Jag tror att vi kommer få ett helt gäng fina Göteborgskottar här inne!
 

Bjornis: Nej inte samma dag. Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 12 när vi var på inskrivningssamtalet i vecka 9. Men vi fick inte höra hjärtljuden.

Dammit. Hehe. Jag får kanske lov att hålla mig till RUL då!

Hur många / vilka är det som tänker sig vara med på fikan den 29 nu?

/C

Här kan man inte vara borta länge, händer ju massor:) Ska läsa igenom till frukosten..

JOSSAN: Jag är oxå jätte nöjd med Kungshöjd, har iförsig inte mycke att gämföra med då det är första barnet. Var på inskrivning och hälsosamtal där i fredags. Har en jätte go Barnmorska som heter Karin. Lite vimsig men mysig och inte så förtjust i familjeliv men när jag berättade om denna gruppen blev hon mer positiv

Jag vill jättegärna vara med ¨på fikan, men ska jobba. Hoppas det blir någon mer dag snart=)

He he he, ja, alla BM jag har pratat med har varit väääldigt skeptiska till Familjeliv...