Väntan för och efter MKP/FVP - kom in här!

Jag fick 1:98. Vilket kändes som ganska bra ändå. Tyvärr hade vi en jäkla otur iallafall.

Men alla har ju inte otur =). Jag läste många historier om andra som fått 1:2 eller 1:5 - men som fått ett friskt barn. Det kändes väldigt positivt och hjälpte mig mycket under väntetiden. Även om det gick dåligt för mig. Så var det faktiskt en bra hjälp. Det finns så många som fått dåliga kub-siffror - men som ändå har friska barn. Tänk på det och kom ihåg det när du känner dig orolig. Det hjälper =).

 

Jag har lärt mig under resans gång att man inte kommer undan momentet "oro". Jag har varit/är orolig för det mesta.... Men jag försöker hantera det, vilket går ganska bra. Ibland får man säga till sig själv att "skärpa sig lite" =) Jag gör det ofta. Ibland hjälper det, ibland inte. Det gäller nog att hitta någon slags balans så gott man kan. Nej - det är inte så länge sen vi förlorade barnet. Det var i början av året. Så det känns ganska färskt ännu, på många sätt. Sorgen är där. Och tankarna "undra hur det hade blivit"....."tänk om vi gjorde fel".......tja du vet - alla nojjor. Jag är trygg med att vi gjorde rätt, han var så sjuk. Men jag kommer aldrig att komma ifrån tvivel, sorg och tankar om "hur han skulle varit". Men som sagt - alla har inte sådan otur. Ganska få faktiskt. I min kommun är det hittills iår, bara vi, som råkat ut för den diagnosen. Alla andra har det gått bra för. Och då har det varit flera som har haft mycket sämre siffror än vad jag hade på kub-testet =). Och denna gången är mitt barn friskt. Så - var inte för orolig!! Ta inte ut för mycket nojja i förskott =). Tänk istället - att så länge du inte fått några dåliga besked, så är allting bra =). Jag ska tänka på dig på tisdag och hålla tummarna för dig. Var i landet gör du testet? (ursäkta avsaknaden av styckeindelning, men det blir så på mobil....)

Det var DS som pojken hade. Det är ju alltid svårt att veta hur sjukt eller friskt ett sådant barn är - därav ständiga tvivel på om vi gjorde rätt. "Tänk om han var i den "friska" delen" osv. Men efter att ha läst på en massa, pratat med folk som har barn med ds (olika sjuka), pratat med läkare, tänkt på mina egna erfarenheter inom vården med vuxna som har ds osv - så kändes beslutet rätt. Det är utan tvivel det absolut svåraste beslut jag någonson har varit delaktig i - i hela mitt liv. Jag lever med det, ibland våndas jag, sörjer - men någonstans känner jag också att vi gjorde rätt. Inte bara rätt för oss, utan också rätt för pojken. Det låter helt sjukt och helt fel när man ska sätta ord på det - jag vet. Men hela situationen är ju omänskligt knasig. Det är för mycket begärt av livet att man ska behöva fatta sådana beslut, så kändes det - och känns. MEN - som sagt - många många slipper fatta dessa förfärliga beslut, för de får positiva besked på sina provtagningar. =). Nu - när jag gjorde mkp så tog det 6 dagar innan jag fick svar på posten. Vi gjorde provet på tisdagen och hade svar på måndagen efter. Så räkna med en vecka ungefär.

Millan: Jag har nog läst dina inlägg i en annan tråd. Jag har tänkt på dig många gånger. Framförallt när vi nu väntade på provsvar för andra gången. Jag har frågat alla om de mött ngn som varit med om samma diagnos två gånger. Samtliga har sagt "nej" - och "sån otur kan man inte ha". Så har jag också tänkt. Men så har jag tänkt på dig - och att du råkade ut för det hemska. Det är fruktansvärt! Så ledsen för din skull. Och så lättad jag blev för min egen skull när andra provsvaret visade en frisk pojke. Och jag håller tummarna för att han fortsätter vara frisk - vi ska på rul om några veckor. Har lite vånda inför det också. Men det är nog naturligt med tanke på vad vi gått igenom. Hur gick det för dig? Har du fått något friskt barn? *håller tummarna för att det är så!* Tack för din omtanke - den värmer verkligen =)

Åh så roligt att du fått en flicka! Grattis till det! =). Jag är just nu i v 17 - så jag har lång väg kvar. Några veckor kvar till rul. Det är också en milstolpe som ska klaras av. Håller tummarna för att den delen går bra. =)

Ja, det är ju skönt att det är så pass ovanligt att drabbas två gånger. Jag tycker nog också att det egentligen är lite ovanligt att drabbas alls - om man nu tänker på hur många graviditeter som pågår/år. Det är också en bra känsla. Så jag håller med dig om det du skrev - för dem som må läsa det här i framtiden - det är extremt ovanligt att drabbas två ggr. Och en jävla otur att drabbas en gång. 

Ja, våndan är enormt stor inför såna här beslut. Och den fortsätter att finnas med efteråt. Jag har också egen erfarenhet av ds hos vuxna, genom vården. Samt en del omkring mig som har barn med ds. Jag har tänkt flera ggr att det hade varit mkt lättare att leva med beslutet om man hade fått veta en diagnos som "absolut inte är förenligt med liv" - som allvarliga hjärtfel osv. Då kan man inte göra något. Men att ta dessa beslut omkring en ds-diagnos........där kommer alltid att finnas tvivel på om man gör det riktiga. Som du skriver "tänk om han/hon blivit relativt frisk". Ett omänskligt beslut.

 

Grattis till dig med Leya =).

Hej Zora! Grattis tiil din nya graviditet. Jag tror inte du ska vara så orolig för nya dåliga siffror. Jag är 35, har gått igenom samma som du. Och nu - vid min nya graviditet så sa de till mig att "du har ju samma risk som alla andra, alltså åldersrisken". De pratade aldrig om att den var fördubblad eller något sådant. Bara att risken ökar lite i takt med åldern. De sa också, eftersom jag frågat i princip alla - att de hade inte varit med om att samma kvinna fått samma diagnos två ggr i rad. (Jag har bara läst om Millan här, det är den enda jag hört som råkat ut för samma elände två ggr). 

Så det lugnade mig. Jag har själv tänkt att "man KAN INTE ha sån otur två ggr". Det hade vi inte heller. Moderkaksprovet visade en frisk pojke.

Så - häng inte upp dig på det där med ålder o fördubbling eller vad de pratade om. Tänk istället - du har redan varit igenom det en gång, så nu blir det säkert bra denna gången. Vill du göra kub denna gången eller hoppar du direkt på mkp?  

Skönt att den delen är över. Tyckte du inte det kändes? Jag tyckte han rotade runt en farlig massa innan hann var klar... Men jag är spruträdd och lite känslig o kritisk mot stick i magen med lång nål.... =). Hoppas det går fort tills du får svar och jag håller tummarna för att det blir ett bra svar! =)

Jag gjorde mkp denna gången. Jag gjorde inget kub-test denna gången. Moderkaksprovet togs i v 12 +2 på mig. De hade någon tidsgräns som de ville ta provet inom. Mellan 11 - någonting och fram till 12 +6 tror jag. Jag har hört att det är lite olika på olika platser i landet. En del ställen tar inte mkp alls utan man får vänta på fvp (som först kan göras i v15 tror jag). Jag gjorde provet i lund.

Moderkaksprov tas på samma sätt som fostervattensprov. Den enda skillnaden är att vid mkp ska läkaren få med sig materia från moderkakan upp. Vilket betyder att han för nålen upp och ner några gånger för att få med sig celler. När man tar fvp ska man ju i princip "bara suga upp lite vatten" - så då hålls nålen still under tiden. Moderkaksprov kan ibland inte genomföras. Det beror helt på hur moderkakan är placerad i förhållande till fostret. På mig tex låg moderkakan i framvägg och då var det lätt att komma till den med nålen. 

Den stora fördelen med mkp är väl just att man kan ta provet tidigare i graviditeten. Det var väldigt värdefullt för mig. 

Så spännande med vul idag - lycka till. Själv väntar jag på fosterrörelser, men han känns inte än. Bara lite fladder ibland. Nåja, lite tidigt än (16+3)

Alltså angående huruvida det gör ont.... Jag är nog inte bäste man till att uttala mig om det. Jag är spruträdd och tycker det är förfärligt obehagligt. Innan fvp drömde jag mardrömmar i 3 veckor. Men fvp gick bra. Det gjorde inte ont. Var bara obehagligt rent psykiskt. Mkp var lite annorlunda. Det gjorde väl inte direkt ont. Men det var mer obehagligt än fvp tyckte jag. Det liksom "trycker" i magen när de försöker få tag på materia. Eller "spänner" eller vad jag ska säga. Jag tyckte det var jobbigt. Men som sagt - jag är spruträdd så lyssna inte för mkt på mig.....

MIn metod för att lättare kunna genomföra provtagning är att inte titta, släckt skärm med andra ord, blunda, andas djupt och vara grymt fokuserad. Samt att jag håller om min egen hand, tumme, finger eller något och trycker in en nagel någonstans - då gör det mera ont på det stället..... Man är väl lite knäpp =) Men det funkar för mig =)

Hoppas det går bra på vul idag!