ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-19 20:27:40 följande:div>Anonym (Madde): Det låter lite som mitt ex när du beskriver. Svårt att stiga upp, svårt att komma i säng men kan ligga halva dan i sängen. Svårt med tid, blir uppslukad av sitt egna intresse och kan hålla på i timmar...  Hade ditt ex fått en diagnos?
Jag har försökt få mitt ex att gå till läkare för att få remiss till utredning, men icke, han ser bara mina ADHD-brister som jag nu väntar på utredning för.

Vete sjuttsingen inte vad man ska göra för att han ska inse att han behöver utredas.
Någon här som har tips på hur man kan göra? Jag försökte kopiera symptom-listan ovan och skicka till honom men den verkar inte gå att kopiera.. Det blir väl att skriva av den kanske..
Eller köpa en bok om ADD och skicka till honom..div>För mig går den bra att kopiera. Markera texten och "ctrl c" fungerar inte det?

Anonym (ADD?): Jo det går att kopiera men inte att klistra in sen. Jag försökt både i Word-dokument och i mail. Händer nada.. vet inte om det är för att jag har Office 2010. :(

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-20 08:39:23 följande:div>Anonym (ADD?): Jo det går att kopiera men inte att klistra in sen. Jag försökt både i Word-dokument och i mail. Händer nada.. vet inte om det är för att jag har Office 2010. :(div>Prova med wordpad, det funkade här.

Jag kopierade in i anteckningar :)

I värsta fall går det väl att markera den text man vill skriva ut och skriva ut direkt från webbsidan.

Tack!

Jag drog in det i Anteckningar och det funkade utmärkt.. Att jag inte tänkte på det ?? Ibland ligger svaren alldeles för nära en.. :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-20 11:02:04 följande:div>

Tack!

Jag drog in det i Anteckningar och det funkade utmärkt.. Att jag inte tänkte på det ?? Ibland ligger svaren alldeles för nära en.. :)

div>:))

Har ställt den här frågan även i tråden vuxna med as och adhd. men jag kopierar över den hit också -fär jag undrar verkligen och ifrågasätter min egen förmåga -så jag vill höra vad ni känner och tänker.
Allt är jobbigt nu och jag är tyvärr en usel mamma som det är så jag och maken krisar mer eller mindre sen i april maj förra året. Just nu mer, men samtidigt så känns det ändå hoppfullt för vi vet mycket mer om varandra idag än vad vi gjorde då.
Tyvärr så faller mycket i vardagen och det går ut över våra barn -vi bråkar inte inför barnen, det är jag noga med, men vi bråkar på barnen då tålamodet inte finns där, sen är det läxor och lappar tider och annat som missas. Mina 2 stora 9 och 11 har svårt i skolan, äldsta har diagnos, den andre ska utredas, det ska även min man.
Tja här kommer frågan.......

 Vad tror ni kan det vara så att?........
Krisar man i livet om det är förhållandet eller jobbet eller nåt annat som inte fungerar, så fixar man ändå att hålla en fasad utåt. 
Barnen är välsnunta och läxorna gjorda, middagen är lagad och hemmet är lika välstädat som frisyren är stylad. Detta då förutsatt att man är "normalstörd"

Är man inte det utan har nån npf diagnos så faller allt man orkar inte hålla fasaden. Lagad mat och välstädat hem blir inte så viktigt, nej det blir inte ens möjligt.
Det dåliga samvetet vet att barnen borde göra annat än spela tv-spel, få mer hjälp med läxan och mer tid av mamma och  pappa, men orken finns där inte.
I huvudet är det bara kaos och den smittar av sig på allt. Den genomsyrar hela vardagen. Den sträcker sina långa tentakler runt hela ens tillvaro.
Jag fixar inte att hålla nån fasad just nu. Jag fixar fan ingenting.
Jag vill bara skrika högt att det är skit!
-Fattar ni inte jag gör inte detta för att jag är värdelös eller för att jag inte bryr mig och skiter i mina barn. Jag bara orkar inte, orkar inte just nu..... 

Är det så?
Jag har alltid varit strulig -vad nu det beror på? -Så att det är extra mycket kaos nu, när det är kris mellan mig och maken, ja det blir kanske för mycket oordning i mitt liv att hålla ordning på då? 

<div class="quote"><div class="quote-nick">plura skrev 2011-01-20 12:12:44 följande:div>Har ställt den här frågan även i tråden vuxna med as och adhd. men jag kopierar över den hit också -fär jag undrar verkligen och ifrågasätter min egen förmåga -så jag vill höra vad ni känner och tänker.
Allt är jobbigt nu och jag är tyvärr en usel mamma som det är så jag och maken krisar mer eller mindre sen i april maj förra året. Just nu mer, men samtidigt så känns det ändå hoppfullt för vi vet mycket mer om varandra idag än vad vi gjorde då.
Tyvärr så faller mycket i vardagen och det går ut över våra barn -vi bråkar inte inför barnen, det är jag noga med, men vi bråkar på barnen då tålamodet inte finns där, sen är det läxor och lappar tider och annat som missas. Mina 2 stora 9 och 11 har svårt i skolan, äldsta har diagnos, den andre ska utredas, det ska även min man.
Tja här kommer frågan.......

 Vad tror ni kan det vara så att?........
Krisar man i livet om det är förhållandet eller jobbet eller nåt annat som inte fungerar, så fixar man ändå att hålla en fasad utåt. 
Barnen är välsnunta och läxorna gjorda, middagen är lagad och hemmet är lika välstädat som frisyren är stylad. Detta då förutsatt att man är "normalstörd"

Är man inte det utan har nån npf diagnos så faller allt man orkar inte hålla fasaden. Lagad mat och välstädat hem blir inte så viktigt, nej det blir inte ens möjligt.
Det dåliga samvetet vet att barnen borde göra annat än spela tv-spel, få mer hjälp med läxan och mer tid av mamma och  pappa, men orken finns där inte.
I huvudet är det bara kaos och den smittar av sig på allt. Den genomsyrar hela vardagen. Den sträcker sina långa tentakler runt hela ens tillvaro.
Jag fixar inte att hålla nån fasad just nu. Jag fixar fan ingenting.
Jag vill bara skrika högt att det är skit!
-Fattar ni inte jag gör inte detta för att jag är värdelös eller för att jag inte bryr mig och skiter i mina barn. Jag bara orkar inte, orkar inte just nu..... 

Är det så?
Jag har alltid varit strulig -vad nu det beror på? -Så att det är extra mycket kaos nu, när det är kris mellan mig och maken, ja det blir kanske för mycket oordning i mitt liv att hålla ordning på då? div>Kan bara säga att jag är precis likadan, och det ger mig väldigt dåligt samvete. Jag kunde hålla masken länge utåt, men i korta stunder. Nu drar jag mig undan allt för jag orkar inte längre visa upp nån fasad.
Jag gjorde slut på senaste förhållandet, för jag höll alltid upp fasaden även med gubben och det gick ju inte i längden, bästa var att han jobbade borta i veckorna och var hemma bara på helger, det var väl därför det gick bra i 1,5 år :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-19 15:47:47 följande:div>Ja det låter ju som en utredning skulle kunna vara på sin plats d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Förhoppningsvis försöker de även utesluta andra funktionshinder som symtomt kan påverka så du får rätt behandling!

Många av de differentialdiagnoser eller syndrom som ibland missas vid eller misstas för adhd är generell lågbegåvning, läs skrivsvårigheter (dyslexi, dyskalkyli etc), personlighetsstörning som borderline, ångestsyndrom, eller annat. Säger verkligen inte att du har det, utan bara hoppas de är duktiga på att 'sålla' :). för beroende på vad men i utredningen kommer fram till så får man olika behandlingar och det är ju inte så trevligt att bli given benzo istället för centralstimulerande bara för att man misstagit sig på symtom des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">div>Men då undrar jag, hur medicinerar man en så'n som jag som har GAD (diagnostiserad sen tidigare) och enligt psykologen med största sannolikhet även adhd och tourettes? Benzo funkar jättebra på min ångest, men det är ingenting man kan äta i stora doser varje dag, under lång tid då utsättningssymtomen är fruktansvärda och förvärrar alla symtom på mina npf, således är den bara bra som "vidbehovsmedicin".
Vad skall man då medicinera mig med i övrigt?
Jag upplever att alla dessa tre funktionshinder är lika handikappande för mig, d.v.s. det är ingen av dem som utmärker sig extra mycket. Dessutom är ju diagnoserna överlappande och försvårar varandra så att säga.