ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-17 18:36:26 följande:div>Att jag mått så dåligt senaste året har nog viss grund i posttraumatisk stress/utbrändhet, vilket även lett till problematisk alkoholkonsumtion. Min egen åtgärdsplan gällande att kräva min rätt till adekvat vård verkar gå bra och vissa knutar börjar lösa upp sig.

Ville bara säga det. Jag längtar efter att "bara" ha ADD igen, så att jag kan vara med och diskutera mig fördärvad här igen, så som jag gjort förr om åren.

dth="15" height="15">div>Härliga nyheter! Jag önskar dig allt gott, verkligen, nu får det fasen vara din tur! 
Men slutar för guds skull inte hänga med oss här i tråden.
dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Takex skrev 2011-01-17 19:05:04 följande:div>Jag är mer ordningsam, jag passar tider, ordning i garderoben har jag nog oavsett xD, nycklarna i väskan, räkningar betalda, middagen lagad, golven dammsugna, all mat inhandlad och bara den maten pa listan som jag faktiskt skrivit och haft med mig.
Impulskonotroll, check! Bollar i luften, check! SSlutar skjuta upp saker, check!

Tröttheten försvinner så att man orkar hålle uppe fokus hela dagen. Slutför det som man blörjat med utan problem. Slipper ha en rörig lägenhet efter att jag påpörjat 325435 saker.

Jag fick inte super powers (tyvärr jag hade gärna velat kunna flyga) men den hör extra energiboosten man får räcker för att de andra bitarna ska kunna falla till plats av sig själ och gå igång. Men jag måste också själv lära mig ett nytt beteende,man märker vilket som är ADDn och vadsom ar ett beteende från ADD osv. Jag har haft ADD sa lange att jag måste ändra beteenden OCKSÅ.
Också att man kan fokusera på ett helt annats sätt så får  man se till att man kommer iväg och inte fastnar helt framför datorn för att läsa något (skillanden mot förut är att man inte har 443968 saker och tabar som man hysterisk går mellan) utan man har två som man läser..

Medicinen är en räddning för mig, det är så jär alla andra har det som står och skakar på huvudet åt en.. nu är det jag som skakar huvud efter att jag vet vilken nedrans räkmacka dom åker runt på.div>Tack! Jag gillar din beskrivning! Det känns som om det skulle definitivt skulle  vara värt besväret att dra igång en utredning för att ev kunna få medicinen och se om det funkar bättre då, efter att ha läst ditt inlägg.  Viljan till att göra saker finns ju där, det är bara det att man fastnar hela tiden med nåt annat.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-17 19:28:43 följande:div>Härliga nyheter! Jag önskar dig allt gott, verkligen, nu får det fasen vara din tur! 
Men slutar för guds skull inte hänga med oss här i tråden.
dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Tack! Nej, jag tänker absolut inte sluta hänga här! Jag tänker ju ägna både mitt liv och min karriär åt att förbättra villkoren för sådana som oss. Så jag är här både av personliga och rena studiesyftet, bra va?

dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">sprätthöna skrev 2011-01-17 19:51:22 följande:div>Tack! Jag gillar din beskrivning! Det känns som om det skulle definitivt skulle  vara värt besväret att dra igång en utredning för att ev kunna få medicinen och se om det funkar bättre då, efter att ha läst ditt inlägg.  Viljan till att göra saker finns ju där, det är bara det att man fastnar hela tiden med nåt annat.div>Ja, precis! Jag har också viljan! Och tänker att det är det som skiljer oss från de som är "lata".. jag tänker att dom kanske inte ens har viljan att göra saker..?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-17 19:59:38 följande:div>Tack! Nej, jag tänker absolut inte sluta hänga här! Jag tänker ju ägna både mitt liv och min karriär åt att förbättra villkoren för sådana som oss. Så jag är här både av personliga och rena studiesyftet, bra va?

dth="15" height="15">div>Bra!
Vad är det du ubildar dig till?
Själv känner jag för att starta nån slags självhjälpsgrupp. Behovet av att bara få vara nånstans, träffa andra med samma problematik och ventilera sina tankar tycks vara väldigt stort och kommer nog alltid att vara.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-17 19:59:38 följande:div>Tack! Nej, jag tänker absolut inte sluta hänga här! Jag tänker ju ägna både mitt liv och min karriär åt att förbättra villkoren för sådana som oss. Så jag är här både av personliga och rena studiesyftet, bra va?

dth="15" height="15">div>Ja, jättebra!! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-17 20:04:05 följande:div>Bra!
Vad är det du ubildar dig till?
Själv känner jag för att starta nån slags självhjälpsgrupp. Behovet av att bara få vara nånstans, träffa andra med samma problematik och ventilera sina tankar tycks vara väldigt stort och kommer nog alltid att vara.div>Ja, vilket bra initiativ!! dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

Kikar in i den här tråden -men orkar inte läsa igenom den -har dock skummat symptomen och känner igen min man i nästan allt och mig själv i mycket.

Min man ska utredas -jag har väl alltid misstänkt att han har nåt, fast samtidigt alltid sagt att han är ett maskrosbarn -sanningen ligger väl kanske mittimellan.
Vår äldsta sons utredning blev klar i dec och med den har väl insikten kommit.
Har börjat misstänka mig själv också just för att jag ofta har kaos runt mig och glömmer det mesta. Däremot känns det inte som att jag har så jättestort behov av att bli utredd -inte nu iallafall.
Näst äldsta sonen står på tur och sen maken -när det är klart och har sjunkit in får jag väl ta mig en funderare. 

Kanske överanalyserar jag oss alla i familjen, men med ökade kunskaper om npf och viss självinsikt så känns det som om vissa bitar börjar falla på plats.
Vet inte hur man ska göra för att få riktigt ordning på livet. En förklaring kring varför man får slita för att få vardagen att ens hjälpligt gå ihop kan nog vara skönt -för man känner sig rätt värdelös när man inte fixar sånt som alla andra tycks klara.
Större insikt i ens förmåga (jag tar lätt på mig saker jag sen ångrar) kan kanske få en att inse sina begränsningar.

Jaja lite svammel här -det är för en gångs skull lugnt här -nej ingen sover men de är på sina rum *skönt* och lilleman bara småbråkar =) 

Strulmaja och BeaBee: Jag och exet har alltid varit extremt intensiva i vår kärlek till varann till stor del nog för den ev ADHD hos mig och den ev ADD hos honom, men mycket också för att vi har tittat på varann och tänkt: Kan det vara sant att vi har hittat varann!! De första året när vi körde långdistansförhållande messade vi varann minst 10 ggr om dan och mailade även samt ringde varann. När vi flyttade ihop blev vi båda lugnare av naturligare skäl, men jag har varit den som skickat mest mess per dag helt klart och blivit lite förolämpad för att han inte svarade på det 5:e messet när han är på jobbet.
När vi hade varit ihop i 1 v längtade vi efter varann så grymt att han på måndagskvällen helt impulsivt satte sig i bilen i Stockholm och åkte hela vägen till Karlskoga, där jag då bodde, på 2 h. Ett av de bästa dragen sakerna han har gjort och nog det mest impulsiva han har gjort.
Som det verkar så har nog min ev ADHD-hjärna slagit till igen, jag blir också så destruktiv och bränner alla broar, tycker att jag har tänkt igenom allt noga för att några dagar senare inse att det här var nog inte vad jag ville.
Så känns det i det här fallet. Mitt ex valde att göra slut delvis för han fick panik och han vet inte av vad (Typ MR BIG i Sex & the City) och delvis för att han mår dåligt (utmattningsdepression) samt tycker att vi båda har brister som vi måste jobba på OM vi ska kunna bli ihop igen. Han babblade om att han ville prova någon annan typ av relation med ngn annan. Vad han nu menar med det.
Igår ringde jag och påtalade att han nog hade fått någon panik som lett till att han plötsligt gjort slut. Han erkände att det trodde han med.. Så sa han: Men du vet vad jag känner innerst inne för dig.
Det kanske var det som gjorde det jag vet inte men eftersom min dumma skalle då hade bestämt sig för att "droppa" honom som vän så sa jag att jag inte kan hålla på så här utan att jag väljer att avsluta vår vänskap. Men jag sa iof att han kunde höra av sig om han lyckas rasera sina försvarsmurar som han byggt upp.
Jag blir TOKKKIG på mig själv, varför skulle jag hålla på så för?! Jag älskar ju honom djupt och vill att han är lycklig, han har ju inte sagt att han kommer träffa någon här och nu...  Ja, ni förstår att jag blir galen på min hjärna. Jag skulle vilja ta bort den här dåliga biten och kasta den till fiskarna. Jag är så dj...a ALLT-ELLER- INGET hela tiden. :(

Sorry att det blev ett sånt långt inlägg.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-17 20:04:05 följande:div>Bra!
Vad är det du ubildar dig till?
Själv känner jag för att starta nån slags självhjälpsgrupp. Behovet av att bara få vara nånstans, träffa andra med samma problematik och ventilera sina tankar tycks vara väldigt stort och kommer nog alltid att vara.div>Snart socionom. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">