mallanis

Äldre 2 Sep 13:38

13442 svar

Vi över 30 som längtar efter första barnet

Finns det fler som är över 30 som försöker få ert första barn?
Här kan vi som längtar efter att få pluss på stickan och äntligen få en knodd och titeln förälder prata!

Kanske har ni precis upptäckt att den berömda klockan gör sig påmind eller så har ni försökt ett tag och vägen dit kanske inte var så spikrak som man hade hoppats på.

Vill ni göra sällskap? Diskutera smått som stort och peppa varandra tills vi förhoppningsvis sitter där med en liten i famnen!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-04 12:31
Fortsättningstråd för oss 30+ are som plussat, här kan vi fortsätta babbla:

www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56466903.html

Polarlantis

Äldre 28 Nov 21:27

#1451

ceke skrev 2010-11-28 21:21:33 följande:

Sen önskar jag dig lycka till att inte känna så mkt första månaden

Hehe.. (liiite ironiskt, för anar att du kommer känna efter mer än någonsin förr, hihi...) Men definitivt ett stort ärligt lycka till med bebisverkstan!

Jo men tjena...kommer gå sååå bra att inte känna och tänka hela tiden...hmmm...Känner redan efter för jag har ätit antibiotika under ÄL...så liten chans finns det ju att det redan hänt ngt...
Tack så mycket för support, det känns fint att kunna hänga här :)

acinna

Äldre 28 Nov 21:28

#1452

Tack!
Denna hösten har inte varit nådig mot oss. Tog ut spiralen i somras och gav oss den på att nu ska vi bli föräldrar. På första försöket lyckas vi, men i vecka 5+2 får jag blödningar och åker till akuten. Mitt hcg var då på 305, och två dagar senare låg det på 175. Fick diagnosen "pågående missfall" och de lovar att följa mitt hcg tills det var under 5. En vecka senare var mitt hcg på 405, och min sambo blev vansinnig för det enda vi får höra av sjukvården är "Vänta, vänta, vänta..." Han lyckas få till en jourtid samma kväll på sjukhuset 6 mil iväg, och läkaren gör ett nytt VUL, men kan inte se fostret. Fortfarande får vi beskedet att vänta. Dagen därefter får jag störtblödning och den håller i sig i tre dagar. Nästa hcg har också ökat och nu börjar läkarna också bli oroliga, för nu är det inte "Vänta, vänta, vänta" längre. Fick beskedet att först blir det skrapning, hjälper inte det så blir det titthålsoperation, och hjälper inte det så blir det cellgifter. För något foster kan de inte hitta.
I vecka 9+1 blev jag inlagd och skrapad. Nu är det äntligen över, eller... Nej, då. Hcg-provet 4 dagar senare har ökat igen till nära 1600... De ringer till mig mindre än 1,5 timmar innan jag ska stå på jobbet och hålla föräldramöte, men min sambo är underbar och kör mig dit (4 mil!) och väntar på skolan tills jag är klar. Dagen därefter är det dags att träffa läkaren igen och proven ökar igen. Blev inlagd 13.00 samma dag. Är då i vecka 9+6. Läkaren lyckades då slänga ur sig att det kan vara utomkvedes, men att äggledaren brukar spricka i vecka 7...
25 timmar senare blir jag titthålsopererad i magen, och jajamän, det var utomkvedeshavandeskap. Men, men... Läkarna tyckte det var konstigt att jag inte hade ont, utan bara en obehagskänsla i vänster sida. Jag var då överlycklig över att allt gått bra, och att jag fått kämpa med sjukvården från vecka 5+2 till 10+0 gör mig bara så matt.
Hoppas ni orkat läsa, men jag tror att ni får en inblick i varför vi längtar ändå mer efter att få bli föräldrar och få ett syskon till vårt "april-barn -11" som vi tyvärr aldrig fick träffa...

Polarlantis

Äldre 28 Nov 21:30

#1453

acinna skrev 2010-11-28 21:28:07 följande:

Tack!
Denna hösten har inte varit nådig mot oss. Tog ut spiralen i somras och gav oss den på att nu ska vi bli föräldrar. På första försöket lyckas vi, men i vecka 5+2 får jag blödningar och åker till akuten. Mitt hcg var då på 305, och två dagar senare låg det på 175. Fick diagnosen "pågående missfall" och de lovar att följa mitt hcg tills det var under 5. En vecka senare var mitt hcg på 405, och min sambo blev vansinnig för det enda vi får höra av sjukvården är "Vänta, vänta, vänta..." Han lyckas få till en jourtid samma kväll på sjukhuset 6 mil iväg, och läkaren gör ett nytt VUL, men kan inte se fostret. Fortfarande får vi beskedet att vänta. Dagen därefter får jag störtblödning och den håller i sig i tre dagar. Nästa hcg har också ökat och nu börjar läkarna också bli oroliga, för nu är det inte "Vänta, vänta, vänta" längre. Fick beskedet att först blir det skrapning, hjälper inte det så blir det titthålsoperation, och hjälper inte det så blir det cellgifter. För något foster kan de inte hitta.
I vecka 9+1 blev jag inlagd och skrapad. Nu är det äntligen över, eller... Nej, då. Hcg-provet 4 dagar senare har ökat igen till nära 1600... De ringer till mig mindre än 1,5 timmar innan jag ska stå på jobbet och hålla föräldramöte, men min sambo är underbar och kör mig dit (4 mil!) och väntar på skolan tills jag är klar. Dagen därefter är det dags att träffa läkaren igen och proven ökar igen. Blev inlagd 13.00 samma dag. Är då i vecka 9+6. Läkaren lyckades då slänga ur sig att det kan vara utomkvedes, men att äggledaren brukar spricka i vecka 7...
25 timmar senare blir jag titthålsopererad i magen, och jajamän, det var utomkvedeshavandeskap. Men, men... Läkarna tyckte det var konstigt att jag inte hade ont, utan bara en obehagskänsla i vänster sida. Jag var då överlycklig över att allt gått bra, och att jag fått kämpa med sjukvården från vecka 5+2 till 10+0 gör mig bara så matt.
Hoppas ni orkat läsa, men jag tror att ni får en inblick i varför vi längtar ändå mer efter att få bli föräldrar och få ett syskon till vårt "april-barn -11" som vi tyvärr aldrig fick träffa...

men fy så hemskt! Så många kramar jag bara kan uppbringa till er!!!

ceke

Äldre 28 Nov 21:30

#1454

Gris78 skrev 2010-11-28 21:23:04 följande:

Jag säger det samma, smyg på ba! Välkommen...:)

Cekes man - ja den enda jag sett hitintills som jag kan tänka mig är HTC Desire Z, en större version på Ericssons X10 mini pro. Har en ericsson nu så jag är inte jätte övertygad om att jag vill ha en ericsson igen.
Vet inte om det är jag som har konstig smak eller om telefonmarknaden är sketdålig då jag bara har hittat en enda kandidat som "hoppar på mig". X10 mini pro är jag lite tveksam till.....
Vill ha en android som är smidig för en annan med lite längre naglar och inte driver en till vansinne. Min sambo har en samsung vill sitt jobb och det är den största skit till telefon jag någonsin skådat. Aldrig en Samsung!!

Antar att en android utan surf (ringer med Telia) är rätt trist eller? - har inte koll på vad internet per tfn kostar och vet inte hur stort mitt behov av det egentligen är.... Kostar det inte en smärre förmögenhet så kan man ha det ändå. Tjänsten kanske växer på en, vem vet.. - vad ringer ni/du med?? något förslag på tfn kanske??

Oj..............nu blev det mer tfn snack än vad jag planerat
Frågade min snubbe om när han tyckte att jag ev skulle testa om inte mens dyker upp snart (tänk om värken och mensen håller sig borta för att jag lurar mig själv utan att veta om det??) Han svarade helt kallt, " om en vecka, då är man mer säker på resultatet" Visserligen sant men va f...........................!

Hehe, gubben min en htc desire som han är supernöjd med.. och han letade runt ett tag innan han valde.. och jag har en xperia mini pro som jag är nöjd med.. Han tycker du ska skaffa en htv

Ett STORT HETT tips är att skaffa ett tilläggsabonnemang för surf som gör att du betalar en viss summa varje månad och då får surfa så mkt du vill. Kan säga att det är SVINDYRT att surfa utan ett sånt tillägg. jag gjorde det i 2 dagar och det kostade mig 700 kr!!! Galet dyrt...

Klart du ska kunna surfa med en android! Kolla med telia om de har nåt tillägg för sånt, eller byt

Jo, nu säger gubben att du ska kolla på mobil.se/tester.. tydligen en bra sida för mobiltester..

Hm. Jäklar va dessa karlar är lugna av sig! Sist när jag ville (och gjorde så) efter 13 dagar sa min man att "det är väl alldeles för tidigt??" Hm.. kommer du klara av att vänta?

ceke

Äldre 28 Nov 21:36

#1455

acinna skrev 2010-11-28 21:28:07 följande:

Tack!
Denna hösten har inte varit nådig mot oss. Tog ut spiralen i somras och gav oss den på att nu ska vi bli föräldrar. På första försöket lyckas vi, men i vecka 5+2 får jag blödningar och åker till akuten. Mitt hcg var då på 305, och två dagar senare låg det på 175. Fick diagnosen "pågående missfall" och de lovar att följa mitt hcg tills det var under 5. En vecka senare var mitt hcg på 405, och min sambo blev vansinnig för det enda vi får höra av sjukvården är "Vänta, vänta, vänta..." Han lyckas få till en jourtid samma kväll på sjukhuset 6 mil iväg, och läkaren gör ett nytt VUL, men kan inte se fostret. Fortfarande får vi beskedet att vänta. Dagen därefter får jag störtblödning och den håller i sig i tre dagar. Nästa hcg har också ökat och nu börjar läkarna också bli oroliga, för nu är det inte "Vänta, vänta, vänta" längre. Fick beskedet att först blir det skrapning, hjälper inte det så blir det titthålsoperation, och hjälper inte det så blir det cellgifter. För något foster kan de inte hitta.
I vecka 9+1 blev jag inlagd och skrapad. Nu är det äntligen över, eller... Nej, då. Hcg-provet 4 dagar senare har ökat igen till nära 1600... De ringer till mig mindre än 1,5 timmar innan jag ska stå på jobbet och hålla föräldramöte, men min sambo är underbar och kör mig dit (4 mil!) och väntar på skolan tills jag är klar. Dagen därefter är det dags att träffa läkaren igen och proven ökar igen. Blev inlagd 13.00 samma dag. Är då i vecka 9+6. Läkaren lyckades då slänga ur sig att det kan vara utomkvedes, men att äggledaren brukar spricka i vecka 7...
25 timmar senare blir jag titthålsopererad i magen, och jajamän, det var utomkvedeshavandeskap. Men, men... Läkarna tyckte det var konstigt att jag inte hade ont, utan bara en obehagskänsla i vänster sida. Jag var då överlycklig över att allt gått bra, och att jag fått kämpa med sjukvården från vecka 5+2 till 10+0 gör mig bara så matt.
Hoppas ni orkat läsa, men jag tror att ni får en inblick i varför vi längtar ändå mer efter att få bli föräldrar och få ett syskon till vårt "april-barn -11" som vi tyvärr aldrig fick träffa...

Usch va jobbigt! Och att de inte misstänkte utomkveds redan tidigare?!? Underligt. Tur att det "gick bra" i slutänden och att äggledaren inte sprack.. om jag förstod det rätt. Huva.. det där med utomkveds verkar läskigt! Och precis som allt annat som kan gå tok inget man har makt över...

acinna

Äldre 28 Nov 21:38

#1456

Polarlantis: Tack! Jag mår faktiskt riktigt bra, trots allt som hänt. Opererades 16 september.
Hur länge har ni funderat på barn och hur länge har ni försökt?

Kattflickan

Äldre 28 Nov 21:40

#1457

Oj,oj,oj Acinna! Klarade sig äggstocken? Utomkvedes brukar ju inte dröja så länge med att göra sig känd. Låter otroligt jobbigt! Hoppas det går vägen snart!

Gris78: När min syster blev gravid fick hon bruna flytningar när mensen skulle kommit, men sen kom ingen mens. Du har ju passerat BIM, så jag skulle säga att ett graviditetstest är säkert nu. Det är rätt få människor som inte testar positivt på BIM om de är gravida och du har ju passerat. Men du gör som du vill. Jag skulle ha svårt att vänta.

Min tant röd betedde sig lite skumt den här gången. Först två dar av sparsamma bruna flytningar och sen kom den igång. Men det var ju i tid iallafall. Planen är att testa nästa gång på julafton! Fast innan dess blir det äl-stickor och mys förståss!

Millan

Polarlantis

Äldre 28 Nov 21:40

#1458

acinna skrev 2010-11-28 21:38:03 följande:

Polarlantis: Tack! Jag mår faktiskt riktigt bra, trots allt som hänt. Opererades 16 september.
Hur länge har ni funderat på barn och hur länge har ni försökt?

Så skönt att du känner dig bra nu, jättehärligt att höra! Massor med lycka till!

Vi har inte funderat mer än några månader men ska börja försöka nu, pillermensen ska komma imorgon misstänker jag...Dags nu när man är 32 år!

acinna

Äldre 28 Nov 21:41

#1459

ceke: De misstänkte det redan från vecka 5+2, men eftersom hcg gick ner först så gjorde de inget åt det. Fick diagnosen "Pågående missfall", sedan MA (missed abortion) och sedan X (utomkvedes). Jag hade den konstiga känslan på vänster sida redan från början, men det var inget jag tänkte på varje dag.

ceke

Äldre 28 Nov 21:43

#1460

acinna skrev 2010-11-28 21:41:01 följande:

ceke: De misstänkte det redan från vecka 5+2, men eftersom hcg gick ner först så gjorde de inget åt det. Fick diagnosen "Pågående missfall", sedan MA (missed abortion) och sedan X (utomkvedes). Jag hade den konstiga känslan på vänster sida redan från början, men det var inget jag tänkte på varje dag.

Inte så lätt att tänka på.. eller veta vad det är om det nu känns nåt. Jag menar, var och varannan här inne skriver ju om att det känns i äggstockarna när de är gravida.. och ärligt talat känns det jättemycket i mina bara runt ÄL, så sånt är ju svårt att förstå sig på själv.

Hoppas ni får se ett plus snart igen och att den lille fester på ett bättre ställe då!!

Vi över 30 som längtar efter första barnet

INNEHÅLL