Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Förresten - jag har en blogg om ni vill läsa den! Den handlar om mitt liv i största allmänhet - bloggenimittliv.blogspot.com

Lindha - Nja, försökskanin vet jag inte. Eller iofs. Tidigare när jag bodde i en annan stad, så var det mer som att "jaha, nehej, nu funkar inte det här, nu byter vi till en annan sort" och nu är det mer så att min läkare tänker på hur medicinerna fungerar ihop med varandra och vad man kan lägga till, ta bort eller ändra på annat sätt med den medicinering man har.. Det tror jag är bra, i längden ändå. Att hoppa från medicin till en annan kan ju inte precis vara särskilt bra..
Jag försöker alltid hitta någon anledning till att jag dippar, men det finns inte (kanske ibland, men oftast inte).. Oftast går det ganska fort också. 

Maddisen - Vad jobbigt att du mår så dåligt! Har inte du också någon skada eller ont i någon fot eller något? (Försöker minnas), om du går till en sjukgymnast så kanske du kunde få ett recept på träning? Det är väldigt bra för man får ju ett program anpassat just till dig, med de problem som du har så man stärker just den biten. Gymet som finns här är inte så stort, men det finns ändå flera saker som man kan göra, så det är som ett riktigt gym minus alla muskelknuttar som står och spänner sig (eller, jag har i alla fall inte sett någon sådan hittills).

Just nu sitter jag i min säng och är ju som ni vet, förvisad hit ikväll. Just nu sitter "männen" ute, men jag har ingen större lust att sitta nere för att få baxa mig upp igen när det blir för kallt. Dessutom har jag ju nu kopplat in datorn här.. Någon som vet nå roligt att se på tv - via nätet?  

Maddisen - Det jag tänkte var att du kanske kan få den hjälpen av sjukgymnasten eftersom du har ett problem som kan vara i behov av träning, så kunde du få en viss del av kostnaden betald.. Jag har en kompis som fått träning på recept också, hon var tvungen att gå till ett speciellt gym och jag tror att hon fick en del av summan betald via landstinget. Du kan ju alltid fråga, är man sjukskriven så sitter man ju inte direkt på ett berg av pengar. 

Behövde inte åka in akut i alla fall, inte häromdagen, men vi får väl se.. Det går fram och tillbaka. Förut var jag ute en vända i staden och skulle handla och jag trodde ärligt att jag skulle dö. De senaste dagarna har jag haft mer fysiska yttringar av att jag inte mår bra framförallt har jag skakat väldigt mycket, på nätterna när jag vaknat och gått på toa är ett exempel, men också nu när jag var iväg och förut idag när jag skulle fotografera.. Det är nytt för mig faktiskt, så har det inte varit förut. Obehagligt.  

tristania - hur tycker du att KBT fungerar? Är det något som funkar bättre eller sämre i det hela? 

Lindha - Vad bra att din samtalskontakt hänger på, det är så lätt att man liksom blir överkörd annars.. Läkare "vet" ju i allmänhet mer, tänker man. Jag fattar verkligen inte varför man skulle vilja ändra på ett sätt som fungerar bra eller i alla fall tillräckligt bra för patienten, det verkar orimligt. Min nuvarande läkare är ju bra på det sättet eftersom han vill få det att fungera för just mig (eller någon av alla andra patienter såklart). Man har ju träffat på alltför många läkare som bara använder mediciner som "slitochsläng-varor" - hoppas på det bästa och förhoppningsvis slippa engagera sig mer i det. 

Jag kanske ska tala om att jag också "använt" KBT, det var när jag gick (säger man gick?) i ätstörningsbehandling. Det var väldigt bra tycker jag! Då hade jag också en väldigt bra samtalskontakt, så jag förstår att mycket hänger på kontakten där. 

I allmänhet har kan jag förstå när jag tänker fel, eller, HUR jag tänker fel. Rent logiskt förstår jag att det inte är rimligt att det är så som jag tänker om mig själv. Jag skulle t.ex. inte ställa de krav jag ställer på mig själv, på en vän som var i min situation - men jag kan verkligen inte applicera det på mig själv, även om jag förstår att det måste vara så. Nu blev det luddigt känner jag, men jag hoppas ni förstår hur jag menar...

tristania - nu ska jag kolla in din blogg!  

tristania - guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vilken fin blogg du har!! Shit! 

Nu ska jag läsa också..  

tristania - nu ser jag ju att du bor i mina trakter - det var värstans!

Lindha - Men visst undrar man ibland! Alltså - vad har man journaler till? Det jag heller inte förstår är - om du säger att en medicin inte fungerar - hur kan det komma sig att de inte tror att du vet vad som fungerar för dig? Alltså, starka mediciner eller ej, man vet ju vad som fungerar.

Nu ska jag göra ett tillägg om min makes sammankomst här i stugan - de är ju lärare hela bunten och det märker man verkligen! "Jaha, vad säger ni nu om boken vi läst till idag?"  säger killen som hörs mest och de andra får svara (de läser alltså en bok till varje träff och sen skriver de olika saker)  

Emma - försök att bara andas..

Det gick visst iväg lite fort, men Emma - Ibland när jag har ångest så försöker jag fokusera på någonting speciellt, t.ex. en blomma, en fyrkant, en stol eller vad somhelst egentligen, och bara liksom tänka "blomman, blomman, blomman" osv. ibland fungerar det.. Och jag hoppas det fungerar för dig nu!!