Vi över 30 som längtar efter första barnet
Jojjo77 skrev 2010-12-05 10:35:46 följande:
Fråga till er alla som använder ÄL-stickor. Börjar ni testa på den angivna dagen som står i instruktionerna, eller har ni andra teorier/erfarenheter om att börja tidigare/senare?ceke skrev 2010-12-05 01:01:12 följande:
usch.. sorry, det här kommer bli egoÄr ledsen, besviken, rädd, orolig och arg. Fick ÄL-utslag i onsdags kväll och vi har verkligen gjort allt vi kan för att baka bebis denna månaden. och då jag förra veckan fått veta att cystan är borta och allt ser ok ut, så har jag haft en sån härlig känsla av att allt kommer gå bra och att vi nog kommer kunna få barn ändå (är livrädd för att inte kunna få barn) och att min kropp kanske ändå funkar som den ska..
Tills nu i kväll... Var på en trevlig middag, men den slutade i tårar. Inte långt innan vi skulle åka hem, gick jag på toa. Och tro på fan att mina mellanblödningar börjat igen. Hallå!!! Det är ju inte ens 3 dygn sedan ÄL-utslag, vilket betyder att det är på tok för tidigt för de där nidisarna folk pratar om... När jag kom tillbaka till bordet satt de och pratade om barn... Paret vi var hos vet att vi vill ha barn, om cystan o allt.. men de tror väl att allt är i sin ordning nu när operationen inte behövdes etc. Så tja.. jag klarade helt enkelt inte av att hålla ihop mig själv och tårarna började rinna. Suck. Vilken sordi på en trevlig kväll.
Ärligt talat.. Måste det va så jäkla svårt? Kan inte allt bara va lätt ngn gång? Kan jag inte ens få tro i en månads tid att min kropp funkar som den ska?? Är rädd för att ringa gyn igen på måndag och bara bli avspisad att allt såg så bra ut för en vecka sen. Herregud, verkar svårt att bli med barn när man har ständiga mellanblödningar mellan ÄL och BIM.
Suck. orkar inge mer. Just nu känns det rätt svart. kanske ska börja med preventivmedel igen bara för att slippa den här jäkla pressen o oron. Liksom säga till min kropp att "jag skiter i om du funkar eller ej, nu är det ja själv som bestämmer att det inte ska bli nåt". Typ
Jag förstår exakt hur du känner att man bara vill strunda i allt, jag kom på mig för någon dag sedan att jag kände att jag var så fruktansvärt trött på allt.. det går till en gräns som man orkar, sen så orkar man inte mer.
ibland kommer man in i en dipp och allt känns så jobbigt, men efter man åkt ner så kan man förhoppningsvis bara komma upp
september är nog en mkt skön månad att gå runt med barnvagn, inte för varmt eller för kallt
vad skönt med lite pluss i tråden 
ett STORT GRATTIS till Inna och Uppsara
massa styrkekramar