Ja Jojjo, ta hand om dig nu! Bra att du får gå och prata med någon, man behöver det ibland. Jag hoppas så otroligt mycket för dig nu! Du var den första jag såg få ett plus här i tråden när jag först hittade hit, och blev så ledsen för din skull när det inte ville stanna. Det bara SKA vara er tur nu!
Jojjo - Yaay! Vad skönt att det verkar gå bättre och att du mår bättre denna gång. Håller tummarna för fina befruktade ägg imorgon, och väntar spänt på morgondagens uppdatering :)
EGO: Sprutdag 2 idag! Skönt att äntligen vara igång med nästa fas... Går ganska bra med sprutorna, men spänner mig EFTER att jag stuckit in nålen, och trycker nog in vätskan lite för snabbt egentligen.. Igår började det svida efter att jag dragit ur nålen igen, och fortsatte göra det flera timmar :S. Idag känns det mindre. Hela magen känns svullen och putig, men det tyckte jag den gjorde redan innan jag började med sprutorna? Undrar varför.. eller så inbillar jag mig? Ni som fått svälld mage av sprutorna, hur länge hade ni sprutat då?
För övrigt har jag haft problem med minnet fr.a. de sista dagarna, börjar nästan bli lite läskigt :P. Och svettningarna/värmen om nätterna kvarstår ännu... blä!
Förstår att det är tufft Jojjo! Bra att ni kommer iväg på en minisemester nu, och att du snart har kuratorstid. Om ni inte orkar kämpa mer och inte är intresserad av alternativen, så får ni fylla livet med annat som kan förgylla tillvaron! Jag känner ett barnlöst par (vet ej om det är frivilligt eller ej) och de gör allt möjligt tillsammans som de tycker är skoj/trevligt! Reser mycket, mestadels inom Sverige men också i Europa, går på föreställningar, konserter etc., lägga mycket tid på hobbys och träning som de tycker är kul (det mesta tillsammans). Sen vet man aldrig vad framtiden har att bjuda på, det kanske plötsligt blir ett barn iaf, även om man inte räknar med det. Kram! (hoppas vi får en liten uppdatering då och då även om det inte blir barn 
)
Lavinia - skönt att höra ifrån dig och se att åtminstone graviditeten går bra! Alla lyckotummar och kramar till dig!
Hade 9 äggblåsor vid VUL i fredags och fick igår ut 8 ägg. 6 av dessa befruktades, men 2 fick kasseras. Så kvar har vi 4 fina ägg! Trots det låga antalet så ville de långtidsodla dessa, så på söndag blir det ET!
Tack ska ni ha! Hoppas verkligen på detta...
Har 
at! 
Förra helgen hade jag nästan gett upp, tyckte det var skitjobbigt att leva i ovisshet! ovh inga tecken åt något håll. Valde till sist att tjuvtesta i måndags kväll, och ta mig tusan där gick att ana ett streck! Samtidigt började symtom dyka upp. Onsdag morgon testade jag igen, med synligare och tydligare resultat :). Under veckan har jag haft mycket påtaglig växtvärk! Precis så att jag klarat mig utan värktabletter, men inte långt ifrån! Har sedan i torsdags också varit rapig, lite gasig, hungrig, kissnödig etc. Och idag var det officiell testdag, och fick ett starkt fint streck på testet! Nu är det bekräftat :D. Men det är fortfarande lite svårt att ta in, men känns underbart!
I torsdags hade maken köpt ett 2-pack nappar istället för blommor 
53 cm och 3810 gram.
Jojjo - VUL gick bra men var samtidigt en besvikelse... Läkaren var försenad + glömde bort oss och jag mådde illa som fan! Drygt en timme försenat fick vi komma in och det var väldigt snabbt avklarat, kom mig inte ens för att fråga efter en bild :S. Har inte mått så psykiskt bra den senaste veckan så hade verkligen behövt en positiv upplevelse där, men men... Hoppas bara illamåendet ger med sig snart! Första träff med BM på torsdag, det ser jag fram emot.
Ang. äggdonation så är det för mig inget alternativ, men det är ju så väldigt olika hur man tänker/känner. Jag personligen klarar inte tanken på att vårat barn skulle vara en genetisk mix av min man + någon annan (oavsett de aldrig ens träffats), medans mamma tänker att hellre 50% "oss" än 0% (iofs tänkte hon vi kunde ta hennes ägg = 75% oss medan jag tycker det känns helt makabert!). Så där tänker vi helt olika. Har faktiskt ingen aning om hur min man tänker där :P. Men för mig är ju adoption det självklara alternativet som jag fortfarande hoppas på i framtiden, om det inte vore det kanske jag hade tänkt annorlunda. För det viktigaste är ju ändå att vi får barn. Så, för min del handlar det om att adoption går före, men om äggdonation var vårt enda alternativ hade jag såklart kört på det.
Adoption är ju ett känsligt läge även för barnet, det är viktigt med anknytningen och att man verkligen kan älska barnet så som ett biologiskt. Jag är helt säker på att jag skulle göra det, så för mig känns det inte konstigt alls. Självklart skulle vi vara öppna om adoptionen för barnet. Där kan jag tycka det känns svårare att berätta för sitt barn att man har fött det, men inte har någon genetisk koppling.
Men som sagt, hade jag varit i er situation, där adoption känns otänkbart för båda parter, och det känns viktigt att bära och föda barnet, då hade jag absolut funderat över äggdonation om det var det som gällde för oss.
I dagsläget mår jag dock piss av att vara gravid, och adopterar nog gärna nästa gång :P. Tror dock att få uppleva en graviditet och föda fram sitt barn borde vara något av det häftigaste man kan vara med om, så det är bara att bita ihop och vara tacksam för att jag nu kommer få uppleva det.
Jezzi - välkommen tillbaka till tråden även om även jag önskar det vore i den andra ;). Jag hoppas för er skull att det tar sig innan det blir dags för IVF, eller annars att IVF fungerar för er som det gjorde för oss. Räkna dock inte med att ni kommer igång med nåt IVF förrän under hösten... Om ni tänkt er 3 månader sen vårdgaranti, så kom ihåg att många har semesteruppehåll, sen i kontakt med ny klinik kan det trots allt dröja aningens att få ett första möte, sen ska det passa in med var man är i cykeln. Vi var inställda på IVF efter sommaren/början på hösten - vi fick första mötet i början på november, och pga min cykel och juluppehållet kom vi inte igång med behandlingarna förrän kring jul. Fullt så länge borde det dock inte behöva dröja för er om ni kör vårdgarantin och går till nåt ställe med korta väntetider. Lycka till oavsett!
Jojjo - utifrån din beskrivning av situationen/måendet så tänker jag att det trots allt kanske inte vore så dumt om du fick komma till någon, då med t.ex. KBT-inriktning. Vid depressioner, stress och annat är det sånt som hjälpt mig bäst. Det gäller bara att hitta rätt person att prata med. Visst, det gör inte att du plötsligt blir gravid, men det kan faktiskt hjälpa dig att må bättre och kanske hitta dig själv igen, vilket trots allt är viktigast.
EGO - mår bättre. Det värsta illamåendet är borta även om jag fortfarande kräks ibland. Dock är den fruktansvärda och obehagliga mättnadskänslan kvar :S, och fortfarande problem med mat, dryck och dofter. Men jag mår bättre och har så smått kunnat njuta av situationen, fr.a. nu när vi flyttat till större och finare lägenhet :) (fortfarande kartongkaos dock). Är tillbaks och jobbar 100% även om det är aningens mer än jag egentligen orkar med. Skönt med lite röda dagar! Längtar till UL om 2 veckor.
Skönt att höra Jojjo! Hoppas du fortsätter i samma riktning och att ni får en riktigt fin sommar! :)
Härligt Jojjo att ni är på gång igen! :) Håller absolut tummarna här!
Här har jag hunnit bli mamma :), vår lille (okej, stora...) son föddes för ca 4 veckor sen. Mådde piss efter förlossningen (fysiskt), men nu så är det bra :).