ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym ((ny med adhd)) skrev 2011-01-17 16:21:59 följande:div>Jag menar det! Det är BARN som ska öppna paketen, men det har de tydligen inte tänkt på.
*grrr*

Vi har en video-inpelad julklappsöppning (några år sedan) då jag ska befria en leksaksbil ur sin fängelse-förpackning.
Leksaksbilen var till min 1-åring (hans första jul).
Efter 20 minuter är jag typ helt röd i huvudet av återhållen ilska och sitter där och låtsas skratta åt eländet (som består av plasttrådar snurrade runt hjulen och in i kartongen!).
Då tillslut fattar min man att han kanske ska komma till undsättning, och efter att kameran släckts så kan jag lova att min ilska kom till sin rätt dth="15" height="15">div>Hahahahaha förlåt att jag skrattar men ibland kan man inte göra annat. HÖG igenkänningsfaktor! I julas var jag beredd att gå ut och hämta häcksaxen för att klippa upp dom där jävla plasttrådarna hahaha

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-17 16:28:44 följande:div>Någonting jag tycker är irriterande är att burken till concertan är barnsäker. Livsfarligt för en person med vår problematik. Hur tänkte dom där? Den går knappt att få upp!div>Åh herregud barnsäkra korkar är ett h-e!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-17 16:04:12 följande:div>Är det fler här som är så otroligt intensiva i sin kärlek till den de älskar?? Och hur har ni fixat det när det har tagit slut?
(Därför jag frågar är för att jag igår valde att avsluta min och exets vänskapsrelation eftersom jag älskar honom och saknar honom jättemycket och håller på att gå under mentalt utan honom..)div>Jag är som mest intensiv i början. Min sambo har berättat i efterhand att han tyckte jag var rena rama psykfallet. Jag vet inte vad det var med mig, ville jämt träffas och förstod mig inte alls på det här spelet med att man tydligen ska vänta ett par dagar innan man hör av sig. I min värld funkar det inte så. Vill jag ringa nån så gör jag det. Vill jag skicka 72 mail och 421 sms till en person på en dag så gör jag det. Det är ju vad jag känner för stunden jag agerar på. Eller agerade. För jag har blivit bättre. 

När det tar slut... det är jobbigt. Det har varit jobbigt fast jag inte ens haft känslor kvar för personen ifråga. Men, en sak jag vet att jag har svårt för är när ett förhållande tar slut men som efterlämnar en känsla av unfinished business. Jag får den känslan av ditt och ditt ex förhållande nu, att det är där du/ni står. Kärleken fanns där men andra orsaker gjorde eller gör att ni inte kan leva ihop. Jag har jättesvårt för att fixa sådant...och jag är inte rätt person att ge dig råd här egentligen för jag kan bli väldigt destruktiv och bränner alla broar till den här personen oftast genom att göra bort mig själv fullständigt (se ovan ang mail och sms). 
Det bästa är kanske att försöka distrahera sig med annat, träffa vänner, hitta på saker att göra. Inte sitta hemma och grubbla för mycket, det brukar inte bli så bra då.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Nelliesen skrev 2011-01-17 16:50:13 följande:div>jag har inte själv ADD men däremot min bror. Han var alltid rastlös och hade det svårt i skolan, upplevdes väldigt "strulig". Det var så skönt när han äntligen fick sin diagnos för ett par år sedan (han är 31 år nu) för då föll allt på plats. Nu kan jag förstå honom bättre och försöka hjälpa honom.
Nästan allt på listan stämmer in på honom!div>Ok, har du några funderingar eller så?

<div class="quote"><div class="quote-nick">janniahlholm skrev 2011-01-14 05:50:35 följande:div>det är många läkare som har sagt att jag har vissa drag som skulle visa mot någon form av autism.. aspbergers eller liknande. men jag vet inte alls jag.. jag är ju bara jag? jag kan ju bara se allt från min synvinkel. det som känns skumt är ju att ingen annan verkar uppfatta allt likadant som jag gör det? :/div>Har du fått göra utredning?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (idioter) skrev 2011-01-17 14:50:10 följande:div>ja jag har skivit under annaat nick<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-17 04:52:05 följande:div>Ja, du har en poäng i att det kan finnas diverse "problem" kopplade till Add som tex bristande impulskontroll. Jag har förståelse för det. Men det här att du gömmer dig bakom ett "okänt" nick gör mig förvirrad, och jag förstår inte varför du känner att du behöver göra det i den här tråden!?. Så jag vill att du nu berättar vad ditt andra nick är så kan vi lösa det här. Ok?div>nej jag vill inte berätta :(div>Du skrev först "snacka om att frysa ut vissa" och du syftade tydligen på dig själv. Alltså, att vi skulle frysa ut dig.

Men på vilket sätt känner du dig utfryst?
Känner du dig ignorerad helt och hållet eller känns det mer som om du inte har en given plats här i tråden?
Jag tror nämligen, att vad det än är så bottnar det i dig själv och det är inget vi ska lastas för. Ditt inlägg kändes väldigt orättvist för ingen här har fasen gjort sig förtjänt av att få höra att vi fryser ut någon. Det är det sista vi vill. 

Men att du inte mår så bra är ganska uppenbart tycker jag och jag tycker det är synd att du inte vill berätta vad eller hur du menade med ditt första inlägg. Du gav oss liksom inte ens chansen och då kan ju inte vi ge dig chansen heller och ordna upp det här som förmodligen bara handlar om något missförstånd. 

Tråkigt tycker jag.  

Att jag mått så dåligt senaste året har nog viss grund i posttraumatisk stress/utbrändhet, vilket även lett till problematisk alkoholkonsumtion. Min egen åtgärdsplan gällande att kräva min rätt till adekvat vård verkar gå bra och vissa knutar börjar lösa upp sig.

Ville bara säga det. Jag längtar efter att "bara" ha ADD igen, så att jag kan vara med och diskutera mig fördärvad här igen, så som jag gjort förr om åren.

dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">sprätthöna skrev 2011-01-17 16:12:35 följande:div>Hej alla! Bäst att inte skriva anonymt i den här tråden tror jag. Det hettar ju till här  de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">
Jag misstänker att jag har ADD och funderar nu på om jag ska försöka få mig en diagnos... Mycket av det som räknas upp i ts stämmer in iaf. Fast jag är inte riktigt säker på om jag orkar  ge mig på det företaget en ev utredning skullle medföra.  Men det låter ju som om livet skulle kunna bli bättre med medicin ev. Så nu undrar jag, ni som har fått en diagnos och får medicin (främst ritalin och concerta) hur blir man då?
Blir man plötsligt en ordningsam, tidspassande,  person med perfekt ordning på kläderna i garderoben , nycklarna i väskan. Blir det lättare att hålla fler bollar i luften samtidigt, och lättare att kontrollera impulser? Försvinner ev utanförskap och slutar man skjuta upp allt till sista sekunden?  Bara för att ta några exempel. Berätta, hur förändrade sig livet för er efter att ni fått medicinen!div>Jag är mer ordningsam, jag passar tider, ordning i garderoben har jag nog oavsett xD, nycklarna i väskan, räkningar betalda, middagen lagad, golven dammsugna, all mat inhandlad och bara den maten pa listan som jag faktiskt skrivit och haft med mig.
Impulskonotroll, check! Bollar i luften, check! SSlutar skjuta upp saker, check!

Tröttheten försvinner så att man orkar hålle uppe fokus hela dagen. Slutför det som man blörjat med utan problem. Slipper ha en rörig lägenhet efter att jag påpörjat 325435 saker.

Jag fick inte super powers (tyvärr jag hade gärna velat kunna flyga) men den hör extra energiboosten man får räcker för att de andra bitarna ska kunna falla till plats av sig själ och gå igång. Men jag måste också själv lära mig ett nytt beteende,man märker vilket som är ADDn och vadsom ar ett beteende från ADD osv. Jag har haft ADD sa lange att jag måste ändra beteenden OCKSÅ.
Också att man kan fokusera på ett helt annats sätt så får  man se till att man kommer iväg och inte fastnar helt framför datorn för att läsa något (skillanden mot förut är att man inte har 443968 saker och tabar som man hysterisk går mellan) utan man har två som man läser..

Medicinen är en räddning för mig, det är så jär alla andra har det som står och skakar på huvudet åt en.. nu är det jag som skakar huvud efter att jag vet vilken nedrans räkmacka dom åker runt på.

Hej, jag glömde visst på att svara på frågan om missbruk. Jag hade efter en operation tradolan hemma som jag tog varje kväll och dessutom drack på för att komma bort från tankarna. Det här är visserligen lite drygt 3 år sedan men jag är väldigt restriktiv med vad jag har för tabletter hemma. Det börjar väldigt lätt att klia i fingrarna.

Jag är helt enkelt en beroendemänniska, jag rökte förut men nu snusar jag istället. Inte lika mycket som jag rökte men ja en del. Jag är en person som hela tiden byter ett beroende mot ett annat. Har även haft Anoerxi inte pga min vikt utan för att när allt är kaos i huvudet på mig så tar jag kontroll över den enda sak jag kan och det är maten så jag anser att istället för tradolan och anorexi så är snus ett ganska lindrigt beroende.

Lite rörigt men jag hoppas att du förstår!

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-17 17:40:20 följande:div>Jag är som mest intensiv i början. Min sambo har berättat i efterhand att han tyckte jag var rena rama psykfallet. Jag vet inte vad det var med mig, ville jämt träffas och förstod mig inte alls på det här spelet med att man tydligen ska vänta ett par dagar innan man hör av sig. I min värld funkar det inte så. Vill jag ringa nån så gör jag det. Vill jag skicka 72 mail och 421 sms till en person på en dag så gör jag det. Det är ju vad jag känner för stunden jag agerar på. Eller agerade. För jag har blivit bättre. 

När det tar slut... det är jobbigt. Det har varit jobbigt fast jag inte ens haft känslor kvar för personen ifråga. Men, en sak jag vet att jag har svårt för är när ett förhållande tar slut men som efterlämnar en känsla av unfinished business. Jag får den känslan av ditt och ditt ex förhållande nu, att det är där du/ni står. Kärleken fanns där men andra orsaker gjorde eller gör att ni inte kan leva ihop. Jag har jättesvårt för att fixa sådant...och jag är inte rätt person att ge dig råd här egentligen för jag kan bli väldigt destruktiv och bränner alla broar till den här personen oftast genom att göra bort mig själv fullständigt (se ovan ang mail och sms). 
Det bästa är kanske att försöka distrahera sig med annat, träffa vänner, hitta på saker att göra. Inte sitta hemma och grubbla för mycket, det brukar inte bli så bra då.  div>Ja jag kunde hålla mig i schack i början men nu (ett år som sambos) så börjar jag bli väldigt intensiv. jag känner att jag måste backa av lite för att inte skrämma iväg honom för gott. Nej så illa är det ju inte såklart, han älskar mig över allt annat men man kan ju inte bete sig hur som helst hur länge som helst.

Det där med att "det är ju bara att skärpa sig" har jag hört tusen gånger och varje gång har jag blivit lika ledsen för jag hade inte då insett att jag faktiskt har problem. Både min kära mor och brorsa är ungefär som mig men inte lika mycket så klockan borde ju ha ring för längesen i våra huvuden.

Det är så skönt att diskutera av sig med människor som inte tycker att man är en utomjording. Det känns så bra att jag har kommit hit för nu har jag något att jobba efter för att lösa problemen som påverkar sambon. Först ska jag se till att få en utredning och sedan ska jag sätta sambon hos någon som kan förklara för honom att jag inte är kontrollerande bara för att jag vill.

<div class="quote"><div class="quote-nick">sprätthöna skrev 2011-01-17 17:06:15 följande:div>oki, så så funker det inte då då, med andra ord, så synd..... d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

Men hur funkar det då då, eftersom<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-17 16:20:26 följande:div>Det är ju ingen mirakelmedicin. dth="15" height="15"> Mycket handlar om hur mycket man själv är beredd att ändra på sig, medicinen är mer ett hjälpmedel för att kunna lyckas, enligt mig. Man kan bli lite piggare, komma igång lättare och så, men om man inte har den egna viljan att vilja ändras utan VILL sitta och softa vid datorn, så blir nog inte förändringen vidare markant. dth="15" height="15">div>För isf borde det ju gå utan medicin med, då är det bara att "skärpa sig" som min sambo brukar säga åt mig när han tycker att han tjatat tillräckligt...?div>Det vet jag inte om jag tycker. Hade det räckt med ett skärp till dig lite så hade min ADD varit borta för länge sen.

För mig är det att fixa signalfelet i hjärnan det som fungerar.