ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-12 02:03:43 följande:div>de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Herregud alltså! Jag anklagar min sambo jämt och ständigt för att ha snott eller gömt mina prylar hahahaha. Det där med att slänga saker som inte ska slängas gör jag också. Ofta jag står med själva skräpet eller den tomma förpackningen kvar i handen och har slängt innehållet.

Jag var också ett, tro det eller ej, tystlåtet och blygt barn. Åtminstone på lektionerna.
På rasterna var jag lite vildare men inte alls som jag var hemma. 
På hemmaplan var jag en riktig odåga.

Jag skrek och hojtande elaka saker åt pensionärer, snodde saker från kompisarna och blånekade när jag blev påkommen, retades jämt och ständigt med mina småsyskon, kunde inte sitta "normalt" i soffan utan låg eller halvsatt i alla möjliga konstiga ställningar vilka jag varierade ofta, lurade iväg kompisarna långt ut i skogen och gick vilse med dom och fick sedan skäll av deras föräldrar, hoppade från stora stenar, klättrade i träd, gick balansgång över forsar och strömt vatten och berättade aldrig för mamma vart jag skulle och passade inga tider. En gång, när jag var tre år, mötte granntanten mig på min trehjuling i en stor, brant nedförsbacke ca 500 m hemifrån har mamma berättat. Så nog fanns det tecken på ADHD, ändå sitter jag här idag, över 30 år och odiagnosticerad TROTS en hel del kontakt med psykvården. Är det inte konstigt säg?   div>Ååååh, vad jag känner igen mig! 

Jag hade en hel del sjuka saker för mig under barndomen (nej, inget mördande eller så dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ), medan jag i skolan och bland vuxna var tyst som en mus. Vuxna tyckte att jag var snällaste och gulligaste barnet, medan jämngamla tyckte jag var dum i huvudet och behandlade mig därefter...

Jag kanske inte var hyperaktiv, då jag hade (och fortfarande har) ett stort behov av att vara själv, eller rättare sagt isolera mig själv från omgivningen, men jag kunde få vissa idéer för mig som jag idag inte tycker var riktigt riktiga dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-12 02:05:14 följande:div>Ja men gud ja, jämt och ständigt. Min sambo brukar säga att jag är självisk och ego och jag har känt mig orättvist anklagad för jag menar ju inte att vara det men jag kan liksom inte hjälpa det.div>Hur känner du dig då? 

Själv brukar jag känna lite skam över att det verkar som att andra bryr sig mer om mig än vad jag gör om dem... <div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-12 02:19:24 följande:div>

Roligt när det blir sådant flow i tråden tycker jag även om det är svårt att få med allt jag vill säga. Jag blir väldigt egocentrerad även i mina inlägg, dels för att jag blir så ivrig när jag känner igen mig i något och vill berätta hur det var för mig men också för att jag är så j-a kass på att ge respons på sådant ni andra skriver. FÖRSÖK ha överseende, jag menar inget illa.

Mitt kaffe är slut nu, jag känner mig trött (halleluja) och tänker avlägsna mig och krypa i säng. Vi hörs tjejer! Ta hand om er och glöm inte att ni alla är värdefulla! dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}"> Natti!

div>Jag känner precis som dig och tänkte skriva om det tidigare faktiskt, men skulle skämmas lite (även om jag var medveten om att ni tänkte detta). Tack för att du gjorde det samt att det är heeeelt OK. Bara kul att se vad ni andra skriver om er själva. 

Detta att man känner igen sig i varandra ger en känsla av gemenskap och samtidigt kan vi nog hjälpa varandra också.

Godnatt och sov gott dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">  <div id="forummessagefooter">Conscience is deaddiv>

Åh denna tråd bara flyger iväg så hinner ej med dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Vill i alla fall tacka tjockatt för samtliga svar jag hade för ett par sidor sen.

Tycker det är så trevligt att läsa om all aktivitet här och vill välkomna alla "nya". Man får en sån förståelse för alla ens "brister" och det är så skönt.

Får ursäkta att jag verkar "ointresserad" men det är inte så.

Hoppas ni alla sover gott nu masssor av kramar.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-12 01:36:23 följande:div>Hahaha, jag går också i sambons strumplåda.
Men värst av allt, här kan ingen klå mig: jag tar ibland hans kalsonger när jag inte har några rena trosor. d.gif" border="0" alt="Skäms">

F-N att jag inte kan vara anonym än!!! dth="15" height="15">div>Ni är inte ensamma här åker sambons strumpor och kallingar oxå :)

Mer om glömska tex när man står i duchen och inte kommer ihåg om man redan tvättat håret eller inte?? irriterande

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-01-12 06:52:07 följande:div>Mer om glömska tex när man står i duchen och inte kommer ihåg om man redan tvättat håret eller inte?? irriterandediv>Bara att lukta på håret. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

Oj men herregud! 

Varenda punkt på listan är en beskrivning av hur jag är. Precis allt stämmer, varje ord. Jag har alltid känt att något har vart fel på mig. Skolan ville få till en utredning på mig när jag var liten men då sa barnpsyk att personer med ADD inte var överviktiga. Jag åt alltid när jag var uttråkad som barn vilket resulterade i övervikt. Det kanske inte alls är så att jag har ADD men det är läskigt när precis allt stämmer till punkt och pricka. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-09 12:07:54 följande:div>Jag vet inte riktigt. Eller, jag upplever att min sambo inte accepterar mig fullt som jag är, det innefattar både dom positiva och negativa bitarna. Han säger att han gör det men när vi "ryker ihop" kommer det fram att han inte alls gör det och detta har skapat en slags bitterhet hos mig. Jag går först runt och tror att han äntligen förstått, att han är med mig i detta men när vi tjafsar (som är enda gången han säger sin mening och knappt då) så säger han att han inte alls accepterat utan bara svalt för att han känner att det inte är någon idé, det spelar ingen roll. Det är också vid dessa tillfällen jag får höra hur jag bränner ut honom, att jag är för ivrig, hestig, tar mycket plats, är omogen, barnslig, ego och hur jobbigt han tycker det är.

Visst har du rätt i det här med att jag borde försöka arbeta med min ADHD istället för att besegra den men för att klara det behöver jag ju hjälp både i form av professionell OCH stöd från mina närmaste. Jag klarar inte det ensam. Tro mig, jag har försökt. Till en viss gräns kan jag anstränga och kontrollera mig. Till en viss gräns. Det går hyfsat så länge allt går min väg. Vid stress, oförutsägbara händelser, när jag känner mig pressad, orättvist behandlad etc klarar jag inte att upprätthålla den där kontrollen. Då faller allt runtomkring mig och plötsligt är det som om jag regrediera. Dessa gånger (vilka inträffar ganska ofta) har jag förstås glömt allt som jag hitills lärt mig, det är som om att vara tillbaka på ruta 1 och den utveckling jag VET har skett är som bortblåst. Detta tror jag sambon upplever som frustrerande också. Att visst har det skett förändring och bättring men när jag faller då faller jag stenhårt och han är trött på att vara den som tar emot. 

Jag är nyvaken här och kan inte riktigt sortera tankarna känner jag. Hoppas du förstår något. Jag uppskattar dina inlägg, dina ord och frågor. Tack!    div>Vill börja med att be om ursäkt för att det tagit så lång tid att svara! Jag har inte haft möjlighet att sitta en längre stund framför datorn.

Hmm, att han inte har accepterat dig precis som du är känns ju som att det är en orsak till varför du inte kan vara dig själv fullt ut, att du måste hålla dig tillbaka. Vad jobbigt. Det stödet du behöver får du inte riktigt från honom.

Det du skriver om att du till en viss gräns kan anstränga dig och sådär, känner jag igen, inte  så mycket i mig själv utan i min lillebror som har ADHD.
Det jag känner när jag skriver med dig är att mina bekymmer inte är så stora, fast ibland känns som jättestora och tunga.. Märker också att, får jag rutin på min vardag, samma tider varje dag och bara bita ihop som fan, så klarar jag det. Men då får ju heller inget komma ivägen... Sen är det vissa saker jag behöver stöd och råd i, men kan där känna att... jag inte alls skulle få förståelse från min karl, han kan knappt hålla ordning på sig själv och då försöka ge mig stöd funkar inte. Man behöver kanske motsattsen till dig själv för att det ska funka bra? och funka länge...

Nu börjar min son gnälla.. Så jag får väl avsluta.. jag har så otroligt svårt att sitta en längre stund vid datorn när han är vaken.. han får ju ingen uppmärksamhet och det märker han ju såklart..heh.. och så ska han hjälpa till att knappa...

Får jag möjlighet så skriver jag mer senare idag.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-01-12 07:12:23 följande:div>Oj men herregud! 

Varenda punkt på listan är en beskrivning av hur jag är. Precis allt stämmer, varje ord. Jag har alltid känt att något har vart fel på mig. Skolan ville få till en utredning på mig när jag var liten men då sa barnpsyk att personer med ADD inte var överviktiga. Jag åt alltid när jag var uttråkad som barn vilket resulterade i övervikt. Det kanske inte alls är så att jag har ADD men det är läskigt när precis allt stämmer till punkt och pricka. div>What!? Varför skulle inte personer med ADD kunna vara överviktiga? Det kan man ju bli oavsett diagnos (tom ätstörningar)! Vilket trams!<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>