• Anonym

    OCD?

    Någon annan här som har OCD?
    Tvångstankar/tvångshandlingar.

    Jag har nämligen det och jag känner att det vore skönt att få prata med någon annan som har det. Om vad som rör sig i huvudet osv.



    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-12 08:35
    Någon?

  • Svar på tråden OCD?
  • Anonym

    Känner mig som en knarkare, jag kan lura mig till bekräftelsen. Har sagt till dom att dom absolut inte får men som sagt antringen lurar jag mig till det när det är extra jobbigt eller tjatar så han ger upp. Och till vilken nytta? Jo en timmes ro i själen sen är det värre än innan.

    Mm dom är jobbiga och det är ju alltid dom jag älskar. Får så dåligt samvete mot min baby. Känner mig som världens sämsta mamma och att jag inte älskar denne nog mycket.
    Det jobbiga är att man vet vad som är riktigt men ändå "slåss" mot att man tror att man är en fara för allt och alla.
    Hemskt nog skulle jag föredra att kolla dörren, tvätta händerna och slå ihop käkarna hela dagarna och slippa dessa tankar.

    Men det känns skont att prata om det, för trots att man vet att man inte är själv så känns det verkligen så.
    Är grymt tacksam för min sambo att han står ut med mig vissa kvällar då jag verkligen är igågn. Kan inte vara kul att höra såna saker som jag berättar för honom om barnet och honom och hur jag mår och vad som rör sig i mitt huvud. Att han inte oroar sig för att jag ska göra dom illa eller ha ihjäl dom som jag kan oroa mig för ibland.
    Min psykolog sa något om att dom med ocd är helt övertygade om att dom skulle kunna göra någon annan illa men i självaverket är det dom som absolut inte skulle kröka ett hårstrå på någon inte ens någon dom hatar. Fattar inte varför sånt inte går in och stannar i skallen. haha Varför tror man att man ska göra någon illa eller vilja!?
    Kan man någonsin bli "bra"?

    Ett stort plus är att jag är inte alls så panikslagen längre sen jag fick barn om jag inte kan tvätta händerna när jag vill. Man har ju fått röra i en hel del grisigt och när en tutte åkt på marken ute så har jag fått stoppa den i min egen mun innan jag gett den och jag har överlevt! yey!

  • Anonym (16)
    Anonym skrev 2010-12-10 22:44:57 följande:
    Känner mig som en knarkare, jag kan lura mig till bekräftelsen. Har sagt till dom att dom absolut inte får men som sagt antringen lurar jag mig till det när det är extra jobbigt eller tjatar så han ger upp. Och till vilken nytta? Jo en timmes ro i själen sen är det värre än innan.

    Mm dom är jobbiga och det är ju alltid dom jag älskar. Får så dåligt samvete mot min baby. Känner mig som världens sämsta mamma och att jag inte älskar denne nog mycket.
    Det jobbiga är att man vet vad som är riktigt men ändå "slåss" mot att man tror att man är en fara för allt och alla.
    Hemskt nog skulle jag föredra att kolla dörren, tvätta händerna och slå ihop käkarna hela dagarna och slippa dessa tankar.

    Men det känns skont att prata om det, för trots att man vet att man inte är själv så känns det verkligen så.
    Är grymt tacksam för min sambo att han står ut med mig vissa kvällar då jag verkligen är igågn. Kan inte vara kul att höra såna saker som jag berättar för honom om barnet och honom och hur jag mår och vad som rör sig i mitt huvud. Att han inte oroar sig för att jag ska göra dom illa eller ha ihjäl dom som jag kan oroa mig för ibland.
    Min psykolog sa något om att dom med ocd är helt övertygade om att dom skulle kunna göra någon annan illa men i självaverket är det dom som absolut inte skulle kröka ett hårstrå på någon inte ens någon dom hatar. Fattar inte varför sånt inte går in och stannar i skallen. haha Varför tror man att man ska göra någon illa eller vilja!?
    Kan man någonsin bli "bra"?

    Ett stort plus är att jag är inte alls så panikslagen längre sen jag fick barn om jag inte kan tvätta händerna när jag vill. Man har ju fått röra i en hel del grisigt och när en tutte åkt på marken ute så har jag fått stoppa den i min egen mun innan jag gett den och jag har överlevt! yey!
    Haha ja du, isf är jag också en knarkare. Nog vet man hur man ska lura ur sig en bekräftelse. Fast den enda man lurar är ju sig själv Nu har jag dock sagt till min man att han under inga omständigheter för försäkra mig och det håller han. Han brukar säga till att "du vet att du mår sämre av sånt i längden" och då vet jag att jag ska lägga ner. Har i princip helt slutat nu. Visst, det är jobbigt, men det går.

    Jag tror absolut att man iaf kan bli bättre om man bara bestämmer sig för det och slutar upp med sina försäkringar och handlingar. För mig funkar det bäst att bara leva på. Att inte låta tvången styra mitt liv. Visst är det skönast att stanna i min lilla rena bubbla där jag kan styra och kontrollera allt, men i längen gör det mig sämre. Därför tvingar jag mig ut. Om man kan bli helt bra tvivlar jag på, men jag hoppas jag har fel. Har träffat en person som sa att han var helt frisk, men jag tyckte ärligt talat inte att alls att det verkade så. Han hade en massa problem, men där handlade det nog inte "bara" om ocd.

    Ja det är ju väldigt jobbigt för ens nära och kära. Väldigt väldigt jobbigt. Jag tycker att jag håller inne med ungefär 95% av alla mina fobier, men det lyckas ändå stressa upp min man. Har din man nåt stöd? Jag tror att de behöver det. Kunskap och stöd.
  • Anonym

    Det mesta av mina "egenheter" är något som folk inte märker. Har berättat för tre kompisar om det, en flydde fältet och dom andra två tog det bra. En av dom har en i familjen som har både det ena och det andra och den andra vännen är en riktigt jävel på att säga åt mig när jag tvättar händerna en gång för mkt eller slår ihop käkarna. Då får jag allt höra det och det känns bra att det inte är något daltande eller att man ser det mellan fingrarna.

    Nä inte något dirket stöd kan jag väl påstå men han säger att det är lugnt. Finns något enstaka tillfälle då han bett mig att skärpa till mig för han orkar inte sitta och lyssna och förklara något mer när han vet att jag vet bättre.

    Jag hoppas att jag kan bli som tidigare innan jag fick barn då kunde jag ha lite mer kring jul exempelvis. Annars var det inget jag tänkte så mkt på så det var skönt men sen barnet kom så är det ångesten över det som gör att jag mår fruktansvärt dåligt. Det känns helt fel att tänka hemska saker om den person man bryr sig mest om.
    Får ju även för mig att gråter jag inte varje gång det händer något nytt i utvecklingen så älskar jag inte mitt barn lika mycket som alla andra älskar sina. Känner ofta enorm ångest över dom gångerna man nästan velat sälja ungen eller kastat ut den. Förstår att alla känner så någon gång och får ångest över det men jag kan bara inte släppa det vid det utan vill vara helt 100 på att folk känt som jag. Min mamma har tröstat mig med att hon velat sälja mig mer än en gång och fortfarande kan vilja det ;)

  • Anonym (J)

    Här är en till *vinkar*.

    Har mått SÅ bra på sistone men nu är det igång igen. Jag blev som helt förlamad av mina tankar igår och idag är ingen bra dag alls. Naturligtvis dyker det upp lagom till jul..

    Anonym (16): Jag har liknande problem som dig. Jag inbillar mig saker och tror verkligen att det är så. Precis som dig så handlade det tidigare om att jag hade varit otrogen. Nu om att jag skadat mitt barn, jag tänker och tänker och vrider och vänder på det tills det känns som jag ska dö.

  • Anonym (16)
    Anonym (J) skrev 2010-12-21 14:47:14 följande:

    Här är en till *vinkar*.

    Har mått SÅ bra på sistone men nu är det igång igen. Jag blev som helt förlamad av mina tankar igår och idag är ingen bra dag alls. Naturligtvis dyker det upp lagom till jul..

    Anonym (16): Jag har liknande problem som dig. Jag inbillar mig saker och tror verkligen att det är så. Precis som dig så handlade det tidigare om att jag hade varit otrogen. Nu om att jag skadat mitt barn, jag tänker och tänker och vrider och vänder på det tills det känns som jag ska dö.


    Usch va jobbigt. Jag har också en skitdag idag. Jag som trodde jag var mycket bättre, men så kommer bakslagen. För mig blir det sämre när jag bryter rutiner och så kommer det lagom till jul. Fantastiskt!

    Åh jag förstår att det måste vara jättejobbigt med de här tankarna om ditt barn. Ocd slår verkligen till på de man älskar mest Stor kram på dig!
  • Anonym (J)
    Anonym (16) skrev 2010-12-21 16:05:22 följande:
    Usch va jobbigt. Jag har också en skitdag idag. Jag som trodde jag var mycket bättre, men så kommer bakslagen. För mig blir det sämre när jag bryter rutiner och så kommer det lagom till jul. Fantastiskt!

    Åh jag förstår att det måste vara jättejobbigt med de här tankarna om ditt barn. Ocd slår verkligen till på de man älskar mest Stor kram på dig!
    Varför varför vaaaaarför är det så, när allt är bra så slår det till.

    Jaa, usch, jag vill bara lägga mig ner och sova och aldrig vakna upp känns det som idag. Jag sitter ju och tänker på det hela hela tiden, så jag tror ju till slut att jag gjort illa henne. Fan, jag som har sett fram emot julen så mycket, och nu känns allt bara skit :(

    Kramar till dig!
  • Anonym (Knäpp)

    Jag har också en massa tvångstankar! Har haft det vad jag kan minnas sen jag var i 11-årsåldern. Har sökt hjälp vid ett tillfälle men fegade ur då det känns så himla skamligt och pinsamt att prata om sina tokiga tankar=(. Nu när jag har fått barn så funderar jag dock på att söka hjälp iallafall då det blivit värre. Har jättemycket ångest och är orolig jämt! Detta gör mig väldigt lättretlig och deppig. När jag tänker på att nåt ska hända min dotter så kommer det massor av tvångstankar. Mina tvångstankar handlar mycket om att göra något ett visst antal ggr. Jag har siffror, färger etc som är bättre än andra. Suck, knäpp man är! Är lite rädd för att söka hjälp också för tänk om dom får för sig att jag är en olämplig mamma p.g.a detta!

  • Anonym (16)
    Anonym (J) skrev 2010-12-21 19:56:30 följande:
    Varför varför vaaaaarför är det så, när allt är bra så slår det till.

    Jaa, usch, jag vill bara lägga mig ner och sova och aldrig vakna upp känns det som idag. Jag sitter ju och tänker på det hela hela tiden, så jag tror ju till slut att jag gjort illa henne. Fan, jag som har sett fram emot julen så mycket, och nu känns allt bara skit :(

    Kramar till dig!
    Ja jag vet, jag känner precis likadant. Man ville njuta av julen och så blir det såhär Ska försöka sova mycket i natt och hoppas att det känns bättre imorgon. Om jag är trött blir allt tusen gånger värre. Idag har jag varit en riktig bitch mot min man och tjatat om mina tvång hela dan. Inte bra.

    Försök låta tankarna komma bara utan att sätta nåt värde i dem. Innerst inne vet vi att de inte är sanna (även om det känns så).
  • Anonym (16)
    Anonym (Knäpp) skrev 2010-12-21 20:55:06 följande:
    Jag har också en massa tvångstankar! Har haft det vad jag kan minnas sen jag var i 11-årsåldern. Har sökt hjälp vid ett tillfälle men fegade ur då det känns så himla skamligt och pinsamt att prata om sina tokiga tankar=(. Nu när jag har fått barn så funderar jag dock på att söka hjälp iallafall då det blivit värre. Har jättemycket ångest och är orolig jämt! Detta gör mig väldigt lättretlig och deppig. När jag tänker på att nåt ska hända min dotter så kommer det massor av tvångstankar. Mina tvångstankar handlar mycket om att göra något ett visst antal ggr. Jag har siffror, färger etc som är bättre än andra. Suck, knäpp man är! Är lite rädd för att söka hjälp också för tänk om dom får för sig att jag är en olämplig mamma p.g.a detta!
    Välkommen hit! Jag fick mina tankar i 11-årsåldern också, men de har ändrats med åren. Som yngre hade jag dille på att göra saker ett visst antal gånger. Fast sedan fick jag diabetes och trodde på nåt sätt att det berodde på att jag räknande, så nu gör jag aldrig så. Knäpp man är.

    Tycker absolut du ska våga söka hjälp. De kommer garanterat inte tycka du är olämplig pga din ocd.
  • Anonym (J)
    Anonym (16) skrev 2010-12-21 21:02:59 följande:
    Ja jag vet, jag känner precis likadant. Man ville njuta av julen och så blir det såhär Ska försöka sova mycket i natt och hoppas att det känns bättre imorgon. Om jag är trött blir allt tusen gånger värre. Idag har jag varit en riktig bitch mot min man och tjatat om mina tvång hela dan. Inte bra.

    Försök låta tankarna komma bara utan att sätta nåt värde i dem. Innerst inne vet vi att de inte är sanna (även om det känns så).
    Samma här. Är jag trött och/eller stressad är det mycket värre. Naturligtvis är jag både och nu.

    Jag försöker.. Vissa stunder går det bra andra inte. Jag var på dåligt humör och så jäkla stressad igår också började hon tjorva och det är väl som då jag tänker att jag skulle ha gjort illa henne. Det kommer ofta i samband med att jag är irriterad. Jag blev misshandlad av en av mina föräldrar under hela min uppväxt, jag tror det har med det att göra. Att jag inte tillåter mig att vara irriterad på mitt barn. Arg är jag aldrig på henne, men vem blir inte less ibland.. ? :)
Svar på tråden OCD?