Anonym skrev 2011-01-01 23:21:11 följande:
Tycker du ska testa ringa och prata med dom. Det kommer säkert kännas bättre efteråt.
Det är ju inget liv att behöva kontrollera allt alltid tillslut och absolut inget om man ska vara isolerad ifrån allt :S
Så sant...börjar känna mig nere nu också pga. det, och för ett par dagar sen hände en grej när min sambo passade yngsta barnen. Jag låg och sov på fm., min sambo var ledig och jag passade på att ta igen sömn (då jag tar båda barnen varje natt plus ammar fortfarande på natten).
Vår minsting var själv i vardagsrummet bredvid julgranen och tuggade på ett papper och min sambo stod i badrummet och rakade sig!!! Blev rasande.
Sambon sa att han kollat då och då. Men hallå- ungen krypet snabbt ju! Snabbare för varje dag. Tyckte det var så nonchalant, särskilt då han vet hur orolig jag blir, fick panikångest över det, skällde ett tag på sambon och konstaterade att jag nog aldrig vågar lämna sonen själv med honom förrän han är runt 2-3 år!!!
Älskar mina barn över allt annat- men jag behöver också lite egentid för intressen och annat...
Pappan jobbar natthelg och då får jag inte mycket avlastning, så då måste allt göras här hemma på kväll med nattning och allt ev. tröstande och matande på natten.
Jag drömmer om att kunna hinna sjunga, spela och måla tavlor igen, gå nån kvällskurs på universitet.fika med vänner, skogspromenader....men mest av allt- HARMONI.