Lilla gänget!

Roligt att det fortfarande skrivs då och då :)

Minezza - vad seeegt! Bara väntan och väntan, men så skönt att ni fått hjälp. Håller såklart tummarna hårt för att ni ska plussa snarast!!!  Och nej, vi har iaf ingen bebis på G :) Vi väntar några månader till innan vi drar igång det som kallas bebisverkstaden här på FL

Själv börjar jag jobba imorgon... min man har fortsatt inskolning på förskolan för E mån, tis,ons. Det går superbra för honom, han har inte varit ledsen alls än så länge. Gnällig men inte ledsen, det känns skönt. Sen är det nog inte sådär lugnt och harmoniskt som du beskriver Willes förskola AlbinochEbbasMamma, och som jag hade önskat. Det är en helt nystartad avdelning där min E är i den första gruppen barn som börjar. Alltså alla barn är nya för personalen och små och ledsna. Men men, för E går det ju bra, och jag har förtroende för personalen, så det ska nog gå fint.

Pratet är så roligt nu, han härmar jättemkt och säger maaaassor av ord, fast inga "rena" knappt "Kicka" är klocka, "myssa" är mössa osv. Så sött!

Mensen kom först när jag slutade med medicinen, nu nya tag, nästa gång kan det bli en julklapp. 

Lillan pratar i mängder, sätter ihop 3 ord ofta nu och sådär.
Pratar tydligare och tydligare. Hon är sååå kul att kommunicera med, och lär sig direkt.
Bajsat och kissat på pottan, men gör det bara när hon själv vill.. tänkte börja lite mer seriöst sen i sommar när hon kan vara utan blöja, det får hon aldrig nu än så länge ;)

Hon är snart 20månader, hej vad det går!!

Så Togota, ni har någon slags plan om nummer två?
Vi har en mycket lös plan om att eventuellt börja med nummer två i höst, men vi har lite å jobba på tills dess så att säga... förhållandet är typ prio hundra sen en lång tid tillbaka och det börjar slita :( Så vi har lite å jobba på....

Hej alla!

Tiden går fort när man har roligt, och då särskilt när man har barn också :) Känner som du Nallebjörnis, vart tog lille bebisen vägen?? Men det är häftigt att se utvecklingen och att jag/vi mer och mer för varje dag förstår vem han verkligen är vår lille gosse!

Men det är tufft att jobba, hämta/lämna på dagis, ta hand om hem å hushåll å om vårt förhållande... inte lätt att få ihop det! Har nog aldrig känt mig så trött och sliten som nu. Förstår att förhållandet tagit stryk delfinen, det gör det nog för de flesta under småbarnsåren! Vi har varit ihop så länge, 10-11 år, och har haft otroligt mkt tid tillsammans under alla dessa år, så nu känner vi att det är ok att ägna mindre tid åt förhållandet under några år när barnen är små. Sen så har vi dragit ner på kraven om hur det ska se ut hemma osv, och är noga med många pussar och kramar varje dag trots att det ganska sällan blir nåt mer än så ;)

Ibland (t.ex. när jag ser en mamma på stan med en liten nyföding i en liggvagn) drabbas jag av en nästan sjuklig bebislängtan... och hade jag varit ensam om att bestämma hade vi nog börjat jobba på ett syskon typ nu :) Men min man vill inte börja förrän till hösten, så det är det som är planen; att börja försöka i september-oktober ungefär.

Hur tänker ni andra kring syskon?

Här avvaktar vi lite.. förtillfället så känns en mycket lagom.. men vem vet man kanske ångrar sig ;)

hihi.... wiiiie :)) Du å jag har verkat så lika ända sedan 2008 på nåt vis :)

Du skriver såsom jag tänker nästan liksom :) Häftigt!
Jag har haft bebislängtan i perioder, men i perioder har jag faktiskt känt mig riktigt bekväm - men framför allt som du skriver: så TRÖTT: Å då har jag bara känt: "jag skulle aldrig orka med ett barn till just nu". Jag vill liksom ha ett barn till (eller flera, men realisten i mig säger att det troligen inte blir fler än 2...) helt klart, men så ska man bli gravid igen (bara det - man vet ju aldrig om det går..) å vara gravid 9 månader med allt vad det innebär.. Å sen förlossninge igen... å så bebistiden igen... Den är underbar - men också TUFF. Å då samtidigt hinna med sin första älskling som man ju fött fram. Jag oroar mig att jag bara ska bli en superstressad mamma liksom......

Men vi har också lösa tankar om barn nummer två till hösten.

Men jag kan säga, att vi hade ju bara varit tillsammans drygt 2½ år när vi blev gravida (det var planerat dock), och min sambo har stått ut med situationen länge nog nu liksom... Men jag har NADA ork kvar till förhållandekänslor - sexlust och allt det där.. å det tär, minst sagt!! :( :(
Vet att mina syskon haft det likadant, men det hjälper liksom inte.. jag önskar jag bara kunde trycka på en knapp, och så hitta lösningen. Men jag tycker jag provat allt...
Men hemmet - jobbet (trots ej heltid), restiden, dagisrutiner, pyssla ihop våra scheman, osv.. allt tar ut en.. Jag går upp 05.15 varje dag jag arbetar och reser totalt 45min + väntetid till jobbet.. Å stressar ständigt till dagis, försöker hinna träna (vilket oftast går sjukt dåligt)..
Å jag kan lova er sjukdomarna avlöst varann sedan dagisstarten i januari... hujedamej!! Ekonomin är i botten, å jag tycker vi varit sjuka för 10 år framåt nu typ..... :(
Förkylningar i oräkneliga antal, vattkoppor, 3dagarsfeber, superhöga febertoppar plötsligt, magsjuka 2v i vintras, och så har lillan smittat mig med en massa virus också..
Å nu senast fick jag själv en akut äggledarinflammation och blev inlagd på sjukhus med dropp och äter nu 2 sorters pencillin.. slutklämmen nu dock, men brutalt trött...

Sådär, nu har jag klagat en hel del också.. Sorry..
Men det har varit en TUFF tid senaste halvåret!!
Detta tillblandat med press på jobb, dålig ekonomi och sambons pappa som varit fruktansvärt sjuk...ja, ni fattar..

Men i ett par dagar nu har jag fått ENORMT stark bebislängtan...
Önskar bara min mage var superplatt och jag var ett par kilo lättare innan jag plussade... (har spiral ännu)