ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-17 21:06:02 följande:div>Ja, rundpingis är skoj! Jag paxar drejningsskivan också! Och en stol i cafet!div>

Ja, jag följer på. Jag vill också paxa en stol i Cafet :)

BeaBee: Jag har försökt reda ut det här ända sedan jag flyttade ifrån honom.. Jag har till och med bönat och bett  (nära nog på mina knän). Han vill hitta sig själv säger han, vilket jag förstår eftersom han är deprimerad.
Men han har fokuserat så på mina brister och att det är de som är orsaken så nu mår jag ännu sämre av mina ADHD-drag.
Men det gör ont att han trots att han älskar mig vill ha ett förhållande med någon annan. Ska han ljuga för sig själv och för den personen då om att han älskar den personen. För annars måste han ju sluta älska mig .. Jag förstår inte?? 
 Man vet aldrig vad som händer i framtiden, för vi ska ju leva i nuet, mitt hopp är att han när jag har fått utredning och hjälp/medicin kan se att jag har blivit bättre så att han faktiskt vill leva med mig igen. Jag står ju ut med hans ADD-drag även om de är pain in the ass, men när man förstår att de ev kan komma av ADD är det ju inte så svårt att acceptera dem. Det är ju bara det att han har mkt svårare för sånt här som är annorlunda.. :(  AAAAHHHH, jag vill ha en relationsakut!!!

Samarkand: Ja det är ju aldrig lätt. Min sambo har också varit deprimerad mn han var utåtagerande i sin deprission så han lät mig i alla fall ta del av hur han mådde. Min mamma däremot hon fick diagnosen utmattningsdepression och hon var extremt nära på att lämna min pappa för hon insåg inte att det var hon som var sjuk och inte han som var knäpp. Så när man är deprimerad så är det inte alltid lätt att fokusera på någon annans bra sidor.

I och med att ni båda mår som ni gör så kanske det är bra att ni är åtskillda just nu så att ni kan kämpa på med er själva utan att behöva ta hänsyn till den andre. Inget är skrivet i sten och det kan mycket väl bli ni två igen. När han mår bättre så ser han allt på ett annat sätt och då kommer han inte att fokusera på dina "dåliga" sidor som du säger.

Kom ihåg att du inte är ensam om att må dåligt av dina ADHD-drag. Prata med andra för att få stöd och ligg på läkarna så att du får hjälp. Men tänk på att det inte bara är du som måste jobba på, han måste jobba med sig själv också.

Hoppas du förstår vad jag menar med mitt svammel, kontentan av det är i alla fall; Kämpa på!

Samarkand:  Hur var det, hade ni testat nån typ av parterapi?

plura: Varsågod :) Stor styrkekram på dig från en som också är i kris och vet hur det är..
d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> I vårt fall var det han som körde över mig i det mesta. Speciellt i sånt som var viktigt för mig, som att skaffa barn, när vi skulle skaffa barn, vart vi skulle bo etc. Men jag vet nu ju att det nog kommer från den ev. ADD och skulle verkligen vilja att han också går och får en utredning gjord. Men han vill inte (vågar inte).

BeaBee: Ja att skriva hur mycket du älskar honom är en toppenidé för då blir det lättare för honom att ta emot ditt budskap om det andra. Så gjorde vi också och det satt gott i hjärtat när man fick se på papper hur mycket den andra älskade en :) Jag har ,även om vi har separerat, sparat de flesta breven som jag fick där jag svart på vitt kan läsa att han faktiskt älskar mig och att han inte vet ut eller in med sig själv. Jobbigt att läsa men skönt att veta att det beror inte bara på mig :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-17 21:14:27 följande:div>Pax för stolen bredvid då! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">
Ja rundpingis är skitkul! .....
asså fan, tänk om man kunde göra detta möjligt.
Tror ni det är ett vinnande koncept? Finns behovet?
Ska vi gå samman? Pax för att INTE sköta ekonomin (eller nått annat tråkigt) hahahadiv>Behovet finns nog! Jag kan sköta ekonomin d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Fast jag vet inte hur man ska få in några pengar på det.. ta inträde/medlemsavgift eller ska vi söka bidrag från kommunen typ?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-17 21:42:07 följande:div>Behovet finns nog! Jag kan sköta ekonomin d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Fast jag vet inte hur man ska få in några pengar på det.. ta inträde/medlemsavgift eller ska vi söka bidrag från kommunen typ?div>Mja just den biten är jag urusel på d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

BeaBee: Psykologen han gick till ett par gånger sa på en gång att han troligtvis har utmattningsdepression (han är arbetsnarkoman och har världens övertidsbank jämt på jobbet). Men han är den tysta typen som hellre går och lider än gör något åt det. Det återstår att se om han kommer göra något åt sina sidor. Han sa igår i telefonen att han skulle försöka få tag på en ny psykolog för att få hjälp med sina rädslor m.m. Men tyvärr tror jag inte att han kommer göra det, när han började hos psykolog förut fick jag ligga i som en dåre för att han skulle ringa en. Det tog honom flera månader att ringa det samtalet (känns det igen lr).
Jag tror också till viss del att det är bra att vi är isär ett tag för jag har stått tillbaka jättemkt under dessa åren och nu när jag har flyttat till västkusten har jag fått en annan livsglädje; vill börja rida igen, tänkte börja köra bil igen,
utmana mig själv lite mer att prova på nya saker, ex prova nya maträtter på restaurang ex. Mitt första steg var att börja träna igen och det känns så suveränt att kunna titta sig själv i spegeln och veta att man gör något bra för sig själv. Jag slutade dessutom med godis när jag flyttade hit ned så det är dubbel seger just nu även om allt annat är motigt.

(Anonym(ADD?)): Jag föreslog det, men han slog bort tanken på en gång, men jag fick honom efter flera månader att själv gå till en psykolog. Men det måste ha blivit jobbigt där för han slutade efter 5-6 ggr och skyllde på jobbet fast han inte alls hade mer att göra än vad han brukar vid den tiden.

Nu går jag och sover :)

Nattinatt allihop!

Imorgon har vi nya färska idéer, lr hur ?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-17 21:22:19 följande:div>

Ja, jag följer på. Jag vill också paxa en stol i Cafet :)

BeaBee: Jag har försökt reda ut det här ända sedan jag flyttade ifrån honom.. Jag har till och med bönat och bett  (nära nog på mina knän). Han vill hitta sig själv säger han, vilket jag förstår eftersom han är deprimerad.
Men han har fokuserat så på mina brister och att det är de som är orsaken så nu mår jag ännu sämre av mina ADHD-drag.
Men det gör ont att han trots att han älskar mig vill ha ett förhållande med någon annan. Ska han ljuga för sig själv och för den personen då om att han älskar den personen. För annars måste han ju sluta älska mig .. Jag förstår inte?? 
 Man vet aldrig vad som händer i framtiden, för vi ska ju leva i nuet, mitt hopp är att han när jag har fått utredning och hjälp/medicin kan se att jag har blivit bättre så att han faktiskt vill leva med mig igen. Jag står ju ut med hans ADD-drag även om de är pain in the ass, men när man förstår att de ev kan komma av ADD är det ju inte så svårt att acceptera dem. Det är ju bara det att han har mkt svårare för sånt här som är annorlunda.. :(  AAAAHHHH, jag vill ha en relationsakut!!!

div>Åter efter att sövt ner liten *suck* varför inte bara sova tyckar jag ;)

Oj är det nyligt ni separerat?
Jättekramar -hoppas att ni kan lösa det, älskar han dig så borde det gå.
Låter lite som min man -han bröt i somras (jag lurade tillbaka honom med sex d.gif" border="0" alt="Tyst"> men det är en annan historia dig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig">)
Han var sådär helt oresonlig som din verkar vara. Han kunde inte förstå ett enda av mina argument för att försöka igen eller åtminstonde om nån månad.
Idag säger han att han inte riktigt kan förstå varför han tänkte så stelbent han minns inte heller så mycket av vad som sas. Han var också och är väl fortfarande deprimerad.
Han sa visserligen att han inte äslkade mig längre då. men har nu efteråt sagt att det var kanske mer på just "attraktionsplanet" och att han alltid kommer att älska mig vad som än händer.
Hur ofta jag än missförstår honom så är jag den som förstår honom bäst. Han litar på mig och på sin lillasyster -inga fler.

Min mamma gick aldrig frivilligt till en psykolog förrän hon verkligen gick in i väggen. Hon blev sängliggande i nåt år och var vaken i några timmar om dagen så det där med att söka hjälp för att bli bättre sitter verkligen hårt inne. Kanske för att dom verkligen inte orkar eller så är det för att dom kanske inte inser vidden av problemet. Om han har ADD och utmattningsdepression så kan det ju vara en blanding av väldigt trög i starten och själva utmattningen. Men än dock extremt jobbigt för en anhörig.

Ja men det är ju jättebra att du gör saker för dig själv. Ingen ska behöva stå tillbaka så mycket i ett förhållande. Ta verkligen den här tiden och tänk bara på dig själv. Att du har kommit igång att träna är verkligen bra, man mår bättre och får mer energi.

Jag funderar också på att ta upp ridningen, den fungerade tidigare som terapi för mig och jag skulle verkligen behöva det nu.

Varje steg man tar är en seger så kämpa på :)