Äggdonation vs. Adoption

Forskning är alltid en djungel och alla studier kan vinklas. Har läst studier som visar på motsattsen. Tror att CvL har gått ifrån långtidsodling, om jag minns rätt.

Det är klart blatocyster har bättre chanser, det tror jag i princip alla kliniker utomlands är överens om. Sverige ligger som bekatn något efter när det gäller fertilitetsbehandlingar. Fortsätter man odla till blatocyst ser man ju vilka som fortsätter dela sig på ett fint sätt dvs innan man sätter in dem i livmodern. Sätter man in ett 4 celligt vet man ju helt enkelt inte hur det kommer utveckla sig. Det är mer av en chansning....

Anledningen till att alla svenska kliniker inte vill använda sig av femdagarsodling är så vitt jag förstår det att den totala chansen per behandling inte anses öka? Eller är jag ute och cyklar? Ett värmeskåp är inte lika bra miljö för ett embryo som en livmoder, så risken finns att bra embryon som skulle kunna ha blivit ett barn förstörs helt i onödan under långtidsodlingen. MEN om embryona överlever som de ska och man får tillbaka en blastocyt så är den generella chansen att den är ok, sätter sig fast och fortsätter att utveckla sig större än om man hade fått en tvådagarsodlad, eftersom tvådagarsodlade är mer öppna kort än femdagars.

Jag vet att det förekommit även på kliniker som egentligen inte långtidsodlar, att man gjort undantag och långtidsodlat efter flera/många (jag minns inte hur många det var) misslyckade försök med "toppembryon". Då har det kunnat visa sig att de som såg bäst ut efter två dagar, tacklade av och några som såg så där halvdana ut vid två dagar tog sig och var de bästa efter fem dagar. De som annars hade hamnat i frysen (och riskerat att dö pga det) eller kanske t om helt kasserats.

Kanske att chansen är något större för en graviditet om man sätter in flera embryon... Kanske inte. Det känns ju rent logiskt som att det borde vara så, eftersom man har fler chanser till att ha fått embryon som fortsätter att utvecklas och förmår att sätta sig fast. Om problemet sitter på embryonivå och det gör de ju oftast. Och andra sidan ökar risken till flerbördsgraviditeter - som i sin tur är riskgraviditeter med risken att alla barnen dör! Barn som kanske hade överlevt om man bara satt in ett embryo i taget. Hellre ett förlorat embryo "i onödan" än två eller tre förlorade barn...

Ja, det är då inte lätt att veta... Och varje klinik talar sig förstås varm för just det sättet de valt. Jag är inte så insatt men... Ljuger verkligen kliniker? Menar de inte att oddsen för ett levande fött barn inte ökar om man sätter in fler embryon, eller?

Nej, alla klinker varken utomlands eller i Sverige är överens om det och Sverige ligger relativt långt fram inom IVF-forskning.

Jag tror inte kliniker ljuger men alla forskare blir salig på sin passion Förstår inte din sista mening med så många inte i Men jag svarar ändå. Som jag har förstått det så menar man att chansen för ett levande barn i famnen ökar med antalet försök inte antalet embryon. Dock enbart upp till ett visst antal försök (om jag minns rätt var 6 försök ungefär) sen ökar sannolikheten för att man tillhör den grupp som sällan lyckas inom rimligt antal försök.

Vetskapen i Sverige (eller snarare viljan att "ta in" den vetenskapen) kring immunologiska faktorernas påverkan i fertilitetssammanhang är långt på efterkälken. Det handlar inte bara om att befrukta ett antal ägg, det handlar även om att få detta att fästa i livmoderns slemhinna. Och där ligger vi i lä kan jag säga. Men du får ju gärna tro att man på KS Huddinge (gällande ÄD) ligger "bra" till. Känner till fyra par som gjort TRE misslyckade försök vardera innan man ö.h.t valt att göra sköldkörtelprover på KS. Två av dessa par besökte en klinik utomlands och tog nödvändiga prover (enl kliniken) , fick utskrivet trombyl och kortison och blev gravida SAMT födde friska barn efter ett försök vardera Så nej, i Sverige vill vi gärna tro att vi ligger i framkant. det kan jag hålla med om.

Jag har iom våra 11 försök haft långa OCH ingående samtal med flertalet av Sveriges kliniker om just immunologiska faktorer då vi funnit det hos mig. Och alla läkare jag pratat med deltar i forskning och åker regelbundet på konferanser världen över om just infertilitet och allt det forskningen rör. Detta är ett nytt och mycket komplicerat område (och då inte enbart att forska runt utan även i behandling) enligt min läkare på St Göran. Men visst fanns det andra läkare som ansåg att det inte alls hade betydelse tex Falun och Carlanderska men de flesta ansåg att det hade betydelse.

Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att man utomlands oftast har en privatiserad sjukvård och iom det får allt man pekar på och önskar. Så även i Sverige, när man går privat och betalar själv. ÄD på Huddinge är inte privat och iom det kan det finnas restriktioner då många av dessa prover är dyra, andra inte. Minns att ett prov tog en vecka att odla fram iofs inte någon immunologisk faktor men likväl ett extra prov.

En annan mycket viktig aspekt att ha i åtanke är det etiska inom sjukvården. Sverige har mycket höga etiska krav på den vård vi ebrjuder tillskillnad ifrån en hel del andra länder. Det etiska kan även komma i kläm när privata plånböcker öppnas och kraven är stora. Tex valet att sätta in långt över två preembryon samtidigt.

Sköldkörtelprover skall vara standard prover som tas redan vid fertilitetsutredningen. Att skriva ut Trombyl och kortison kan diskuteras i det oändliga utifrån forskningsresultat. Kortison kan tex utlösa latent liggande diabetes och ger i princip alltid graviditetsdiabetes och sätter alltså kvinnasn hälsa på spel. Etiskt försvarbart?

IVIg är en annan "vanlig" behandling utomlands som för bara några år sedan tyvärr smittade  endel patienter med Hepatit C, vilket är en sjukdom som nästan alltid leder till lever cancer. Förhoppningsvis är denna risk borta nu. IVIg hjälper endast 1 av 11 kvinnor med MF problematik. Vidare så kosta re nbehandling uppemot 10 000kr om jag minns rätt. Men det är trots allt en mycket speciell behandling att pumpa in framrenade antikroppar från en annan människa enbart för att bli gravid, inte för att rädda liv. Etiskt försvarbart?

Trombyl är en annan vanlig behandling som bla Fallun använder sig av redan vid återförande. Enligt läkare jag pratat med bör det ges först vid konstaterad graviditet så at tden första fosterutvecklingen får ske i fred. Detta då man sett at tdet kan ge fosterskador så som fel på förslutningen i ett av hjärtatskärl so mför blodet tillbaks. Den läkaren ansåg att ett tidigt missfall är bättre än ett skadat barn pga läkemedel. Etiskt försvarbart?

 

 

Så nej det är inte alltid Sverige ligger efter - ibland väljer svenska läkare att arbeta mer etiskt än andra. Bra eller dåligt? Jag anser i vartfall att all sjukvårdspersonal har ett starkt etiskt ansvar för ibland är vi som patienter för egoistiskt trångsynta för vårt eget bästa.

Men visst handlar det om att preembryot även skall fästa vilket jag påtalat ovan i valet om ett eller två preembryon. Slemhinnan är en jätte viktig faktor och alla hormoner i det stora kroppsmaskineriet.

Jag läste igenom ditt inlägg snabbt och svarar kort- för nu.

Jag undrar hur etiskt försvarbart det är att ö.h.t låta en kvinna gå igenom tre hormonstimuleringar med i stort sett noll chans att bli gravid pga dessa faktorer? Hormonbehandlingarna är iof omdiskuterade hur stor risk det är att dessa i framtiden kan orsaka eller "trigga" cancer. Det man enl bröstcentrum är överens om är at det finns ett samband, men man kan inte klargöra hur det sambandet ser ut. I Sverige tolkar man mig veterligt skölkörtelprover något annorlunda än de privata klinikerna utomlands, vilket iaf i dessa fall innebar att de haft minimal chans till graviditet. Skölkörtelvärdet förändras även när man blir behandlad med hormonerna inför behandling och BÖR kollas upp innan återföring av embryo. Sköldkörtelvärdet ökar vanligtvis, som du säkert vet. Det ökar även fort när man väl blir gravid och därför kommer dosen levaxin behöva ökas på. Privata kliniker tar nog till sig denna inromation bättre (även privat i Sverige) ang immunologiska faktorer, med tanke på att de vill ha en hög succesrate och även en succesrate som leder till friska barn. Det är ju i princip ngt som klinikerna har som grund, att friska barn ska födas. Kortison ges i väldigt små mängder ex 5mg, och trappas ner i vecka 12. Ingen jag känner till som använt kortison har drabbats av komplikationer med sådana små mängder under så kort tid in i graviditeten. Det ska i princip hjälpa embryot att fästa. Det finns inga belägg för att barnen ska bli skadade om felet så at säga ligger i kvinnans immunologi och inte i ägget 8vilket förstås är svårt att veta, det kan jag hålla med om) MEN när en kvinna som försökt bli gravid eller drabbats av flertalet missfall börjar använda treombyl eller heparinbehandling & plötsligt blir gravid och föder ett friskt barn, kan man som sagt ifrågasätta om det var värt att utsätta kvinnan för så mng behandlingar när lösningen var rel enkel. ALLA fertilitetsbehandlingar innebär risker och de allra flesta par tar den risken för att bli en familj. Jag tror alla vet om att det finns risker, men de tar den.  

De privata klinikerna som har ett GOTT rykte vill förmodligen inte heller riskera att ngt händer vare sig kvinnan eller barnet. Inget bra PR.

Kan tillägga att man vid Huddinge fullkomligt var likgiltiga över de negativa resultaten och ett par fick rätt gentemot vården de fått där genom (HSAN? eller vad heter det) & tilldelades ett extra försök utan kostnad med tanke på hur väl de klantat sig.

Huruvida Huddinge gjort rätt eller fel i alla fyra fallen är svårt att gå in på när man endast har parens version. Klart är ju dock att det inte har med forskning att göra när de helt missat att ta sköldkörtelprover iom att det är något man annars lämnar ofta.

Ang fosterskador så menade jag inte att barnet löper ökad risk för missbildat hjärta pga preembryot eller de imminologiska faktorerna i sig utan att vissa läkemedel tex Trombyl i sig kan ge fosterskadorna. Men visst många friska barn föds trots att risken är ökad och det är bara för dina vänner att glädjas över att just deras barn slapp fosterskador.

Ang Trombyl så tycker inte jag det är helt enkelt att rakt av säga att det är etiskt försvarbart att behandla en kvinna med ett läkemedel som man vet kan ge fosterskador om det ges för tidigt i graviditeten. Det är för mig stor skillnad att utsätta en vuxen kvinna som gjort ett eget medvetet val för vissa risker. När kvinnan blir så desperat ego att hon är villig att göra i princip vad som helst för att uppnå en graviditet att hon struntar i riskerna det medför för fostret, sitt ofödda barn så tycker jag inte längre att alla behandlingar som finns är etiskt försvarbara. Här anser jag att svenska läkare tar sitt ansvar i stor utsträckning genom att ibland bromsa när risken blir för stor trots att det finns forskning som visar på bättre resultat.

Det jag menar är att min uppfatt ning är att Svensk forskning håller mycket högnivå inom IVF men att Svenska läkare väljer mer etiska behandlingsmetoder även om det ger något lägre resultat.

Då vet du säkert också enl forskningen att endast doser över 100  kan ge fosterskador (trombyl) och de flesta kliniker ordinerar 75. Ska försöka hitta det imorgon och lägga in länken.

Där är det nog svårt att dra en absolut gräns och säga endast däremot så är det självklart så att man forskat fram en gräns och lagt sig under den. Det jag ville framhålla är att Trombyl kan vara farligt at tge för tidigt i en graviditet, vilket görs på kliniker och på eget insiativ av kvinnor som genomgår IVF.

För min del behöver du inte leta fram länken, jag tror dig. Och min poäng var ändå inte detaljer utan att visa på med olika exempel att Svensk forskning visst ligger långt fram inom IVF trots att det ibland som gemeneman inte ser så ut, utåt iom att det finns många aspekter och val i olika länder tex etiskaval och om det rör sig om privat eller finansierad vård.