WT-mammor ger ersättning??

Japp det också!

Jag håller med dig i mycket av det du skriver och jag tycker att du verkar vara en mycket klok och ödmjuk människa. Däremot så håller jag inte med om att det är mamman som MÅSTE vara hemma den första tiden. En pappa är lika mycket lämpad till att vårda sitt barn och därför kan han lika gärna vara hemma med barnet den första tiden om föräldrarna nu skulle komma överens om det.

Om mamman däremot känner att amningen är viktig och hon upplever att hon behöver en längre startsträcka för att få till en etablerad amning så faller det ju natruligt att just hon är hemma den första tiden om nu en av föräldrarna måste jobba. Annars ser jag inte varför pappan inte lika gärna kan vara hemma den första tiden. 

Ja alltså, det är ju lätt att bli lite rabiat i en sån här idiotisk tråd, ändå går man in och aktiverar sig i den bara för skojs skull. ;) Jag tycker att det är jättebra att föräldraförsäkringen ger föräldrar ett så stort utrymme att själva besluta hur de vill lägga upp tidsplaner för ledighet och allt vad den innefattar. Men det här osynliga kravet att föräldrar och i synnerhet mammor helt plötsligt ska rätta hela sin värld efter en liten fjärt som mest sover tycker jag kan dra något gammalt över sig. Visst, VILL man kasta alla sina egna behov åt sidan är det ju tur att möjligheten finns men att det skulle klassas som bortprioritering av föräldraskapet att skifta huvudansvarig förälder några gånger i veckan tycker jag är bull. Oavsett man gillar att vara med sitt spädbarn eller inte.

Om man helammat sitt första barm länge men inte barn nr 2, var hamnar man då i klassskalan?1? Högutbildad som fått kicken??

Och det är min PLIKT att se till att resten av familjens medlemmar har det bra och är omskötta och de har också RÄTT till sin mamma.
Inte en mamma som ligger dubbelvikt i soffan av magsmärtor som har samband med amning. 

Jag gav upp amningen för att jag blev sjuk. Jag hade säkert kunna välja att fortsätta trots att jag konstant var illamående, hade ont, spydde och titt som tätt behövde till akuten för en mag-cocktail. Jag hade kunnat välja att utplåna mig själv för bröstmjölkens skull. 
Synd att jag har fler barn som behöver mig.. Jag valde min familj före bröstmjölk och glad är jag för det!

Usch för såna skriverier som du skrev. Men det är tur du är bättre än alla andra då som klarar av det. 

Avsaknad av empati är inte någon fin egenskap man vill ge till sitt barn heller.

Pga. amning höll jag på att förstöra min kropp. Vid fyra månader spände läkaren blicken i mig och sa att jag var tvungen att övergå till ersättning, annars så skulle det gå illa. Än idag har jag men efter den första bebistiden. När det väl kommer till kritan så tror jag nog att du hellre behåller din arm och faktiskt övergår till flaska.

Håller helt med dig!

(nu svarar jag bara trådskaparen)

Jag har gett ersättning från start.

Det kom inte en droppe mjölk från brösten förrän en vecka efter födseln. Tycker du att jag skulle ha låtit bebisen svälta hellre? Snacka om egoistiskt.

Sedan tycker jag nog att en glad mamma ger en glad bebis. Jag mådde PISS under tiden jag försökte få igång amningen. Jag var trött, lättretlig, olycklig och kände ingen kärlek till barnet utan bara press. Detta höll jag på med i två månader.
När jag gav upp blev vi båda genast mycket lyckligare kan jag lova och jag fick börja glädjas åt att ha fått ett så fint litet barn.

Visst hade det säkert funkat om jag fortsatt, men är det verkligen värt priset? Och jag tror ärligt talat inte att bröstmjölk nödvändigtvis är bättre än ersättning. Det är bara WHO som snöat in sig på det.

Precis. Och en del bara MÅSTE hålla sig slaviskt till detta.
Som du skrev. Det är bättre med en glad mamma och glatt barn, än en missnöjd mamma och missnöjt barn.