ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-01-12 07:12:23 följande:div>Oj men herregud! 

Varenda punkt på listan är en beskrivning av hur jag är. Precis allt stämmer, varje ord. Jag har alltid känt att något har vart fel på mig. Skolan ville få till en utredning på mig när jag var liten men då sa barnpsyk att personer med ADD inte var överviktiga. Jag åt alltid när jag var uttråkad som barn vilket resulterade i övervikt. Det kanske inte alls är så att jag har ADD men det är läskigt när precis allt stämmer till punkt och pricka. div>Jag kände likadant när jag läste listan och jag har aldrig varit aktuell för någon utredning. det har över huvud taget aldrig varit några problem med mig. Det skulle vara att dte blir konflikter hemma för min slarvighet,a tt jag får betala förseningsavgifter stup i kvarten och att jag har resttentor kvar på min universitetsutbildning som jag inte blivit klar med (så fort det är en kursutformning som ger för lite regelbunden "piska" och för mycket eget ansvar så går det dåligt) så jag får jobba med mindre kvalificerade uppgifter i stället och må dåligt över oavslutade grejer..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-12 02:28:13 följande:div>Ååååh, vad jag känner igen mig! 

Jag hade en hel del sjuka saker för mig under barndomen (nej, inget mördande eller så dth="15" height="15"> ), medan jag i skolan och bland vuxna var tyst som en mus. Vuxna tyckte att jag var snällaste och gulligaste barnet, medan jämngamla tyckte jag var dum i huvudet och behandlade mig därefter...

Jag kanske inte var hyperaktiv, då jag hade (och fortfarande har) ett stort behov av att vara själv, eller rättare sagt isolera mig själv från omgivningen, men jag kunde få vissa idéer för mig som jag idag inte tycker var riktigt riktiga dth="15" height="15">div>Det här med hyperaktivitet kan nog tolkas på många olika sätt. Man tänker kanske främst på en unge som klättrar och far runt i klassrummet men sådan var ju inte jag. Sedan tänker jag att hyperaktivitet kan te sig annorlunda för pojkar och flickor. 

Precis som du hade jag också behov av att vara ensam ibland och jag är likadan idag. Men rastlösheten fanns där och den tog sig uttryck i mycket jävelskap och bus (jag blev ökänd i samhället för detta), nästan alltid hade jag något fuffens för mig, som om vanliga lekar inte roade mig tillräckligt. Det skulle vara mer action och spänning, kanske därför jag föredrog att leka med pojkar, gärna lite äldre. På något sätt tror jag att den där känslan av upprymdhet som infann sig när jag gjorde mina bus liksom dövade rastlösheten och tristessen. <div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-12 02:29:29 följande:div>Hur känner du dig då? 

Själv brukar jag känna lite skam över att det verkar som att andra bryr sig mer om mig än vad jag gör om dem... div> Ibland får jag lite dåligt samvete, ibland inte. För mig hjälper det dock mycket vad jag känner i hjärtat, alltså vad som är äkta och jag VET att jag inte är empatiskadad, totalsjälvisk och ego människa men att det ändå är så jag uppfattas. Emellanåt kan det göra mig lite ledsen. Å andra sidan har jag inte blivit annat än missförstådd genom livet, mina avsikter har feltolkats och jag har anklagats för både det ena och det andra så jag har, hur tragiskt det än kan låta, vanan inne. Jag förstår att andra människor har behov, känslor och allt det där och jag tycker att de har lika stor rätt att uttrycka dom som jag eller som vemsomhelst. Men skillnaden, om vi tar mig och min sambo, är att jag inte kan lägga band på mig såsom han tycks kunna. Det jag känner, tycker och tänker måste ut och det måste ut NU. Ett skäl till varför är kanske för att jag så lätt glömmer bort mina tankar, därför måste jag få ut dom så snabbt som möjligt, fortare än att jag hinner tänka igenom om det är så pass smart eller ej. Ett annat skäl är att jag inte kan stoppa impulsen då jag känner något, som om jag är oförmögen attt trycka ner vissa av mina behov. Eller om det helt enkelt ha med att jag är så känslostyrd att göra. Jag vet inte. Det som faller mig in just där och då, det gör jag. Faller det mig inte skiter jag i det och det oavsett vad andra tycker, om jag verkar ego eller vad. Det är inget jag tänker på, det "bara blir".

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-01-12 11:00:07 följande:div>Jag kände likadant när jag läste listan och jag har aldrig varit aktuell för någon utredning. det har över huvud taget aldrig varit några problem med mig. Det skulle vara att dte blir konflikter hemma för min slarvighet,a tt jag får betala förseningsavgifter stup i kvarten och att jag har resttentor kvar på min universitetsutbildning som jag inte blivit klar med (så fort det är en kursutformning som ger för lite regelbunden "piska" och för mycket eget ansvar så går det dåligt) så jag får jobba med mindre kvalificerade uppgifter i stället och må dåligt över oavslutade grejer..div>För mig var det en del problem i skolan. Hela vägen från dagis tills jag hoppade av gymnasiet. Jag klarade inte av miljön, att ta instruktioner, tvånget att göra något ointressant och sedan blev jag bråkig och stökig så fort jag ville göra något annat. Att få ett straff var liksom roligare än att sitta på lektionen. 
Nu studerar jag på distans 100% för att läsa upp gymnasiebetygen. Dagen innan min senaste 100 p kurs skulle vara avslutad öppnade jag läroboken och loggade in på hemsidan. Betade av uppgift efter uppgift. Med tanke på hur svårt jag har att sova om natten var det inga problem att sitta vaken och plugga så jag gjorde hela kursen på några timmar. Fick betyget i morse. VG+ blev det och det gjorde mig glad dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Så är det ofta om in alltid nu. Jag gör uppgifterna i sista stund under hård press och då går det riktigt bra. Nu plockar jag enbart VG och MVG vilket jag aldrig har gjort förut.
Det där med slarvigheten känner jag så väl igen. Jag liksom stänger av och ser inte det slarviga om det finns något roligare att göra. Jag måste hela tiden vara motiverad för att få något gjort. Oftast sätter jag igång som en duracellkanin en halvtimme innan sambon kommer hem så att det blir gjort.  Det där med räkningar är inte min grej. Vet att jag har några stycken som jag kommer att få en påminnelse på vilken dag som helst. När påminnelsen har kommit betalar jag den första räkningen. Slarvigt som sjutton men jag kan liksom inte komma mig för att göra såna tråkiga saker först jag absolut måste, när paniken skriker och larmklockorna ringer. I måndags skulle jag ha börjat en kurs. Jag har inte ens beställt hem boken än och vet med mig att jag inte kommer sätta igång först någon dag innan kursen ska vara klar. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Madde) skrev 2011-01-12 07:14:19 följande:div>Vill börja med att be om ursäkt för att det tagit så lång tid att svara! Jag har inte haft möjlighet att sitta en längre stund framför datorn.

Hmm, att han inte har accepterat dig precis som du är känns ju som att det är en orsak till varför du inte kan vara dig själv fullt ut, att du måste hålla dig tillbaka. Vad jobbigt. Det stödet du behöver får du inte riktigt från honom.

Det du skriver om att du till en viss gräns kan anstränga dig och sådär, känner jag igen, inte  så mycket i mig själv utan i min lillebror som har ADHD.
Det jag känner när jag skriver med dig är att mina bekymmer inte är så stora, fast ibland känns som jättestora och tunga.. Märker också att, får jag rutin på min vardag, samma tider varje dag och bara bita ihop som fan, så klarar jag det. Men då får ju heller inget komma ivägen... Sen är det vissa saker jag behöver stöd och råd i, men kan där känna att... jag inte alls skulle få förståelse från min karl, han kan knappt hålla ordning på sig själv och då försöka ge mig stöd funkar inte. Man behöver kanske motsattsen till dig själv för att det ska funka bra? och funka länge...

Nu börjar min son gnälla.. Så jag får väl avsluta.. jag har så otroligt svårt att sitta en längre stund vid datorn när han är vaken.. han får ju ingen uppmärksamhet och det märker han ju såklart..heh.. och så ska han hjälpa till att knappa...

Får jag möjlighet så skriver jag mer senare idag.div>Ingen fara. När jag skrivit ett inlägg här så är det glömt strax efteråt. Alltså, inte ATT jag skrev men exakt VAD och jag glömmer lätt vem jag skriver med och om vad. Vissa saker fastnar, andra inte. Men jag menar inget illa med det.

Jag känner igen mig mycket i din karl, det du berättar om att han är oförmögen att ge dig förståelse och stöd för att han har fullt upp med sig själv. Jag är likadan men jag önskar sååå att jag var annorlunda ibland, att jag var bättre på att lyssna och inte så himla egotrippad. Men det jag tänker på när jag läser ditt inlägg är att det inte behöver vara kört ändå. Jag minns inte om du skrivit tidigare att han har diagnos och om han var hjälp. Men borde ni inte kunna söka hjälp tillsammans också, som par? Det är något jag funderar på, typ äktenskapsrådgivning, fast gärna hos någon som har kunskap av ADHD då annars blir det nog bara skit. Tror du att han skulle gå med på det?  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-12 09:19:41 följande:div>Nej, hade inte druckit igår. Vaknade dock fortfarande full och hade dragit igång stora projekt med många människor inblandade. På morgonen trodde jag fortfarande det var en god idé, men sen vände det och jag insåg att det där inte skulle gå att genomföra med mitt mående.

Jag får ta och sluta med den antidepressiva medicinen jag fått, biverkningarna blev förskräckliga och jag har även under en period lurat till mig lite andra preparat som är rent livsfarliga i kombination med antidepp + att jag druckit alkohol. Det är inte konstigt att jag mått/mår som jag gör.

Men jag accepterar inte att jag tillåts passivt/aktivt ta död på mig själv, längre. Imorgon gäller det och jag har dokumenterat och förberett...

Men som vanligt när det gäller vården så får man ju ändå förbereda sig på besvikelse.div>Du, har du NÅN vid din sida, nån du kan ringa eller prata med när du mår sådär?
Vi var oroliga för dig igår!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-12 02:32:23 följande:div>Jag känner precis som dig och tänkte skriva om det tidigare faktiskt, men skulle skämmas lite (även om jag var medveten om att ni tänkte detta). Tack för att du gjorde det samt att det är heeeelt OK. Bara kul att se vad ni andra skriver om er själva. 

Detta att man känner igen sig i varandra ger en känsla av gemenskap och samtidigt kan vi nog hjälpa varandra också.

Godnatt och sov gott dth="15" height="15">  div>Ja att få känna gemenskap, ett slags tillhörande, är nog inget nån av oss här blivit bortskämda med. Jag tror eller vet också att det finns mycket hjälp och kunskap att hämta här, ibland hjälper det bara att läsa om er andras knasigheter så känner jag mig hjälpt, det är helande att veta att man inte är ensam om att ha det såhär och att vi är många som kämpar oss igenom vardagen och alla dess bestyr.

Sen det här med egoismen. Jag vet inte om det är fler än du och jag som noterat det. Men jag kan säga som så, att trots att jag är medveten om att många här skriver inlägg efter inlägg om sig själva så har jag inte uppfattat någon som egoistisk eller självcentrerad. Jag får inte alls den känslan från någon här i tråden. Tvärtom. Och eftersom vi delar så mycket redan är jag ju inte dummare än att jag förstår att ni andra också blir ivriga och har ett jättebehov av att få ventilera om er själva och era liv. Och så tycker jag att det ska få vara. Jag är i alla fall helt ok med det. Så var hur ego och själviska ni vill här, kan ju kännas skönt med en sådan plats också ibland, där man faktiskt inte behöver ta den typen av hänsyn som man "måste" annars utan "bara vara" som vi är.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-12 11:33:08 följande:div>Du, har du NÅN vid din sida, nån du kan ringa eller prata med när du mår sådär?
Vi var oroliga för dig igår!div>Nej men jag har ju internet... dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Och en sambo. Han är fantastiskt, men det börjar bli övermäktigt för honom. Jag har ju barn också, det är det som är det värsta av allt, stackars unge. Och stackars mig för att jag inte kan vara den jag vill vara för deras skull. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Mycket stämmer in på mig, men har vart på utredning där dem anser att jag inte kommer uppfylla kriteringarna för en ahdh diagnos. Jag har inte koncentrationssvårigheter eller svårt för att strukturera saker  men mycket annat stämmer......Antar att man ändå får lita på psykologen.

<div id="forummessagefooter">Bemöt andra som du själv vill bli bemött.div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-10-17 11:39:25 följande:div>

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.ht...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!div>hej
det är intessant tråd.
vad är skillnad mellan add,adhd och autism?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-12 12:23:55 följande:div>Nej men jag har ju internet... dth="15" height="15">

Och en sambo. Han är fantastiskt, men det börjar bli övermäktigt för honom. Jag har ju barn också, det är det som är det värsta av allt, stackars unge. Och stackars mig för att jag inte kan vara den jag vill vara för deras skull. dth="15" height="15">div>Ok. Antingen har jag glömt (mkt möjligt) eller så har du inte nämnt sambon och barnet.
Jag såg nämligen för mitt inre igår hur du satt där helt ensam med ångest from hell utan någon som helst livlina.

Det här med barn är en riktig skuldfälla. Det är mycket för deras skull som jag söker hjälp. Det var liksom inte såhär jag hade tänkt mig att jag skulle vara som mamma. Jag kan bättre men måste lära mig hur. 

Hursom, jag är glad att du håller dig över ytan. Du behöver inte göra mer än så, det räcker gott och väl.