Väntan för och efter MKP/FVP - kom in här!

Jag har heller aldrig hört talas om näsbenet i den undersökningen. Enbart nackspalt och blodprov, längd, mammans ålder (och vikt tror jag), rökvanor o lite sånt. Men aldrig näsben. Så jag håller med Cahela - släpp det =)
 

Beklagar verkligen din sits. Tycker det låter konstigt att de inte kan erbjuda mkp i ditt landsting. Varför inte då? Känns ju omänskligt att behöva vänta 3 veckor på fvp! Kan de inte sända dig till närliggande landsting? Jag hade nog stridit lite på den punkten.... Men går det inte, så går det inte.

Förslaget om privat är kanske också en lösning? Allt för att slippa vänta så länge.

Åtminstone bra att du får ett nytt ultraljud i nästa vecka. Kanske vore det också en ide att gå till kuratorn i denna väntetid. Hon/han kanske kan hjälpa dig med verktyg för hur du ska stå ut. Kan inte läkaren sjukskriva dig?

Jag hoppas att allt går bra för dig! Och att du hittar ett sätt att hantera denna förfärliga väntan. Den känns så omänskligt lång för din del. Kram - lycka till! 

Svårt val faktiskt. Det svåraste med att fatta denna typ av beslut - tyckte jag, var att man liksom inte fick så mkt hjälp från barnmorskan. Jag hade gärna velat diskutera lite med henne omkring val av fvp. Men fick bara till svar att "det är ändå ditt beslut". ..... Jo - det vet jag ju, men hon är den som har erfarenhet.

Vi gjorde provet. Läkaren som utförde det på mig sa att missfallsrisken nog snarare låg runt 0,5% och inte 1% som man ofta hör. Det kändes väldigt tryggt o säkert. Jag var faktiskt aldrig rädd för missfall. Hade inte ont efteråt och levde som vanligt igen från om med dagen efter. Så var det för mig, jag har läst att andra har läckt fostervatten osv - vilket ju ger en farlig massa oro. Men för mig gick allt bra. Jag resonerade så att jag hade mått väldigt dåligt av att gå en hel graviditet och inte veta om barnet var sjukt eller inte. Jag behövde veta helt enkelt. Nu visade det sig att barnet var sjukt - vi avbröt. (Jag hade sämre siffror än du, 1:98)

Nu är jag gravid igen och denna gången var det ingen tvekan på huruvida vi skulle ta prov. Jag gjorde inte ens kub-testet denna gången utan gick direkt på mkp. Hade inte stått ut med någon slags sannolikhetssiffra oavsett hur bra den hade blivit tror jag. Behovet av att veta var/är mycket större hos mig än rädslan för missfall. Läkarna är så duktiga, så det känns som att man ska ha maximal otur för att få missfall av själva provtagningen.

Lycka till med ditt beslut. 

Jag vet inte hur långt gången du är? Men här (i skåne) görs mkp fram till v12+6 (tror jag). Om man gått mer än så, så måste man vänta även här tills man kan göra fvp istället. Läkaren förklarade ngt med att efter 12 + 6 var det svårt att få med sig celler från moderkakan, men att det fanns för lite vatten för fvp. Så för att minimera riskerna har man olika tidsgränser.

Men om du inte gått över den där gränsen för när man kan göra mkp - så kämpa på! Bra att du känner ngn där, då brukar man alltid kunna få lite bättre information. Håller tummarna för att du får göra provtagning så fort som möjligt!

Bra med kuratorn! För mig kändes det väldigt skönt att prata med en sådan. Hon hade så mkt erfarenhet av andra som varit i samma sits som jag/vi. Det kändes lättande och befriande på nåt sätt. Träffa henne o se om er personkemi känns ok. I såfall kan du ju gå hos henne så länge du har behov för det.  

minolia: Så jobbigt för dig. När jag gjorde fvp första gången så fick jag också vänta de där 3 veckorna. För att kub-testet gjordes i 12+3 ca och innan de hade fått remissen så hade jag passerat den gynnsamma tidsgränsen. Jag tyckte väntan var förfärlig, den sniglade sig fram. Men för min del handlade det mest om att jag var så rädd för själva provtagningen. Vilket är lite lättare att hantera än att man är rädd för att barnet är sjukt. Ta hjälp av kuratorn så att du orkar dig igenom de här veckorna. Och be att få fler ultraljud om det kan hjälpa dig, förutom det du skulle på i nästa vecka. Tråkigt att den privata var fullbokad, annars hade det kanske varit ett alternativ. Jag hoppas dina tre veckor går så fort det bara går. Ring åtminstone o prata med dem så att du säkert får en tid så fort det bara går. Även om det bara handlar om en dags kortare väntan - så är det värdefullt när man väntar o är orolig. Kram

Minolia: Vet du vad? =) I din sits så har man all rätt i världen att vara både gnällig o tjatig. Så kör på. Jag förstår den känslan och att det är jobbigt att behöva dra vårdapparaten själv. För så kan det kännas. Men du kan också vända på det - det är ibland skönt att få känna att man GÖR något aktivt, istället för att bara behöva vänta. Att du är den som ringer, då gör du ändå något. Se det som något positivt. Sen är det ju också så, å andra sidan, att man i ditt läge behöver omvårdnad. Om de där samtalen dröjer - framförallt kuratorn - så får du helt enkelt ringa vederbörande och säga "Jag behöver hjälp - NU". Ibland behöver man vara lite övertydlig, både för sig själv och för sjukvården. Så tveka inte på det. Gör precis det som du känner funkar för dig - som gör din situation lite lättare att hantera. Skjut undan alla känslor om att du skulle vara "gnällig, tjatig eller till besvär". För det är du inte. Du är i en extrem situation. Då får man vara precis så gnällig som man behöver vara, precis så ledsen som man känner sig och precis så "besvärlig" man behöver vara för att få hjälp. =)

Minolia: Bra! Skönt att det händer något =). Kram

zora6: Behöver man inte kontakta barnmorskan för att få den där remissen? Jag skrev in mig tidigt av den anledningen. Fick då remiss till ultraljud för datering och så vidare remiss för mkp. Men man kan kanske gå andra vägar? Jag förstår att du inte vill skriva in dig för tidigt. Men ring dem och fråga vad de tycker. Att skriva in sig i v15 är ju inte så sent ändå. Men det kan ju vara kö på tider. Jag hade nog ringt o kollat läget lite, sagt som det är, eventuellt bokat en preliminärtid för inskrivning lagom i den veckan där du vet att du fått svar på provet osv. Som sagt - de tar ju en del prover, men å andra sidan - känner du att du mår bra så borde det ju vara ok att vänta.

Johanna1988: STORT GRATTIS!! =) Fira ordentligt! Så skönt att få glada besked. Grattis!

Beklagar så otroligt mycket! Jag hade tänkt tipsa dig om några trådar, om du behöver lite stöd från andra som gått igenom samma sak. Men jag ser att Kattflickan länkat till dem =). Där hittar du en hel del bra info, tankar osv. För mig hjälpte det mycket att läsa dem, den dagen jag hamnade i din sits.

Jag hoppas det går bra, så bra det kan gå - med avbrytandet. Vi möttes av en fantastisk personal på avdelningen, vilket var underbart skönt i det läget.

Och jag säger som Kattflickan! Nästa gång får ni en frisk liten bebis. Ta er tid att läka, ta den hjälp ni behöver - det blir bättre o lättare med tiden.

Stor stor kram