Äggdonation vs. Adoption

Gjorde ett ännu försök till att förstå hur du menar, trots mitt inlägg nr 41, för jag har svårt att förstå hur du menar. Redogör gärna – eller strunta i det

Tack tack
Det är jätteintresant att höra hur ni alla tänker
Intressanta frågor kring något som vi alla så gärna vill ha/har kämpat för!

Nu har jag bara läst ts än så länge, men jag svarar på ts till att börja med.

Nja, alltså funderingarna hann aldrig komma så långt... Men om det hade varit det problemet och adoptionsköerna varit så här gigantiska då, inför första barnet, så hade det absolut varit ett alternativ!

Jaha, du menar embryodonation? Hm... Det känns ännu lite mer avlägset måste jag erkänna, men samtidigt, när man tänker på små fåcelliga embryon som ligger och skrotar i en frys så... De "är" ju ingenting ännu. Jamen varför inte? Varför skulle det vara nåt "fel" med det? Om man bortser från att man aktivt skapar ett barn med två "tomma/främmande" sidor av den biologiska släkten, till skillnad mot spermie- eller äggdonation där man bara har en.

Nu har det inte varit aktuellt för oss, men det jag känner som nackdelen med just med donation är att man medvetet skapar barn som aldrig någonsin kommer att leva med sina biologiska föräldrar. Medvetet. Och andra sidan har de alltid haft det bra, de har aldrig blivit övergivna, aldrig haft många vårdare, behövt byta miljö och ofta land osv osv som andra adopterade barn får. De är "bara" resultatet av ett medvetet val och av en donation av små, små kroppsceller som vi på sätt och vis strör omkring oss dagligen... Inte könsceller då men t ex hudceller. Så, varför skulle det behöva vara en stor grej, egentligen?

Det jag känner som fördelen med "vanlig" adoption i jämförelse är att det redan är barn som finns. Det är redan existerande barn som behöver nya föräldrar. Nackdelen med "vanlig" adoption är fördelen med donation: det är existerande barn som farit dåligt.

Jag kan delvis hålla med (jag skulle ha svårt att slänga frysta embryon) - och samtidigt inte alls. För, alltså, att ett ägg befruktas och börjar dela sig händer ju mycket oftare än kvinnor föder barn eller får missfall... Det är ju ingen egentlig början till livet förrän ägget inplanterats i livmodern. Barn kan inte utvecklas i en låda... Alltså känns jämförelsen med abort lite som att jämföra äpplen med päron bara för att de båda har kärnhus och ungefär samma storlek.

Mnjae... Alltså, jag tänkte först samma sak. Man brukar ju säga typ 30% per IVF-försök snarare. Sen erinrade jag mig att det faktiskt finns de som, vid ett enskilt försök utifån hur embryot ser ut, kan få så höga chanser som 60% chans att lyckas vid just det försöket. Betalar man 50 000 spänn för ett enda inplanerat embryo så antar jag att de inte nöjer sig med sämre embryon än femtioprocentare, och att det är det som ts menar?

Det stämmer, vid bra kvalitet som leder till en blastocyst (5 dagars embryo) så leder ca 50% av alla återföringar till en graviditet. Vid äggdonation utomlands kan den siffran vara ännu högre, dels pga av att äggen ofta kommer från unga kvinnor och dels för att man ofta sätter tillbaka 2 eller 3 embryon.

Vid traditionell IVF med 2 dagars embryon så ligger det vanligtvis runt 30-35%.

...och man kan få individuellt högre odds även där, ända upp till ca 60% chans att lyckas med ett fyrcelligt embryo.

Fast fler embryon ger inte större chans utan fler chanser ger i slutändan större chans då det är många fler aspekter som skall stämma än enbart embryot.

Om de högre oddsen är individuella så kan man ju inte veta om dem innan och alltså inte utgår ifrån det då man väljer IVF eller adoption sett ur en ekonomsik aspekt.

Vad jag läst så har vissa kliniker gått ifrån blastocytodling numera och således kan de ju inte ha gett så goda chanser sett till den stora massan.

Vilka kliniker är det som har gått ifrån blastocystodling? På min klinik (ej äggdonation) så ligger oddsen på 55% med blastocyst och 35% med 2 dagars. De har dessutom lika fina odds med frysta blastocyster och ca 85% av dem klarar tiningen. Jag vet att vissa kliniker inte investerade i den nya frystekniken och därför fick väldigt dåliga odds på frysförsöken. Blastocystodling lämpar sig enbart om man får minst 5 fina embryon på dag 2 så det är inte för alla.

Odds är ju just odds och man kan aldrig veta om resultatet eller kostnaden innan då det inte finns några garantier. Även om oddsen är jättedåliga kan man lyckas på första försöket och även om oddsen är jättebra så kanske man aldrig lyckas. Precis som man kan slå en sexa flera gånger i rad eller inte alls när man spelar tärning.

Fler embryon ger högre odds per försök vilket jag måste säga efter att ha gjort 6 återföringar inte är helt fy skam för även om det bara är ett frysförsök så är det en fysisk och mental påfrestning.

Nu hittade jag studien jag var på jakt efter, det gnagde nämligen lite i huvudet i frågan om odds vid återföring av 2 embryon istället för 1. Jag hade nämligen för mig att många svenska kliniker har förvrängt resultatet lite för att promota att man i Sverige bara får ett embryo. I den största svenska studien som har gjorts i frågan med över 600 deltagare så visade det sig att fler kvinnor som fick 2 embryon tillbaka samtidigt fick barn än de kvinnor som fick först ett färskt och sedan ett fryst embryo. Skillnaden är inte jättestor men ändå påtaglig. Dock var det betydligt fler tvillingar (ca 25%) i gruppen som fick 2 embryon.

I studien fick hälften av kvinnorna 1+1 embryon och hälften fick 2+0 embryon. Studien visade att 128/330 (38,8 procent) födde minst ett levande barn i 1+1-embryogruppen och 142/331 (42,9 procent) i 2+0-embryogruppen.

Ämnet är väl lite OT, jag blir bara lite störd på att många kliniker i Sverige faktiskt ljuger för sina patienter. Det är väl bättre att säga som det är, lite sämre odds men bättre ändå för man minskar riskerna med tvillinggraviditeter.

Men det personliga valet mellan donation eller adoption handlar nog sällan om pengar utan mer om vad hjärtat säger och vad man mentalt mår bäst av. Jag tycker att båda är underbara vägar till ett barn.