• Anonym

    OCD?

    Någon annan här som har OCD?
    Tvångstankar/tvångshandlingar.

    Jag har nämligen det och jag känner att det vore skönt att få prata med någon annan som har det. Om vad som rör sig i huvudet osv.



    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-12 08:35
    Någon?

  • Svar på tråden OCD?
  • Anonym

    Jag är ännu inte oroade över förskola så värst mycket. Får väl se hur det blir senare. Just nu känns det bra för då är hon med någon annan, jag är så himla rädd att jag skulle få för mig att vilka göra mitt barn illa. Men dock är jag jävligt rädd för snuskgubbar som kidnappar barn och det kan jag tycka kan bli jobbigt på förskolan då jag inte kommer vara med och ha koll utan några andra ska ha den kollen på mitt barn samtidigt som en hel hög andra ungar också.

  • Anonym (Oro)

    Om de inte kan garantera säkerheten på förskolan är jag tvungen att ha min tjej hemma för då har jag kontroll över säkerheten, men det är jobbigt att aldrig kunna vila utan behöva vara vaksam hela tiden. Har en bebis som kryper omkring här också så det är ständig passning. Plus att bebisen sover bara max två timmar på dan och treåringen inget på dagen. Båda har inte så stort sömnbehov.

    Har aldrig haft någon tvångstanke om att skada dem, utan det handlar om tvångstankar om hur andra eller annat kan skada. Jättejobbigt  som sagt, då jag ju inte kan kontrollera om det  ex. står en psykopat i närheten eller om någon har RS virus så min bebis blir dödssjuk. Detta har gjort mig isolerad i perioder.

    Måste nog ringa någon på förvaltningsnivå och ta upp detta med förskolan. Jobbar själv inom förskola och har sett hur illa det kan se ut då det är brist på vikarier eller man inte får ta in.
    Extra viktigt om vi med OCD ska kunna orka gå iväg och jobba att vi känner oss trygga med att lämna våra barn till förskolan! Hur ska man orka lämna sina barn annars???

  • Anonym

    Tycker du ska testa ringa och prata med dom. Det kommer säkert kännas bättre efteråt.

    Det är ju inget liv att behöva kontrollera allt alltid tillslut och absolut inget om man ska vara isolerad ifrån allt :S

  • Anonym (Oro)
    Anonym skrev 2011-01-01 23:21:11 följande:
    Tycker du ska testa ringa och prata med dom. Det kommer säkert kännas bättre efteråt.

    Det är ju inget liv att behöva kontrollera allt alltid tillslut och absolut inget om man ska vara isolerad ifrån allt :S
    Så sant...börjar känna mig nere nu också pga. det, och för ett par dagar sen hände en grej när min sambo passade yngsta barnen. Jag låg och sov på fm., min sambo var ledig och jag passade på att ta igen sömn (då jag tar båda barnen varje natt plus ammar fortfarande på natten).
    Vår minsting var själv i vardagsrummet bredvid julgranen och tuggade på ett papper och min sambo stod i badrummet och rakade sig!!! Blev rasande. 
    Sambon sa att han kollat då och då. Men hallå- ungen krypet snabbt ju! Snabbare för varje dag. Tyckte det var så nonchalant, särskilt då han vet hur orolig jag blir, fick panikångest över det, skällde ett tag på sambon och konstaterade att jag nog aldrig vågar lämna sonen själv med honom förrän han är runt 2-3 år!!!

    Älskar mina barn över allt annat- men jag behöver också lite egentid för intressen och annat... 
    Pappan jobbar natthelg och då får jag inte mycket avlastning, så då måste allt göras här hemma på kväll med nattning och allt ev. tröstande och matande på natten. 

    Jag drömmer om att kunna hinna sjunga, spela och måla tavlor igen, gå nån kvällskurs på universitet.fika med vänner, skogspromenader....men mest av allt- HARMONI.
  • Anonym (Oro)
    Anonym skrev 2010-12-29 09:50:39 följande:
    Jag är ännu inte oroade över förskola så värst mycket. Får väl se hur det blir senare. Just nu känns det bra för då är hon med någon annan, jag är så himla rädd att jag skulle få för mig att vilka göra mitt barn illa. Men dock är jag jävligt rädd för snuskgubbar som kidnappar barn och det kan jag tycka kan bli jobbigt på förskolan då jag inte kommer vara med och ha koll utan några andra ska ha den kollen på mitt barn samtidigt som en hel hög andra ungar också.
    Ja, det där med snuskgubbar (och andra psykon) är jag livrädd för. Är alltid redo att försvara mig med något.
    Har nog sett för mycket program om sånt....och så fick jag ju för mig ett tag att det kunde bo en vampyr i samma hus (varit för mycket vampyrserier o böcker ett tag kanske ; )
    och ett par ställen går jag inte gärna till själv då jag mött/sett knäppisar...
    Känslan av att personen var ond kopplas till platsen så starkt för mig att jag bara ser att personen står där igen. 

    När jag var yngre och hade praktik på ett dagis kom det in ett fyllo bland barnen. Som tur var var han inte ond, men ändå, och jag var ute själv med barnen och fröknarna satt inne och såg allt genom fönstret! 
  • Anonym

    Jag har blivit tokig på min karl mer än en gång över att han kan vara nonchalant också. Tror vi vill ha mer kontroll än vad som är nyttig ibland. Men jag förstår dig min unge älskar papper och det kan täppa till luftrören på noll tid och ett litet barn som sätter i halsen gömmer sig oftast och gör inget oväsen av sig så det är noll tolerans på det bara att ha koll om det ligger sånt som dom kan få tag i.

    Det är ett måste man blir galen annars och tappar bort sig själv.
    Men kan du inte börja med att säga till din karl att så här är det för dig och du vill kunna lita på att det inte händer dom något när du är borta och så tar du en målarduk och hörlurar och sätter dig i ett annat rum en timme så får han ta hand om barnen och bara komma till dig om det är väldigt viktigt. Men då måste du hålla dig undan och göra ditt under den tiden och stå ut med ångesten för sen kommer du lära dig att hantera den och sluta.
    Så om du gör så en gång och se hur det känns och sedan kan du ju ta en promenad och inte vara hemma när han tar hand om dom och öka på pö om pö.

    Jag känner nu att jag kan lämna mitt barn med pappan om jag gör något roligt och för min skull, då tänker jag inte så mkt på vad som händer hemma och kan slappna av. Men däremot är det värre med skadetankarna och ångesten över att jag inte tror mig älska mitt barn så mkt som jag borde. Det är svårt att stänga av.

    Jävla sjukdom alltså. som jag förövrigt ibland ifrågasätter om jag har haha. fast det är väl sjukdomens fel också.

    Önskar man kunde lära sig att hantera den bättre och acceptera det då tror jag det gömmer sig harmoni där bakom all ångest och skit

  • Anonym (Knäpp)
    Anonym (J) skrev 2010-12-27 20:37:23 följande:
    Anonym (knäpp): Låter som oss, min sambo säger också att jag oroar mig för mycket. Jag brukar också tänka att han skulle bara veta. Har också svårt att prata om det och gör det inte med någon överhuvudtaget. Förutom här då.

    16: Jag är en sån där som har blivit duktig på att dölja mina problem. Det enda han kanske skulle märka är att jag ofta är inne i köket en stund på kvällen. Och att jag ofta frågar om allt är avstängt när vi ska någonstans för att han ska kolla så jag slipper. Dock har spisgrejen blivit bättre. Jag är så less på mig självatt kolla 200 gånger att jag tänker "spisfan är avstängd, god natt" också går jag och lägger mig. Men jag vet ju att det när som helst kan bli värre igen.
    Ja, bara tanken på att söka hjälp känns jättejobbig. Att behöva sitta och berätta för nån allmänläkare om sina problem som förmodligen tycker man är jätteknäpp=(. Men nu känner jag att jag måste. Mår så mycket sämre sen jag fick barn och känner att jag håller på att tappa greppet. Kan inte hantera min osäkerhet och oro längre utan  känner mig irreterad och stressad hela tiden och som jag inte kan njuta av livet alls, vilket är så tråkigt då jag har en fantastisk sambo och dotter och borde egentligen inte må så här. Har börjat se hur mycket i mitt liv som bottnar i min ångest. Min oförmåga att avsluta utbildningar t.ex. Jag har påbörjat såå många utbildningar men hoppar alltid av då jag börjar tvivla på mig själv och känner mig obekväm socialt. Någon här som eventuellt fått diagnosen generell ångest också? Tror att jag har det också utöver mina tvångstankar...

    Jag är också jättebra på att döjla mina problem! ch jag brukar fråga min sambo innan vi går hemifrån om spisen är avstängd då jag inte litar på mig själv.
  • juuuliak

    Hejsan! Jag har en närstående som lider av ocd från att jag blivit född. Nu håller jag på att göra ett arbete i skolan om just detta och skulle vara väldigt tacksam ifall någon skulle vilja ställa upp i en intervju (över internet eller telefon) om hur det är som person att ha ocd? (Självklart går det att vara anonym!) Jag vet ju redan vad och hur det är att vara närstående i en familj med ocd, men just det hur den drabbade personen som lider/lidit av ocd känner sig?

    Tack på förhand.

  • Anonym

    Absolut inget fel i att söka hjälp, jag trodde dom skulle spärra in mig på en gång när jag var där. Självklart sjukdomen som gjorde det. Efter att jag "kommit" ut med det så känns det mycket lättare, slippa gå runt med en "hemlighet"

  • Anonym
    juuuliak skrev 2011-01-12 13:58:30 följande:
    Hejsan! Jag har en närstående som lider av ocd från att jag blivit född. Nu håller jag på att göra ett arbete i skolan om just detta och skulle vara väldigt tacksam ifall någon skulle vilja ställa upp i en intervju (över internet eller telefon) om hur det är som person att ha ocd? (Självklart går det att vara anonym!) Jag vet ju redan vad och hur det är att vara närstående i en familj med ocd, men just det hur den drabbade personen som lider/lidit av ocd känner sig?

    Tack på förhand.
    Skulle kunna göra det. Om vi gör det över nätet har svårt att få ihop kvalitet tid på telefon.
    Kan ju göra ett försök. Kan vara svårt att formulera sig och få ord på känslorna.
Svar på tråden OCD?