ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-19 14:21:14 följande:div>Är inte det ganska självklart?div>

Hade det varit självklart för mig hade jag inte frågat....

Men ska erkänna att jag inte läst hennes/hans? tidigare inlägg om det framgår bättre där.

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-19 14:08:03 följande:div>Är det ok om jag frågar hur dessa symtom hindrar dig i vardagen? Sätter det käppar i hjulen på jobbet?/skolan? eller påverkar det relationer i hemmet eller socialt annars till den grad att det blir ett lidande? Ganska intressanta frågor inte bara en ev. utredare är intresserad av utan är även viktig fråga att ställa sig själv.div>Självklart frå du fråga :)
Det har hindrar mig massor. Jag kunnde inte plugga när jag var mindre, var väldigt precis överallt i klassrummen. Jag fick ig i 9an på matten, så jag kom inte in på gymnasiet. Försökte mig på att börja på en iv skola, men av flera anledning så slutade jag efter en månad. Försökte sen igen på en annan skola, funkade inte där heller..sen försökte jag ännu en gång, sen gav jag upp pluggande. Jag sommarjobbade svart under ett par sommrar. Sen blev jag gravid vi 20 och ett till 08. Jag har försökt 2ggr under 3år att försöka plugga upp matten, men det funkar inte..får panik på att jag inte kan någonting, sen min socialafobi och agoraföbi hjälper direkt ingenting. Jag är nu sjukskriven för jag blev jättesjuk i sep 09.

Jag hade boendstöd ett tag, men känner nu att jag vill lära mig själv att få struktur här hemma. Det mesta funkar ok när barnen är hemma och inte hos deras pappa. Skulle kunna fortsätta skriva men just nu blev jag tom i skallen..

är det nått mer så fråga på :)

Ja det låter ju som en utredning skulle kunna vara på sin plats d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Förhoppningsvis försöker de även utesluta andra funktionshinder som symtomt kan påverka så du får rätt behandling!

Många av de differentialdiagnoser eller syndrom som ibland missas vid eller misstas för adhd är generell lågbegåvning, läs skrivsvårigheter (dyslexi, dyskalkyli etc), personlighetsstörning som borderline, ångestsyndrom, eller annat. Säger verkligen inte att du har det, utan bara hoppas de är duktiga på att 'sålla' :). för beroende på vad men i utredningen kommer fram till så får man olika behandlingar och det är ju inte så trevligt att bli given benzo istället för centralstimulerande bara för att man misstagit sig på symtom des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-19 13:45:13 följande:div>Fy fasiken vad lack jag blir rent ut sagt.
Du har exakt samma symtom som jag, har gjort precis lika tokiga saker som jag och jag var hos en specialist i npf som sa "det råder ingen tvekan om att du har adhd". Jag hade ju fyllt i lite formulär och så naturligtvis, men min berättelse av hur mitt liv sett ut tog han verkligen på allvar och som sagt - han är övertygad om att det är adhd jag har (tillsammans med lite annat). Det återstår ju en utredning, men att bli tagen på allvar och bli erbjuden en utredning kändes så skönt. Så jag beklagar verkligen att du blev bemött med sådan nonchalans och okunskap. Stackare..div>Nu har jag i alla fall ringt öppenpsyk och gjort en självanmälan och där blev jag tagen på allvar. Hon ifrågasatte också läkaren eftersom jag har så tydliga problem.

Jag hade fått zolpidem av en nära släkting (jag vet att man inte ska ta sådant som man inte fått utskrivet själv men jag hade panik över att jag inte fick sova) som jag tog i tre dagar, jag fick iordning på sömnen dessa dagar och kunde sköta mitt arbete mycet bättre. Nu i natt skulle jag försöka somna utan och när somnade jag? Jo vid halv sju imorse. SÅ nu vet jag inte vad jag ska göra för min läkare vill inte skriva ut något för att jag ska få hjälp att sova och jag vill verkligen inte fortsätta ta något som jag inte fått utskrivet själv.

Är det någon annan som har problem med att sova här?

<div class="quote"><div class="quote-nick">yaaniz skrev 2011-01-19 13:50:59 följande:div>Hej alla!

Alla har nog inte sett mig i tråden, skrev bara några ggr. Men var och pratade med hon jag går och pratar med.
Berättade att jag göra ville göra en utredning om jag har ADD/ADHA eller inte. Så hon skulle pratade läkaren om det..Åhh hoppas det sätts igång nu. Vill veta helst nu om jag har det eller inte. Skulle underlätta en massa att får vet vad som gör att jag är sådan här.

jaana-saker.blogspot.com/div>Hej! Välkommen hit och vad bra att du blir tagen på allvar! Hoppas att din utredning kommer igång snart :)

BeaBee: Jag har också problem med att sova. Nu har ju det i och för sig förstärkts eftersom jag mår så dåligt efter separationen.
Normalt sett så brukar det ta flera timmar för mig att somna men jag har aldrig satt det i samband med den ev ADHDn.
De sista 2 åren har så mycket jobbigt hänt i mitt liv plus att jag hade oerhört ansträngande och stressigt jobb så jag somnade nästan alltid när jag la huvudet på kudden. Men nu är jag tillbaka i hur det var förr.
Så jag funderar allvarligt på att dra tillbaka till Stockholm och ta tillbaka mitt gamla jobb för att jag äntligen ska få sova...
Läkaren här skrev ut allergimedicin som man blir trött av och de ska jag ta 2 av 1 h innan jag går och lägger mig. De funkar delvis, jag får kanske sova 6 h istället för 2-4 h som jag har gjort hela december. Men det är ju verkligen inte mycket och jag måste sova 8 h för att orka hela dagen.
Pga att jag har så högt tempo hela tiden så blir jag tvärtrött vid 4 på em och nu har jag insett att jag måste vila en stund då. Så så får det bli så länge jag är arbetslös.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-19 17:08:05 följande:div>BeaBee: Jag har också problem med att sova. Nu har ju det i och för sig förstärkts eftersom jag mår så dåligt efter separationen.
Normalt sett så brukar det ta flera timmar för mig att somna men jag har aldrig satt det i samband med den ev ADHDn.
De sista 2 åren har så mycket jobbigt hänt i mitt liv plus att jag hade oerhört ansträngande och stressigt jobb så jag somnade nästan alltid när jag la huvudet på kudden. Men nu är jag tillbaka i hur det var förr.
Så jag funderar allvarligt på att dra tillbaka till Stockholm och ta tillbaka mitt gamla jobb för att jag äntligen ska få sova...
Läkaren här skrev ut allergimedicin som man blir trött av och de ska jag ta 2 av 1 h innan jag går och lägger mig. De funkar delvis, jag får kanske sova 6 h istället för 2-4 h som jag har gjort hela december. Men det är ju verkligen inte mycket och jag måste sova 8 h för att orka hela dagen.
Pga att jag har så högt tempo hela tiden så blir jag tvärtrött vid 4 på em och nu har jag insett att jag måste vila en stund då. Så så får det bli så länge jag är arbetslös.div>Jag har också sömnproblem (vaknar ofta vid 4-tiden utan att kunna somna om), vad heter din allergimedicin?

Anonym(ADD?): Men vad trevligt då är vi två om saken.. Tyvärr väcker min katt mig också sen vid 5-6 och vill ha frukost..
Atarax skrev han ut. Så nu äter jag massor av allergimedicin, måste ju medicinera hela året om för min födoämnes/pollenallergi redan.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-17 23:51:43 följande:div>Hej igen!

Först måste jag bara fråga, känner du igen dig i AD(H)D problematiken du också eller var det främst för ditt numera Ex som du blev nyfiken på tråden? Du har säkert nämnt det i ditt första inlägg men jag orkar inte gå tillbaka och leta. Sorry!

Det här du undrade, om tröttheten. För mig handlar även det om att "skjuta upp" det jag inte vill (fast jag är trött) men sen går jag ständigt runt med en rädsla eller oro att jag ska missa något. Det hänger säkert ihop med den andra känslan jag bär på, den att jag jobbar som mot en klocka hela tiden, att jag har tidspress fast jag inte har det. Jag nästan alltid "uppe i varv" p.g.a det, har svårt för att inte säga omöjligt att riktigt slappna av. Sänggåendet blir därför jobbigt för jag vet att jag kommer ligga vaken ett tag, vrida och vända på mig. Men när jag väl somnat skulle nog ett helt krig kunna pågå i sovrummet utan att jag skulle vakna d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

Jag tror att alla människor eller nja, kanske inte alla, men dom flesta har sina speciella rutiner eller vanor som de gärna inte bryter. Men för de flesta normala människor blir det kanske ändå inte till ett jätteproblem OM rutinerna bryts. Har man däremot en ADHD/ADD/AS/AUTISM-problematik kan sådana förändringar skapa väldigt mycket oro, ångest, agressionsutbrott och ja, en totalförstörd dag. Jag tillhör väl skaran som inte har några speciella ritualer, rutiner eller någon form av regelbundenhet alls i mitt liv. En sak som jag kan komma på på rak arm är att jag måste "vakna" ordentligt på morgonen innan jag ger mig av. Jag kan inte bara stiga upp, dra på mig kläderna och dra. Jag behöver mycket mer tid än så, minst 1 timme till att bara sitta och ytterligare en till att fixa i ordning mig. Så, kanske kan man kalla det nån slags ritual eller rutin? Min sambo är tvärtom och mycket mer flexibel än vad jag är. Han kan ställa om sig på två röda om planerna förändras så här märker man verkligen en stor skillnad på oss. 

Äh, jag halkar bara in på mitt eget hela tiden, förlåt. Det är mycket tankar här ikväll igen. Jag borde fan börja skriva blogg istället.div>Jag var nyfiken kring oss båda två, ADHD för honom och ADD för mig.. Men nu när man läser lite här och så, så kan jag känna att, om jag har nått.. så är det inte särskilt gravt. Jag har fått viss rutin på våran vardag som funkar riktigt bra.
Men för mitt, ja, Ex's del.. Så blir jag nu också lite tveksam.. men å andra sidan har inte alla problem med samma sak.. Jag vet ju heller inte hur han känner inom sig.. Men jag har inte riktigt upplevt att han har svårt för ändrade planer.. Men sen är det massa annat som jag upplever som faktiskt ett problem.. men dock inte han... (han tycker i princip att han är bäst)...

Det gör ingenting att du halkar in på dig själv.. det är mycket lättare att förklara nått då och lättare, iaf för mig, att förstå.
Det jag upplever som tecken från hans sida är - svårt med tid, svårt att hålla vad han säger, svårt att ibland hantera pengar(gör av med dom fast han vet att han inte har råd), betalar inte räkningar i tid (men ibland), blir uppslukad av sitt egna intresse och kan hålla på i timmar, svårt att komma i säng men kan ligga mer än halva dan, jättesvårt att kliva upp- men kan å andra sidan hoppa i kläderna och dra iväg på en gång. Sen hade han otroligt massa problem i barn/ungdomen.. Kunde inte sitta i vanlig klass utan i eget rum, var tidigt utvecklad, började tidigt med nikotin/alkohol, har gjort otroligt många dumma grejer, har runt 20års åldern blandat både tabletter och alkohol...
När vi har umgåtts har han lugnat ner sig ordentligt och nuförtiden är det varken mycket alkohol och absolut inga dumma grejer alls.. (som jag vet om).. Men ja.. Det där är ju vad jag kan komma på nu..
Men jag kan inte göra så mycket för han håller inte alls med mig..så klart... ibland har han halvnämnt det.. men det var längesen nu..

Anonym (Madde): Det låter lite som mitt ex när du beskriver. Svårt att stiga upp, svårt att komma i säng men kan ligga halva dan i sängen. Svårt med tid, blir uppslukad av sitt egna intresse och kan hålla på i timmar...  Hade ditt ex fått en diagnos?
Jag har försökt få mitt ex att gå till läkare för att få remiss till utredning, men icke, han ser bara mina ADHD-brister som jag nu väntar på utredning för.

Vete sjuttsingen inte vad man ska göra för att han ska inse att han behöver utredas.
Någon här som har tips på hur man kan göra? Jag försökte kopiera symptom-listan ovan och skicka till honom men den verkar inte gå att kopiera.. Det blir väl att skriva av den kanske..
Eller köpa en bok om ADD och skicka till honom..